I gränslandet.
Och medan hon långsamt höll på att lämna en värld för en annan fortsatte livet till synes precis som vanligt. Postbilen kom med vykort och brev som alla andra vardagar, solen gick upp och ner utan att lämna några större påverkan på ljus och färger, viskningar, motorn till den tryckavlastande madrassen och ljudet av ilskna småbarnsröster blandades till en matta som kändes obehagligt bekant…
”Vårda” valde jag till mitt ord 2017. Aldrig hade jag kunnat förutse vidden av det beslutet, eller hur viktigt det känns idag att jag ändå förberedde mig mentalt genom detta medvetna val.
❤️
Närvarande, kunde varit ditt ord också. Kanske något för nästa år?
Kram på dig!
Jag funderar och funderar på nästa år. Det kommer snart, men värker fram lite i taget. Kram!
Kramar från oss
Känner dem ända hit! Kram.
Kram ❤️
Kram!
❤❤❤
Kram!
❤️❤️❤️❤️❤️
Kram!