monnah

Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

16 november 2025.

Tänk den som hade superkrafter, sådana där som går igenom tid och rum. Kanske till och med genom ännu oupptäckta dimensioner. Tänk att ha den där osynlighetscapen som Harry Potter fick ärva av sin far! Eller kanske inte, förresten. Det kan kännas kittlande att få reda på vad andra säger om en, men jag tror inte att jag egentligen vill det när jag tänker efter en runda till. En gång när jag hade sagt något sårande om en klasskamrat och någon annan hade spridit det vidare fick jag stå där med skammen brännande i magen. Jag SKULLE skämmas! Det är ju precis detta som skam är till för. Mamma lät hälsa mig att om jag började säga saker om andra på ett sätt som jag inte skulle skämmas för om de var där så hade jag kanske lärt mig något viktigt.

Skuld och skam är inte farligt, de behövs båda två för att vi ska kunna samverka med andra människor på ett hälsosamt sätt. Att skämmas när man faktiskt har gjort fel är viktigt, (jag vet, jag har gjort fel många gånger och fortsätter jobba på att gå från fel via skam till att be om förlåtelse utan att passera att skylla ifrån mig) men tyvärr är det också många som bär en massa felplacerad skam pga olyckliga omständigheter eller en omgivning som inte varit så känslomässigt kompetent. Att lära sig vad som är rätt och fel sker i samspel med andra, förhoppningsvis i en trygg miljö där vi kan få känna skam och skuld under trygga omständigheter. Det finns många som slagit över åt andra hållet också, som plöjer fram genom livet utan att bry sig om att göra det som är ”rätt” om de bara får vad de vill ha.

Ibland är det inte helt lätt att veta vad som är rätt och vad som är fel. Kanske hade det varit bättre att önska en cape under vilken jag alltid hade vetat svaret på det? Just idag är jag ändå tacksam över att jag är jag, med ganska mediokra superkrafter. Jag är nämligen övertygad om att vi alla kommer med olika sådana. För somliga tar det en hel livstid att hitta dem. Tänk vad fint när vi hjälper varandra med detta medan vi lever våra enkla, äventyrliga, spännande, mediokra, alldeles jättevanliga eller extraspeciella liv. Tack för alla som genom goda exempel och klarsynthet lär mig om detta intressanta ämne. (Här kan du hitta en massa superkrafter. Har du några av dem?)

10 svar till ”16 november 2025.”

  1. Profilbild för Marika
    Marika

    Du har en superkraft. Den att få andra att tänka till. Den kanske inte finns på listan. Har inte riktig ork att läsa den just nu men återkommer. Kram

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Vad fint sagt av dig! Det uppskattar jag verkligen. Det är kanske en lista att ta lite med en klackspark, men ändå inte. Jag tror att vi alla mår bra av att inte bara klanka ner på oss själva. Motsatsen är inte att bli en dryg egoist, utan någon som förstår sig själv. Både styrkor och vad som kanske mer kallas utmaningar. Kram!

  2. Profilbild för Channal

    Hej Monnah! Haha, vilken härlig tanke… superkrafter som gör att man kan lyssna in vad folk säger bakom ens rygg! Jag kan nästan se dig smyga omkring med osynlighetscapen och smygtippa hörlurar för att avlyssna grannarnas gräl. Minns att denna osynlighetscape även fanns hos Mio min Mio.

    Skämt och sido. Jag minns fortfarande något som jag ångrar och skäms över. Oförstående som barn. Lärde mig en läxa! Jag har en superkraft som jag trott att alla människor hade! Sen när jag började prata om det titta folk bara undrande på mig, Hahaha! Vi är ca 3% som har Affektiv empati. Kan vara jobbigt ibland.

    KRAM till DIG! Anna

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Ja, men alltså! Det ligger ändå något liiite lockande Hänt EXTRA-vibbigt över denna tanke. Men vad skulle det tillföra mitt liv? Nja, jag röstar nog emot att dra denna tanke vidare, hahaha. (Mio min Mios osynlighetscape hade jag helt glömt! Det finns ju sådana lite här och där. Sagan om ringen t ex.)

      Det hade varit skönt att glömma det man lärt sig av, men det är kanske det man inte ska göra för att kunna reglera sig själv bättre i framtiden?

      Affektiv empati har jag läst mycket om på sistone. Bl a hur det är denna som kan störas om man spelar många våldsspel. Det är verkligen ett spännande fenomen! Grattis till denna superkraft. Att ta på sig någon annans känslor. Det talas ofta om att autister t ex inte har empati, men det stämmer inte alls. Många med autism kan känna mycket stark affektiv empati, men känslorna kan bli mycket överväldigande så de får ta avstånd till den som lider. Däremot har de ofta brist på kognitiv empati. Kognitiv empati innebär att man kan ”gå i någon annans skor”, att förstå att någon annan är i lidande utan att för den skull behöva känna samma känslor. Det liknar mer medkänsla och sanningen är att jag inte ser att man gjort tydlig skillnad mellan det ena och det andra. Ibland störs jag av att jag jobbar med något som är så subjektivt och svårt att mäta och att även ”proffs” använder begrepp felaktigt. Så många gånger jag har hört att personer med autism inte känner empati (tolkning ofta = känslokalla) när de i själva verket ofta känner starkt med någon som lider, men har mycket svårt att förstå hur det är att vara någon annan. Kram!

  3. Profilbild för Anna i Portugal

    Pang bara, så har du satt ord på det jag funderat på och inte riktigt kunna utkristallisera. Hela andra stycket gick rakt in och har nu bosatt sig där, som en varm filt att ta till. Ja du vet när. Tack och Kramar

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Kära Anna, jag är glad att kunna ge dig en varm filt! Ibland behöver ens tankar gå många rundor innan de hittar fram till förståelse. Tänker på dig och hoppas att filten kan hjälpa dig tills den förhoppningsvis inte behövs längre. Jag skickar varma kramar!

  4. Profilbild för Sara i Barcelona

    Gomorron Monnah!
    Skuld och skam är ett mycket svårt begrepp, och det jag många ggr har känt i mitt liv är att jag har behövt göra val… I princip omöjliga val som har genererat många tuffa och jobbiga känslor åt endera hållet (bl.a mina föräldrar) Skuld och skam har tyvärr fått ta stor plats gentemot vissa personer jag älskat för att ge det motsatta till andra personer som jag också har älskat, det som har fått vågen att tippa är olika saker, men magkänsla och hjärta har fått tala över hjärnan helt enkelt… Men svårt har det varit, utan tvekan, och det har alltid varit en oerhört jobbig och tung ekvation att få ihop, helt klart. Jag har försökt att sätta ett känslomässigt mål vad som får styra och hållt fast vid det.
    Tack för ett fint inlägg och bra tankar!
    Kramar!!

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Ja, jag vet! Nu har skuld och skam tagit väldigt mycket plats i det västerländska samhället och jag tycker att det har missats en stor del. Alltså, att det är något som ska finnas och att det inte är farligt. När man väl har lyssnat på kroppens signaler behöver man förstå vad det är som har hänt för att sedan kunna gå vidare. Reagerar jag på det som verkligen hände nu eller på något som har hänt någon annan gång, eller rentav många gånger? Och vad ska jag göra med känslorna? Du beskriver så väl hur det kan bli och visst är det otroligt jobbigt när hjärta och hjärna inte riktigt säger samma sak. Jag är glad att du har kommit dit du har genom att hjälpa dig själv. Tack, Sara. Stor kram!

  5. Profilbild för Helena på FREEDOMtravel

    Intressant lista över superkrafter! Kan nog inte riktigt skryta med att inneha någon av dem tyvärr … 😉

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Superkrafter har vi alla, de på listan är kanske lite Hollywoodiserade. 😀 Det skulle vara intressant att höra om du kommer fram till någon vad det lider.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *