21 okt

På rullande sten…

…växer ingen mossa.

Detta svenska ordspråk kan tolkas på två sätt:

  1. Om man kontinuerligt byter jobb, bostad, relationer etc blir man aldrig förkovrad och utvecklad som person.
  2. För att behålla sin vitalitet måste man hela tiden sysselsätta sig, vara aktiv och driftig.

Jag har aldrig tolkat det här som annat än att det gäller att hålla igång så man inte blir en gammal stofil. Förr i tiden blev man gammal tidigare än idag. Delvis levde man fysiskt mycket tyngre liv, men det handlade om annat också. Vi har idag stor kunskap som gör att vi kan hålla kvar ”medelåldern” mycket längre. Numera är många pensionärer otroligt aktiva. Generna bjuder naturligtvis motstånd och även om många idag får fira sin hundrade födelsedag är det fortfarande många som dör alldeles för tidigt. Frågan är om all cancer som dyker upp nu för tiden fanns förut också, men att vi hann bli stångade av tjurar, få dammlunga, frysa ihjäl, bokstavligen jobba ihjäl oss eller något annat innan den hann ta oss i sitt grepp?

Jag kan inte låta bli att undra om någon skulle gissa att min mormor på den här bilden bara var ett år äldre än vad jag är idag om man hade träffat oss tillsammans idag. Jag inser samtidigt att hennes frisyr, dåliga behå och klänning gör sitt till och att om hon hade varit 50 idag så hade hon sett annorlunda ut. ”Age is but a number.” Tror du att hon kände sig äldre här än vad jag känner mig? (Jag tvivlar. Min mormor var så full i sjutton och höll alltid på med en massa hyss.) Den här julen fick min morfar sin första stroke och även om han blev frisk efter den fick han fler några år senare och dog 1986, 65 år gammal, efter en lång tids sjukdom. Var det oron över detta som gjorde att jag bara kommer ihåg mormor som gammal, ända tills hon blev jättegammal?

Tankarna runt ålder kanske är naturliga nu när jag närmar mig ”den tredje åldern”, den mellan 50 och 70. Jag är så glad att jag gjorde slag i saken och började omskola mig! Jag vet inte precis vad det kommer att leda till, men att mina studier får mina stenar att rulla på det positiva sättet råder inga tvivel om, inte för mig iallafall. Hur tänker du om ålder? Är det något du tänker på?

2 thoughts on “På rullande sten…

  1. Visst är det konstigt att bara 2 generationer före oss blev kvinnorna ”tanter” så fort de blev vuxna nästan? Min egen mormor dog tidigt på 80-talet och blev endast 67 år gammal, men alla bilder jag sett på henne så ser hon ut som en tant. Alla minnen jag har av henne så har hon städrock och förkläde på sig och papiljott-hår. Alla minnen är också av en varm och kärleksfull mormor, men med ett barskt uttryckssätt och rejäl jämtländsk dialekt 🙂 ”Tork dek kring truten!” är ett levande minne. För den som behöver översättning så betyder det: ”Torka dig runt munnen!” 🙂 Och så tog hon disktrasan och gned av fejset på en (urk!). Varför kan man inte få behålla de mest älskade människorna lite längre? Det känns som de är de som försvinner tidigast? Ni hade nog haft en del gemensamt förresten. Hon var nämligen en handarbeterska av rang och jag har några plagg undangömda som hon har tillverkat.

    • Städrock och papiljotthår – så tänker jag mig både min farmor och min mormor! 😀 Det där med rengöring av barn medelst disktrasa är ju det roligaste. Jag tror många av oss har det minnet. Kanske är det därför så många barn är allergiska nu för tiden, för att ingen torkar dem om munnen med disktrasa längre?! Hahaha. Under helgen i Danmark hörde vi berättelsen om två släktingar som blev väldigt gamla. Den ena var otroligt kärleksfull och den andra var ett riktigt surkart. Dessvärre får man inga garantier för ett långt liv även om man behandlar andra med kärlek och respekt vad det verkar… Jag hoppas jag får se några av din mormors egenhändigt tillverkade plagg någon dag. Det hade varit roligt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *