Jag

Hej! Här är jag. Det här är min dagbok på nätet och här tar jag mig rätten att skriva om sådant som berör mig och min familj. Jag berättar totalt meningslösa saker, men gillar också att fundera kring svåra och tunga frågor.

Varför kallar jag mig då Monnah? Tja, Monna är vad jag kallade mig själv som liten och då det var aktuellt för mig att skaffa ett alias i mitt första scrapbookingforum kallade jag mig just Monna med H, första bokstaven i mitt efternamn som ogift. Numera är jag van vid att det inte bara är familj och nära vänner som kallar mig detta namn. Det är okej. Uttala det bara rätt! Jag heter Månna, inte Måååååna.

Jag är 46 år. Mitt i livet, om jag har tur. Lyckligt lottad med familj, släkt och vänner (inte alla förunnat, ingenting jag tar för givet). Gör det jag gillar, gillar det jag gör. Mitt utseende kommer från småländska bönder, tattare, norrlänningar, valloner och en och annan kunglighet. Ja, det måste finnas någon där. Min mormor sa nämligen varje gång vi träffades att jag såg så kunglig ut. (Eller menade hon bara att jag såg ut som en man?!)

Kul att du har hittat hit. Tala gärna om vem du är och varför du läser det jag skriver. Det hade varit kul att veta!

3_1

Jag och mitt lånelyckopiller.

17 thoughts on “Jag

  1. Hej kära okända Monnah! Kul med nya bekantskaper som delar lite eller mycket i olika faser i livet. Har snöat in på paleo och mår då mycket bättre när jag äter så. Tycker ibland det är svårt att äta tillräckligt med protein dock. Som fd vegetarian är det så väldigt mycket kött som ska ätas…. Försöker lära mig att lyfta tungt. Nåväl. Dina valnötsräkor blev jag riktigt nyfiken på! Dela gärna med dig av receptet.
    Sköt om dig, var på jorden du nu råkar befinna dig! / Hippiehelena (dotterns kompisar kallar mig det, haha)

  2. Hej Monnah!

    Kikar in här och säger hej, och vad kul att du har en blogg :) Vi följer varandra på Instagram, du och jag, jag heter jonnajm74 där.
    Jag har nyligen börjat bloggat igen efter ca tre års uppehåll. Jag har lagt till dig i min blogglista så jag inte missar något från dig :)

    Ha en trevlig helg, och vi ”ses” i blogg- och Instavärlden!
    Hälsningar Jonna

    PS! Tack för tipset mot förkylningen! Du hade rätt, det känns redan bättre :)

    • Hej Jonna! Vad roligt att du kikade in här! Förkylningskuren är ”fool proof”. ;) Jag ska ta en koll på din blogg. Ha det gott!

  3. Hej!
    Jag googlade på Flymen och hamnade hos Dig.
    Bor i en by i g:a Flymens församling, återvände till min hemby 2010.
    Har Du arbetat i Flymens skola eller gick Du där?
    Jag har inte gått där själv, skolskjutsarna gick åt ett annat håll så jag hamnade i en annan skola.
    Kul med konstiga sammanträffande.

    Ha det gott!
    //Evy

    • Hej Evy! Flymen kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat. När jag började i sjuan började ”Flymenbarnen” i min klass. (Själv gick jag år 1-6 i Strömsbergs skola och växte upp precis på gränsen mellan Bostorp och Spjutsbygd.) I januari 1993 började jag som nyexad 22-åring jobba som assistent/lärare i Flymens skola tillsammans med Barbro Bergström och Ulla Horn och även om det bara blev en termin kommer jag aldrig att glömma den våren! Min mamma och moster handlade för övrigt alltid handarbeten i ”Görans affär” i Flymen, så jag var där då och då under min uppväxt. En fin liten by, men lite väl långt från ett lite större samhälle för min smak. Tack för att du tog dig tid att skriva, Evy! Ha det gott du också. /Monica

  4. Hej!

    Fin och mysig blogg, ska kolla på den lite mer när jag får tid. Har en fråga som jag inte vill ställa här. Har du nån mailadress det går att nå dig på?

    Kram!

  5. Hej Monnah,
    vilken jättefin blogg du har! Dessutom roligt att ”hitta” någon i samma ålder som likt mig själv flyttat till västra USA. Jag känner igen många tankegångar…
    Ville bara säga hej!
    Boel

      • Hej igen Monnah! Vi bor i Pullman i östra delen av Washington State, alldeles mot gränsen till Idaho. En liten universitets-stad, och vi trivs jättebra. Vi har ett gäng mulor som vi rider i bergen med så fort vi kommer åt. Älskar dom Amerikanska bergskedjorna! Och ni verkar ju bo fantastiskt vackert!
        Sköt om Dig och din fina familj!

        • Vi bor i USA för tredje gången och jag har ännu inte varit i Washington State. Synd och skam! Det verkar vara så vackert på många ställen där. Vad spännandes det låter att ha mulor. De är nästintill outtröttliga, eller hur?

          • Mycket fina områden i hela Pacific Nortwest tycker jag. Och-Ja mulor är nära på outtröttliga…Fast dom kan ”put on a good show” av att vara trötta…Bara för att ha krafter kvar för att hitta på ofog nästa sekund. Fast våra är väldigt trevliga ändå…Min man är hästkirurg och stor mulfantast så multräning är hans passion…
            Spännande att ni bott på fler ställen, får man fråga var? Och hur i hela fridens namn blev det Utah?

          • Maken har gått på Stanford (Kalifornien) och Wharton Business School (Pennsylvania). Tonåringarna ville gärna flytta tillbaka som lite större för att få upp engelskkunskaperna och två av makens bästa vänner har ett företag här i närheten (American Fork). De blev sponsorer för K så han kunde få ett arbetsvisum. (Jag har också min mammas lillebror och hans fru norr om Salt Lake City och tre kusiner med familjer lite runt omkring, så det är trevligt att ha den anknytningen också.) Orem/Provo blev förra året utsett som ett av de absolut mest familjevänliga ställena i hela USA och jag håller med om att det är toppen att bo här med barn/ungdomar.

  6. Hej Monnah! Nu har jag suttit här och läst en lång stund och det är jag så glad för. Jag hinner så sällan läsa andras bloggar men idag var det meningen att jag skulle läsa din, vilket var ett tag sedan sist. Jag blir så glad för dina kommentarer och nu fick jag komma in i din värld en stund. Du skriver så fint och skildrar avskedet till din Far så vackert. Och det är ju det som är så speciellt med sorg. Det där vackra mitt i det fruktansvärda. Om inte det fanns med ljusa minnen och kärlek så skulle vi ju inte känna sorgen. Varma kramar i mängd, Pia

    • Tack fina Pia! Om det inte fanns kärlek hade det inte funnits smärta, men vilket slags liv hade det varit?! Jag är glad att du kunde läsa något här med behållning och jag är glad över att ha hittat ditt rum i cyberrymden. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>