Jag läste ett blogginlägg hos bloggvännen Anna om drömmar och det har blivit kvar hos mig. Ibland tänker jag att livet inte alls blev som jag hade tänkt mig. Då kan jag samtidigt gå tillbaka till min barndoms och ungdoms dagböcker och läsa mig till att jag faktiskt inte tänkte särskilt mycket på framtiden alls. Det har jag nog aldrig gjort. Mamma drömde mycket (liksom flera av mina syskon). Hon låg och möblerade rum om kvällarna innan hon skulle sova, sedan fick vi hjälpa henne omsätta hennes planer och drömmar. Hon drömde stort och mycket (vi syskon hade aldrig haft vårt sommarställe utan dessa drömmar), men blev också ofta besviken då det inte riktigt blev som hon hade velat. Själv blir jag sällan besviken och känner allt som oftast förnöjsamhet. En viktig anledning till det tror jag faktiskt är det där med att inte ha så stora drömmar.
I huvudet händer det mycket annat som t ex handlar om mitt sociala sammanhang, mitt ansvar för mig själv och/eller andra, min plats i familjen och samhället. Jag kan sörja att mänskligheten har blivit så polariserad på ett hatiskt vis. Olika har vi människor varit i alla tider. Med olika personligheter och bakgrunder kommer olika sätt att förhålla sig till sin omgivning och världen. Att som paret Cederstrand i Vimmerby vara aktiva i två olika partier kan jag se som mer och mer ovanligt i dagens läge. ”Tycker du inte som jag vill jag att du tar bort dig från min vänlista.” Jag tänker på alla spännande, givande och utvecklande diskussioner jag har haft med personer som inte alls funkar som jag och vilken förlust det hade varit för mig personligen att bara hänga med personer som tycker som jag.
Idag tänker jag drömma lite mer och vara lite mindre ”det är som det är och det blir som det blir” (mamma ogillade verkligen då jag sa detta). Jag skickar en tacksam tanke till alla som fått mig att fila på mina argument, för alla som är och har varit exempel för mig då det gäller att drömma stort och en särskild tanke till mamma och far som denna vecka känts otroligt nära under några av mina jobbsamtal. Tänk vilken massa kunskap jag hade gått miste om ifall mina föräldrar hade tyckt och tänkt lika om saker och ting.
Lämna ett svar