Om barn, feminism och dagens samhälle.
Häromdagen lyssnade jag på Träningspodden. Jag gör det med en viss oregelbundenhet (läs: när jag har bra träningsrutiner kan jag tycka att det är trevligt att lyssna på den podden medan jag tränar) och brukar tycka att jag känner mig peppad av deras träningstips. Avsnitt 151, Massmotionerande, provocerade mig dock otroligt mycket. Jag reagerade starkt på hur Lovisa talade om hur hon hade tänkt efter innan hon hade skaffat barn om hon hade vetat hur mycket det skulle påverka hennes personliga liv. Eh, say what? Jessica berättade om hur hon hade varit på en gymnasieåterträff där det framkom att sju av fjorton kvinnor hade varit utbrända. Nu ställde hon sig frågan vad det berodde på. Jag har svaret, tjejer. Både på varför Lovisa trodde att det inte särdeles skulle påverka hennes ”egentid” att ha barn och på varför Jessica och så många av hennes klasskamrater varit utbrända. Jag återkommer, men först låter jag dig fundera lite på vad du själv tror. Lyssna gärna på avsnittet själv först!
Jag ska lyssna (även om jag inte känner mig upplagd för att bli provocerad och det misstänker jag att jag kommer att bli), men jag tror att jag kanske vet svaret redan innan. För… det är 2 1/2 års åldersskillnad mellan mig och min lillasyster, men mer än 10 års skillnad mellan våra respektive barn och jag är/har mest varit mamma utomlands medan hon är det i Sverige och… ja, skillnaden mellan oss är milsvid på väldigt många vis nu. Det lilla du nämnt känns väldigt bekant från hennes och hennes väninnors diskussioner ;).
Kram,
Ja, det svenska sättet att se på saker och ting är alltid ”överlägset”. Svenskar vet lite mer, förstår bättre, står över andra, men naturligtvis med stor fördragsamhet och mycket kärlek… Mina ögon öppnades verkligen då jag flyttade till USA första gången och insåg att amerikaner mest är som vanligt folk, de är inga avskum eller dummare än gemene svensk. (Allt i enlighet med hur svenskar talar om amerikaner just.) Jag är verkligen ledsen över den situation som svenska barn hamnat i, ett slags socialt experiment som ingen är villig att följa upp.