Om att fasta.
Fasta har blivit ”en grej”, men är något som människor har gjort i alla tider, eller åtminstone väldigt länge. 5:2, 16:8, periodisk fasta, religiösa fastor – det finns alla möjliga sorter. Jag har i hela mitt vuxna liv fastat en dag i månaden. På senare år har jag testat lite olika typer av fasta, både ”juicefastor”, längre vattenfastor och fasta i samband med andligt retreat. Jag gillar känslan som uppstår efter några dagar då de mentala protesterna slutat. Det pratas om detox, men jag vet inte… Jag tror att kroppen är ganska bra på att ta hand om sitt skräp. Vill man uppnå en fysisk reningsprocess på riktigt behöver man ändra vanor på djupet och vänta på att kroppen hinner byta ut celler på flera nivåer. För mig är det mer en möjlighet att ställa om och städa upp, både fysiskt, mentalt och andligt. Just nu befinner vi oss mitt i den kristna fastan och jag fastar faktiskt ”på riktigt” sedan ett par dagar tillbaka. Jag hade velat kombinera det med att vandra längs Eginoleden, men tycker att det är lite för kallt just nu. Det får helt enkelt vänta lite.
Något som jag har blivit helt klar över är att vi i västvärlden överlag har ett alltför stort energiintag och dessvärre äter vi ofta mat med dåligt näringsinnehåll. Det har forskats och skrivits enormt mycket runt de här frågorna, men resultaten och rapporterna spretar åt precis alla håll. Hakar man upp sig vid någon liten detalj här kommer man att missa något där. Väldigt strikta dieter håller människor fångna och gör det svårt att hantera det sociala livet eftersom mat och umgänge är så starkt förknippat i alla kulturer. Kost är denna tids nya religion, det är inget tvivel om det. Jag läste denna artikel för många år sedan och tror att jag har länkat till den förut, men sanningen kvarstår. Om jag är god p.g.a. mina val är känslan av att någon annan är ond där. Så fort det finns alternativ finns det alltid en möjlighet att ”vi och dom” uppstår. Jag gör rätt, andra gör fel.
Härom dagen såg jag en veganvän skriva ungefär ”köttätare, sluta klaga på att vegansk mat kallas samma som någon kötträtt, jag kräver inte att ni ska kalla det ni lägger på tallriken för resultatet av mord”. Jag tänker att det måste vara jobbigt att umgås med människor som man anser har orsakat mord och gissar att det hindrar en del umgänge, men vet inte om det är så. Jag har dock en judisk väninna vars man var mer ortodox än hon själv och bl.a. därför fick de inte vardagen att funka. De hade helt enkelt olika önskemål om hur ”ren” man måste vara. Detta ledde så småningom till separation och sedan till skilsmässa.
Jason Fung är en av de mest kända fasteivrarna. I Sverige tror jag Sanna Ehdin är mest välkänd. Jason fokuserar mycket på viktkontroll, Sanna är stor i den svenska hälsobranschen och har skrivit en massa böcker med olika hälsofokus. Hennes fokus är att använda fasta som en viktig del i en hälsohelhet. De blir båda ”lite för mycket”, men så är det väl med allt. Titta på någon som är helsåld på något och plocka godbitarna för att försöka få det att funka med ditt eget liv?
Jag kommer ihåg min fräscha kollega som fastade en vecka varje vår och varje höst. Han hävdade att det var fastan som höll honom ung! När jag fick reda på hur gammal han faktiskt var blev jag chockad. Kanske hade han bara goda gener, vad vet jag? Själv gillar jag hur fasta får mig att må och det är delvis p.g.a. den här typen av historier jag kommer att fortsätta med det. Har du testat att fasta? Gillar du det eller inte?
Jag hade en gång en religiös fasta från kött, och en annan religiös fasta från alkohol. Då ägnade jag mycket mycket mycket tid åt bön och hänga med Gud, varje gång jag tänkte att det skulle vara gott med ett glas vin eller tvekade inför vad jag skulle lägga på tallriken bad jag istället. Inte OM alkohol eller kött, såklart, men eftersom det var det jag ”avstod” blev tankarna triggers åt att be för någon eller tacka gud för något eller be om hjälp och tröst och styrka och välsignelse. Jag har aldrig haft en religiös ”hel fasta”. I år fastar jag inte alls, glömde bort den. Firade fettisdag och sedan glömde jag askonsdag för den var mycket tråkigare XD
Håller med om att askonsdag är tråkig… Men som sagt, jag har gjort lite olika fastor och tycker det passar den här tiden på året. Fint att höra om din upplevelse av fasta. Tack för att du delade med dig!
Jag har fastat 2 ggr, som student. Båda var ”saftfasta” (det fanns färdiga ”paket” den tiden) och syftet vetenskapligt. Mätte blod/urinketoner mm, som ett projektarbete under läkarstudierna. Båda gångerna blev jag ”hög” då fastan var över. Inte farligt manisk alltså, men sprudlande glad. Samt att det var härligt att känna sig lite smalare efteråt.
Det där med ”hög” känner jag igen! Det är ett känt fenomen och jag tror det handlar om både den fysiska och mentala biten. Det skulle vara spännande att höra vad resultaten blev av dina mätningar? Vad sa de om fastan? Bu eller bä? Saftfasta är det jag gjort flest gånger, men det räknas väl mest som kalorireducering om jag har förstått det rätt.
Saftfasta var ju begränsad avseende mängden saft- det var typ 2 dl morotssaft på morgonen, 2 dl plommonsaft på dagen och en skål med buljong till middag. Jag upplevde det som enorm psykisk påfrestning och många av mina kursare avbröt faktiskt fastan. Jag tänkte bara på mat, mat, mat och var sjukt avundsjuk på dem som fick äta. Tur att man är tjurig.
De vetenskapliga resultaten var inte så häpnadsväckande utan snarare ett bevis på att kroppen funkade precis som den skulle. Ketoner uppstod väl kring dag 3 och när en vecka hade gått hade kroppen hittat någon form av jämnvikt. Ingen hypoglykemi. Minns inte riktigt alla parametrar, tror inte att fetterna påverkades på en vecka.
Det kändes att humörbiverkan måste ha varit rent hormonell, för så pass ”uppåt” har jag nog sällan varit i mitt liv… en riktig serotoninstorm i hjärnan…
Tack snälla för svaret! Vad spännande ändå. (Tjurighet kan verkligen vara A och O för att klara av diverse projekt!)