Idag fyller jag 20 år som bloggare. Dagen jag började blogga innebar att allt som hänt innan blev ”före” och allt som hänt sedan dess och kommer härnäst blev ”efter”. Detta tjugoårsjubileum är jag verkligen tacksam för då jag har övervägt att sluta blogga vid ett flertal tillfällen. Det är en årsdag som jag hoppas kunna fira under många år framöver. Jag har haft en massa olika idéer om hur jag skulle kunna fira jubiléet, men de landade inte riktigt rätt. Åtminstone inte i tid. Det slutade med att jag bestämde mig för att uppdatera temat och låta tankarna gå direkt ut i fingrarna i ett inlägg utan en massa analyserande eller redigerande. Så ungefär. Då kör vi!
Ps: Tack till äldsta dottern som hittade WP-temat Olsen Light som uppfyllde de önskemål jag hade och maken som stöttade mig då jag trodde att jag hade kraschat hela bloggen. Katastrof-Monnah lurar alltid i vassen.
Bloggandet och vad det betyder för mig
Jag är ingen proffsbloggare, företräder inget varumärke, är inte beroende av några algoritmer och använder mest bloggen som dagbok, tankebok och klotterplank. Bloggandet har lett till massor av bekantskaper och viktiga vänskaper. Min lillasyster tyckte att det lät jättemärkligt att jag i bloggtidens begynnelse träffade nya bekantskaper IRL som jag egentligen inte visste något om mer än det som stod i deras bloggar, men hon fick själv lära sig att bloggvärlden är väldigt speciell då hon började blogga. (Idag är det hon som är proffsbloggare och flera av hennes närmaste vänner kan hon tacka sin blogg för.)
Det här är min fjärde blogg, men både den första och den andra försvann då blogsome gick upp i rök. (Här kan du dock läsa inlägg från den andra bloggen via Wayback Machine. Kanske borde jag kolla länkarna till mina gamla scrapvänners bloggar? De flesta av dem är inte längre aktiva.) Dessa bloggar, och även den tredje, handlade mest om familjeliv och scrapbooking och till viss del kortmakeri. När You Do lade ner ändrade min blogg karaktär, men redan innan dess hade jag börjat skriva mycket mer om annat än mitt pysslande. Numera vet jag inte riktigt vad jag ska kalla mitt fokus. Du som brukar läsa här vet att jag inte lämnar någon kvalitetsgaranti. Ibland får du läsa om min stora familj, ibland lämnar jag redovisningar om mitt planttanteri, ibland får mina existentiella tankar ta plats och ibland gräver jag ner mig i funderingar runt aktualiteter. Lusten styr definitivt, men det är nästan bara dagar då jag absolut inte har tid som jag inte skriver några inlägg. Jag ser bloggen som min personliga terapeut. Det låter kanske konstigt, men skrivandet är terapeutiskt för mig. Då jag anonymiserar mycket innebär det att jag inte alltid vet vad som hänt som föranlett gamla blogginlägg. Det är helt okej, jag ser det inte som något stort problem. Jag gillar varken att vika ut mig själv eller personer som står mig nära, så smaskiga detaljer får du leta efter i andra bloggar. Jag har ändå som mål att inte skönmåla mitt liv och hoppas därför att detta är en plats där du som läser kan känna dig trygg med att förstå att jag är en helt normal människa med både styrkor och svagheter, en människa som strävar och gör mitt bästa för det mesta. Ibland tycker jag också att alla är idioter. Det bjuder jag på. Och en vacker dag hoppas jag också att foton får ta mer plats igen här, något som inte varit fallet sedan min kära kamera började krångla. Det är stor skillnad på kvaliteten på iPhone-bilder och Canon-foton.
Några minnesvärda inlägg
När bloggen firade femton år hade jag fortfarande tillgång till något statistikverktyg som visade vilka inlägg som var de dittills mest lästa. Dem kan du hitta här. Nu tänkte jag istället försöka förlita mig helt på mitt eget minne för att hitta ett gäng inlägg som blivit kvar i mitt medvetande av olika anledningar. Ett tjugoårsjubileum borde kanske innebära tjugo inlägg, men jag nöjer mig med hälften.
Pysselfavoriter 2009. Jag hade 2009 mitt längsta blogguppehåll – ett halvår! Detta inlägg var det första efter bloggpausen och får representera det faktum att jag från början, mer eller mindre, hade en renodlad scrapblogg.
Ett spretigt inlägg om sol, second hand och lyckan i ordning och reda. Om jag skulle skriva ett inlägg som var ett genomsnitt av allt jag skrivit skulle det kanske likna detta.
#skapandeseptember, ålderdom. Ålderdom är ett tema jag återkommer till. Jag har fascinerats av detta stadium sedan det låg långt ifrån mig. Nu ligger det nära.
Vad hände? Jag befann mig i en mycket mörk tid i livet. Omdanande på många vis. Det känns så klyschigt att säga ”what doesn’t kill you makes you stronger”, men så känner jag verkligen. Detta inlägg visar att det finns skönhet att hämta också då livet känns i det närmaste övermäktigt att hantera.
Ombyggnad pågår. Jag älskar detta inlägg av flera olika anledningar. Känner att det är tankar liknande dessa som för mig framåt.
Vad gör dig lycklig? Så många olika tankar runt lycka jag har skrivit om i bloggen! Detta minns jag från den tid jag var aktiv på Facebook och gillade denna plattform.
Tankar runt Marcus Birros… Ibland bara skriver jag, men sällan utan att delvis ha tänkt mycket på det jag skriver om redan innan. Marcus Birro-krönikan minns jag väl, tankarna jag skrev om den hade låtit ganska lika om jag skrivit ett inlägg idag.
Beskrivning lätt lapptäcke. Nej, det här lapptäcket hade jag inte sytt idag. Jo, mönstret är fint, men tygerna hade jag inte valt nu. Jag gillar dock de olika tutorials jag skrivit genom åren. Vet inte varför jag slutade med sådana.
Mina favoritfoton 2014. Som jag skrev här uppe har foton förut varit en viktig del i bloggen. Jag ser det inte som omöjligt att det kan bli så igen. Detta inlägg inspirerar. Det får också påminna om de år jag bloggade från Orem, UT och hade många följare som försvann då vi flyttade hem till Sverige igen.
Det var en gång… Mina mer poetiska inlägg gillar jag själv mycket då de bidrar till så mycket skrivglädje, men jag förstår att de kanske inte är så tilltalande för andra.
Varför jag fortfarande bloggar
Tja, det kan man fråga sig. Jag vet bara att jag älskar att komma upp till min dator och skriva av mig natten. Jag gillar att ha en plats att ventilera på. Jag har inte skrivit någonting om den sociala aspekten, men jag gillar ju också att läsa andras bloggar och gillar att ha diskussioner i deras och mitt eget kommentarsfält. Det har sagts att bloggen är död så många gånger att jag högaktningsfullt struntar i detta påstående. Min blogg är inte död, den lever i högsta välmåga. Vem vet? Kanske skriver jag fortfarande här om tjugo år. Någonstans långt inne i hjärteroten hoppas jag att det är så.
Tack
Jag är otroligt tacksam för dig som bidrar till den här bloggens liv som inspiratör, kommentator, tyst läsare eller på vilket sätt du nu bidrar till mina texter. Tusen tack!