Världens undergång?
Vart är vi på väg i världen, egentligen? Hur påverkas vi av den alltmer avancerade Artificiella Intelligensen? Det hade vi ett långt samtal om igår, sonen och jag. Modern bad om audiens hos den upptagne ingenjörsstudenten och fick en hel timme, därtill kryddad med många spännande inpass och insikter. Jag är okunnig gällande de här frågorna. AI har av många utsetts till droppen som får bägaren att rinna över gällande mänsklighetens överlevnad. Vi ofullkomliga varelser kommer hädanefter att vara överflödiga. Eller? Just igår berättade sonen om vilka otroliga framsteg som skett i den här världen bara de senaste två veckorna. Lika stort som internet och smarta telefoner? Den okunniga modern frågade och fnissade nervöst. Större, påstod sonen. Revolutionerande. Bing har introducerat en osedvanligt intelligent chatfunktion som kommer att göra denna plattform större och bättre än Google. Jag laddade sålunda ner Microsoft Edge för att testa. Då jag frågade denna chatrobot om AI är mänsklighetens undergång fick jag följande svar:
Artificiell intelligens (AI) är en maskins förmåga att visa människoliknande drag, såsom resonerande, inlärning, planering och kreativitet. AI möjliggör för tekniska system att uppfatta sin omgivning, hantera vad de uppfattar och lösa problem, med syfte att uppnå ett specifikt mål1.
Det finns flera definitioner av artificiell intelligens. Från ett psykologiskt perspektiv är det särskilt intressant hur en sådan intelligens kan efterlikna den mänskliga. En fråga som rests är om människans tankeförmåga kan reproduceras eller ifall skillnader mellan det mänskliga psyket och en digital version av detsamma är oöverstigliga2.
Det finns dock ingen anledning att tro att mänskligheten kommer att gå under av artificiell intelligens. Detta eftersom AI är programmerad för att utföra specifika uppgifter och inte har någon egen vilja eller förmåga att ta egna beslut1.
Jaha, ja, men då så, då behöver jag kanske inte vara orolig. Studenter använder förresten redan AI för att skriva uppsatser, det finns program som kan ”måla” egna bilder utefter diverse instruktioner, det finns robotar som söker, upptäcker och behandlar sjukdomar, somliga företag har helt automatiserade lager- och packcentrum, AI kan ta ut precis de fakta man behöver också i tunga textsamlingar, ”telefonen” (aka AI) kan analysera bilder och sortera dem på var de är tagna, vilka som finns med på bilderna och så där fortsätter det. AI är här för att stanna och människan är trots det fortfarande vanligt förekommande runt hela jorden.
Vi lever nu i en värld där människor visar sig genom olika filter som alla strävar efter samma skönhetsideal och samtidigt uttrycks åsikter gärna helt ofiltrerat. Vi strävar efter odödlighet, accepterar inte kroppens förfall, överger odlingsmark till fördel för bidrag från ett allt mer globalt ledarskap, har nog aldrig varit så egofixerade och får uppmaningar som tyder på att alla bör underkasta sig den allmänna värdegrundsamöban. Filmer i The Stepford Wives anda skrämmer. Ska vi människor förlora det som skiljer oss åt, ger dynamik i människors förhållanden med varandra, stöpas om till något slags ideal där det inte finns utrymme för muterade protrombingener (som hos mig), Downs syndrom (som i Danmark), eller vad det nu kan vara? Ska vi scanna ägg och spermier och sedan operera om det som trots allt inte blev bra? Ska vi överlämna till AI att komponera perfekt modulerade symfonier och livsomvälvande konstverk? Kan vi sluta ta ansvar och låta AI lösa problem både på individ- och samhällsnivå? Kan AI bota svält, missbruk, känslor av meningslöshet och våld?
Jag vet att jag kan köpa tjugo par strumpor för 129 kronor på ÖoB, och ändå envisas jag med att sticka ett par sockor som tar många timmar att göra klara. Just detta ger mig ändå hopp om att Artificiell Intelligens kan bli mest bra för mänskligheten, precis som hjul, stål, elektricitet och internet blev det. Jag tror inte vi behöver slänga oss själva ner för ättestupan. ”Den sista tiden” kanske är här, men jag väljer att vila i förtröstan om att också AI blir något som i längden gör mänsklighetens liv bättre. Den som lever får se.
Min elev sa till mig igår efter en lektion: visst vet du att jag kan skriva den här uppgiften hur enkelt som helst med bara ett par meningar? Och det var AI han menade. Han visade mig vad han skrev in att den skulle göra åt honom, och den gjorde det åt honom. Helt vansinnigt. Hade han lämnat in den och inte fastnat i någon plagiatkontroll hade han visat sagda texttyp på minst E-nivå.
Dina tankar ger mig fler tankar än ”fuska”-tankar… jag vet inte om jag tycker om dem. Mina alltså. Men jag får försöka vila i förtröstan jag också.
Frågan är vad vi vill uppnå. Vill vi kunna saker, eller vill vi kunna manipulera andra (människor eller robotar) att göra saker åt oss så vi slipper? Ett samhälle utan driv och vilja att göra bättre, sträva, blir tomt. Människor blir förslappade i kropp och sinne. Det behöver vi komma runt tänker jag. Hur det sedan ska gå till får väl ge sig. Men jag tror på framtiden!
AI ger mig en känsla av hopplöshet. Vad händer med oss när inte ens skapandet är fredat? Konst och skrift som inte längre kommer från personens inre, fakta som man inte själv har lärt sig och sållat fram med hjälp av den egna tankeförmågan. Känns sorgligt och tungt.
Ja, det är där jag hamnade förut då jag tänkte på AI. Efter samtalet med Gustav kände jag att han hade en lite annan ingång än jag. Om vi istället ser AI som maskinerna som tog över vid industriella revolutionen blir det en lite annorlunda ingång. AI blir som vilket hjälpmedel som helst. Vi anpassar oss till det, precis som till allt annat modernt som kommit i vår väg. Tryckta planscher har sin plats, en uttrycksfull oljemålning av en människa har sin. Och hur analytisk kan man bli av att googla (eller binga) all information? Inte alls. Vi behöver bara hitta rätt plats för saker och ting.
Ja, visst kommer vi att anpassa oss, precis som vi har gjort vid alla språng i utvecklingen. Mänskligheten anpassar sig alltid. Förstår även rent intellektuellt att det högst troligt är mycket i det här som kan komma oss till gagn.
Det som gör det svårt för mig rent känslomässigt är dock att det nu är vårt inre, vårt skapande och vår tankeförmåga som utmanas och till viss del ersätts. Under industrialismen var det vår fysiska arbetsinsats. Säger inte att det intellektuella står över det kroppsliga; undrar bara hur det som gör oss mänskliga kommer att påverkas. Tänker på författare, konstnärer och fotografer etc. Svårt att sätta ord på det.
Att använda sig av Google är inte riktigt heller det jag menar. Snarare att med hjälp av den egna hjärnan och tankeförmågan förstå vad som är viktigt i ett budskap eller i en text och inte få en färdig lösning serverad. Fast där är vi nog redan i och för sig.
Industrialismen fick sina motreaktioner med längtan efter det genuina och av mänsklig hand skapade. Även det artificiella kommer förhoppningsvis få en motreaktion, precis som du skriver. Det blir nog bra i slutändan.
❤️
Tack för sammanfattning om AI ”for dummies”, den behövde jag. Tyvärr löper många bra upptäckter risk att missbrukas i mänskliga händer. Jag är inne i en period då mina tankar om mänskligheten inte är så höga. Men det kanske ändå finns en gudomlig stråle där längst in i en själ… som inte går att ersätta… vi får se.
Åh, jag håller helt med om mänsklighetens dumhet, men samtidigt finns så mycket bra! Tycker din sista mening är så fin. Hoppet får vi inte överge!