För ett par veckor sedan var jag inom ett av mina favoritställen, Pingstkyrkans Second Hand. I år har vi skänkt mycket dit i samband med att loppisen i ladan städades ur och vinden städades upp. Det var verkligen ett jätteprojekt och jag inser att även om det inte är färdigt så har vi kommit jättelångt. Alla runt mig vet att jag mitt uppe i detta arbete blev så trött på grejer att jag bara ville hysta ut i princip allt runtomkring mig. Samtidigt som det kändes skönt att inte haka upp mig på prylar så var det lite trist. Jag har alltid varit noggrann med mina saker, sparat och sorterat, haft ordning i skåp och lådor, kommit ihåg vem jag har fått något av eller när vi införskaffade det. Skulle tiden som ”mig själv” nu vara över? Alltså, så dramatiskt var det nu inte, men nog var det en hel del som rykte i upprensningsprocessen. Inte bara saker och ting i ladan, utan också i bostadshuset.
Det är ingen hemlighet att jag gillar second hand (haha). Däremot gillar jag inte att ”shoppa”. Vår äldsta dotter har verkligen tyckt att jag varit tråkig som inte velat följa med på shoppingrundor under hennes uppväxt, men jag har faktiskt ingenting emot det om jag har ett mål med mina turer. Så är det också med second hand. Åker jag dit för att lämna saker gör jag det då också butiken är öppen. Presentlådan här hemma behöver alltid fyllas på, men dessutom har jag svårt att se fina textilier förfaras (inte heller någon hemlighet).
Det har hänt något under de senaste åren. Priserna har rent allmänt gått upp i takt med att second hand blivit ett alternativ för påverkare av olika slag och bild-googling har blivit en grej. Det är fortfarande roligt att gå där och låta ögonen fara över grrrrrejerna. Ännu roligare är det att komma dit och stå i kö inför öppningen (skojar bara, det är lite tragiskt egentligen) för att se folket välla in med uppspärrade ögon och förhöjd puls på väg mot olika specialintressen. Jakten. Spänningen. Förväntan. Tradera-folket som köper här och säljer vidare på Tradera, antikhandlare, folk med koll, folk utan pengar, inredare, modelejon, pysslare, personer som ska flytta, pensionärer, medelålders, tonåringar, vanligt folk och ”de fina”…
Idag skickar jag en tacksam tanke till personen som skapade mitt senaste inköp, ett broderi som kommer att bli en kudde. Kanske den inte riktigt passar här hemma, kanske gör den det. Jag vet inte än. Däremot vet jag att detta broderi gör mig glad och är värt långt mer än de 18 kronor det kostade. Jag är tacksam för glädjen jag finner i att kunna ge andras ”skräp” och överflöd ett nytt liv, ett nytt hem. Jag är tacksam för att det som var vårt överflöd fått nya hem hos andra personer. Jag är tacksam till syrran som varit min inspiratör då det gäller att ta hand om textilier. Jag är tacksam till min svärmor som lärt mig mycket om ting från andra tider och design. Och så är jag tacksam att vi är så många som är intresserade av att ta tillvara, laga och renovera sådant som blivit lite luggslitet eller förlorat en del av sig självt.
Lämna ett svar