Lite hälsosnack igen.
Som sagt. Vet inte om jag ska skratta eller gråta över det faktum att jag känner min egen kropp väl och är lite insatt i ämneslära, mineralbalans och annat ”tjafs” och att jag, trots det faktum, först nu fick bekräftat att jag lider av B12-brist. Vad säger ni? Jag föreslog det för Läkare 1 för nästan ett år sedan då jag var på mitt första besök, men han hävdade att det hade jag visst inte och vägrade att ta prov. Jättelågt Hb och tömda förråd. Vad berodde detta på? Med tappat hår och fnasiga naglar i samband med detta är risken rätt stor att järnbristen är ett resultat av brist på B12. Jag fick be Läkare 2 att över huvud taget ta B12-prov nu i januari (och sade att Doktor 1 hade vägrat). I går kom svaret:
”Du har fått låg B12-vitamin så du får börja med B-vitamintillskott. Jag har skrivit ut recept för B12-tabletter. Enligt tidigare överenskommelse ber jag dig att lämna ett nytt blodprov om c:a 3 månader.”
Okej. Nu är min fråga till Doktor 2 hur det kommer sig att jag har B12-brist. Hb-värdet är tillrättalagt med hjälp av järntabletter. Om jag nu äter B12 i tre månader och sedan slutar om proverna är bra, kommer då upphovet till bristen att vara puts väck? Undrar bara. Men jag är glad över att ha bytt till en doktor som i alla fall är intresserad av att lyssna på vad jag har att säga. Kanske hon också är intresserad av att verkligen få mig frisk. Vem vet?
Jag håller tummarna för att det är så, att Doktor 2 har ett genuint intresse att hjälpa dig och gå till botten med det hela… men jag vet inte vad det är med läkare längre?! Varför man måste slita så och verkligen stå på sig för att bli trodd och tagen på allvar. Skönt att du fick ett svar och att du får hjälp!
kram
Tack snälla! På rätt väg nu hoppas jag…
Helt galet! Hoppas hon är genuint intresserad.
Jag mötte en genuint intresserad läkare för ett par månader sedan. Hon ville verkligen mit bästa och såg till att jag fick rätt salvor osv. Detta var på hudmottagningen. Alltså , jag kände med hela min kropp att hon var där för mig och inte bara sjasade iväg mig. Härlig känsla.
För en vecka sedan kom min pappa hit med en kallelse för lung- och hjärtröntgen. Han var supernervös och jag förklarade att det var bra att kolla upp osv… Att läkaren nog bara ville var noggrann. Och gissa vad. DEtta var samma läkare som jag mött på hudmottagningen. Fråga mig inte vad hon nu gjorde på vår vårdcentral… Men iaf så ÄLSKAR jag henne! Haha! MEn det känns så tryggt på något vis. Om hon ska vara kvar på vår vårdcentral så vill jag byta till henne.
Jag tycker att det var bra at du bytte läkare! Hoppas denna nya visar sig vara bra. Kram!
Ja, tänk hur stor skillnad en läkare kan göra! Vi håller tummarna för fler förtroendeingivande och ”bra” läkare (sådana som lyssnar, alltså) i vården. Kram.
Skönt att äntligen ha fått veta vad som är problemet och att det förhoppningsvis ska bli bra med medicinering men åh, vad det är tröttsamt att behöva kämpa som en dåre och tala för döva öron när man inte mår bra. Visst förstår jag väl att läkare möter många människor under en arbetsdag och att en del säkert kanske inte behöver vård men måste detta göra att alla patienter bemöts som om de vore hypokondriker? Själv fick jag kämpa i över ett och ett havt år för att få veta det jag redan anade – att jag hade gallsten. Precis som du påtalade jag detta för läkare 1 eftersom vi har det i släkten men det viftades bort med att jag var för ung och att det bara var gaser i magen. Efter ett och ett halvt år av smärta och förslag på allt från magkatarr, magsår och graviditet (!) från olika läkare kom jag äntligen till den mest underbare underläkare på akuten som insåg att jag verkligen hade ont och direkt ordnade ett ultraljud där det konstaterades gallsten. Efter operation fick jag av min läkare veta att det finns barn som föds med gallsten så det där med att vara för ung för gallsten var bara struntprat. Jag var helt slut efter all den tid jag hade fått kämpa och tackar min lyckliga stjärna för att jag hade turen att få just rätt läkare den där natten på akuten.
Jag hoppas innerligt att de kommer tillrätta med dina problem nu och att de också tar rda på VARFÖR det blivit så här så att du slipper oroa dig för att det ska komma tillbaka.
Vill också passa på att tacka dig för dina kloka och omtänksamma ord hos mig och du har så rätt. Jag vet ju precis hur jag ska göra och vad som får mig att må bra. Men ibland är det så lätt att glömma bort och för en liten stund falla tillbaka i ett gammalt mönster och låta den där duktiga flickan göra återintåg. Så himla dumt och frustrerande. Men jag är tillbaka på banan igen efter att ha kortat ner kravlistan. Nu tillåter jag mig själv att vara good enough och har bäddat in mig i min skrivbubbla igen (idag var det en sådan där härlig skrivdag och efter en sådan så flyger jag nästan fram på kicken det ger) och ger mig själv och mina drömmar den tid vi båda förtjänar.
Tack för att du finns där ute, ständigt rustad med uppmuntrande ord och en internetkram. Tack!
Ta nu hand om dig och ha en bra vecka!
Kram Lotta
Ja, din historia är en i raden av alla jag fått höra om hur komplicerat det kan vara att få rätt vård – tills man träffar ”den rätte”! Jag förstår också att läkare har stressiga jobb och att det kanske är lättare att vara specialist då man oftast träffar patienter med en likartad problematik, men faktum kvarstår. En del vc-läkare är helt enkelt uttröttade, utmattade, uttråkade på sina jobb och då är det inte bara de utan också deras patienter som råkar illa ut.
Tack, tack för dina fina och uppmuntrande ord! Jag tar dem till mig. Så skönt att höra att du mår bättre! Kram.