Tag Archives: städa

27 feb

Om att ge tvättstugan en omgång.

Igår körde jag lite storstädning här i syrrans hus. Vi får ändå bo här i flera veckor, så jag ville göra mer än bara dammsuga och städa toaletten på veckostädningen. Ättikssprit är bästa städkompisen, men det luktar bara så äckligt. Jag gnuggade tvättmaskinens gummilist ordentligt med mikrofiberduk och ättikssprit, lossade och rengjorde tvättmedelsfacket och tvättade sedan en 90-graderstvätt med bara ättikssprit i tvättfacket. Mirakulöst bra varje gång, tar bort den lite sura mögellukten som så lätt sätter sig i tvättmaskiner. Torktumlaren fick sig en lite noggrannare genomborstning och rengöring den också. Jag borstade nederdelen på duschdraperiet med ättikssprit och fick i ett nafs bort beläggningen. Slutligen tog jag hand om tvättkorgen och testade om tvättmaskinrengöringen verkligen höll hela vägen och kunde konstatera att den gjorde det! Fräsch doft också efter ett par vanliga omgångar tvätt. Tack till gamla billiga husmorsknep som funkar på riktigt…

21 jan

Pysselråttans bekännelser.

Med en härligt strålande lördag kände jag för att ge mig ut på långpromenad och vinteryoga. Eller, nä. Tvärtom. Jag ville bara vara inne och pyssla hela dagen. Tur att svågern hade hört av sig för att fråga om maken ville åka skidor i Rödeby. Själv kunde jag då göra precis vad jag ville, alltså pyssla av hjärtans lust! (Jag kunde dock inte motstå solen helt, så en liten lunchrunda blev det allt.) Jag blev efter intensivt stickande i flera timmar äntligen klar med barnbarnets lilla Ankers blus som jag hållit på med sedan i höstas. Den har inte ropat på mig. ”Kom och sticka, åh, jag är jätterolig att sticka!” Snarare tvärtom. Jag utgick från ett garn som jag redan hade, en handfärgad härva vackert, lite ojämnt och mjukt garn som jag köpt i en utförsäljning. På etiketten stod det både vikt och vilken garnklass detta var och det var det jag utgick ifrån. Garnklassen stämde, men det var inte 100 g i härvan, utan 96. Detta låter kanske som en bagatell, men de saknade grammen upptäcktes inte förrän jag hade kommit en bra bit och medförde en rädsla att kanske behöva riva upp allt. Jag fick ta till en spännande taktik. Det kvarvarande nystanet vägdes, jag delade vikten i två och vägde nystanet med jämna mellanrum för att se till att det fanns minst lika mycket garn kvar till den andra ärmen. Trekvartsärm blev det till slut och det tror jag blir jättegulligt. Nu ska jag bara fixa lite monteringsdetaljer och blocka, sedan är det dags att sätta tänderna i något annat roligt stickprojekt.

Annat jag ägnade mig åt var den allmänna januarirensningen. Nu var det dags för torrvarorna i köket, kökshanddukarna och kryddlådan. Torka, kolla bäst före-datum, planera maträtter och allmänt rensa upp. Jag hittade till exempel två små slattar linser som ska bli till linsgryta, insåg att vi av någon anledning hade tre påsar chokladpudding, varav två var påbörjade, och blev sugen på frukt- och nötbrödet. För att inte tala om en riktigt smarrig, asiatisk rätt med mycket ingefära och sesamolja. Mums.

Nu har jag också slutligen bestämt mig för vilka handdukar som ska bli till de två ”Ellinor Nilsen-badrockar” jag planerat i ett år. Jag väntar in mer mönsterpapper, men annars är jag redo! Mycket intressant att se hur min hjärna bråkar med mig själv om vilka färger som passar ihop och vilka som inte gör det. Det är som att spela SET – det finns flera olika dimensioner att ta hänsyn till. Färgtoner, färgintensitet, svärta, mönster… Det går att köra monokromt där allt annat är kaos, men jag ser att jag själv gillar rätt mycket färg bäst. Efter den sista sorteringen har jag nu handdukar som räcker till sex badrockar till. Kul! Nu får jag bara se hur roligt det känns när jag sytt de två planerade färdigt. Nu är frågan hur mycket pyssel jag har i mig efter den här urladdningen? Jodå. Mer! Mer pyssel. Tur att vintern inte är slut än och att planttantssäsongen inte dragit igång.

12 jan

När januari fått fart.

Nu har nyhetens behag tagit slut för januari och det är bara en månad som vilken annan, iallafall för mig. Skjutsen jag kände av det nya året är förvisso kvar och lurar bakom örat, men samtidigt känner jag mig på gång. Maken och jag kör sockerfritt fram till påsk, precis som förra året. Maken vattenfastar i vanlig ordning ett helt gäng dagar medan mina rutiner puttrar på. Sedan i söndags har jag bara ätit det som finns här hemma. Fram tills idag har det funkat alldeles utmärkt, men idag vill jag nog komplettera med lite färsk frukt åtminstone. Fast jag vet inte. Vi har ett helt vitkålshuvud och ett kilo morötter i kylen, så kanske blir det denna smarriga omelett på repeat dag ut och dag in, hehe? (Denna lagade dessutom den fastande mannen kärleksfullt till mig, han måste ha varit desperat att ens insupa lite goda dofter.)

”Städa, städa varje freda’ och så varje jul, det tycker ja e kul!” För mig är det rensarmånad, precis som vanligt i januari. Vilket vanedjur jag är… Några lådor om dagen gås igenom, Sellpypåsar har beställts, somligt har slängts, en del har packats för att ges bort och annat har lagts i lagahögen. Det känns skönt att redan ha koll på mina grejer, men eftersom jag av födsel och ohejdad vana är en människa som gillar ordning och reda på riktigt får denna procedur mig att må riktigt bra. (Vad bra att blogga, på fotot ser jag att jag kanske borde ge elprylarna en omgång med mikrotrasa för att också göra dem rena på grunden.)

I köket har det också städats undan. Algrenen som plockades med hem på en av de soliga rundorna passar så fint i hängvasen, fast utan provrör. Perfekt så här på vintern då trädgården inte riktigt hunnit komma igång med allt det gröna. Än får vi vänta ett tag på snödroppar och annat kul!

De vikta stjärnorna av bakplåtspapper jag gjorde förra året i samband med julpysslet kom till nytta! De hängdes upp i ett kors av grillpinnar och hamnade snett ovanför vedspisen där stjärnorna dansat så vackert sedan i december. De känns inte alls juliga, utan vintriga, så de får hänga kvar och göra oss glada. Ja, och så ser det ut hemma hos mig när tomteblossen släckts och det enda som lyser upp himlen är Castor, Pollux och alla dess spännande vänner. (Såg du natthimlen igår då det var stjärnklart och nymåne? Magiskt!)

02 jan

Nu kör vi!

Nyåret biter mig i rumpan och ber om att få vara kvar. Jag gillar det, känner att jag blir motiverad av att ha någon som flåsar mig i hasorna. Mitt ord HEMSLÖJD har redan fått mig att organisera korgen med garner till strumpor som är på gång och den stora organisationen av projekt i det rum som hädanefter kommer att få heta syrummet kommer att påbörjas idag. (Ja, för vem vill inte ha ett syrum?) Phew, jag både bävar och ser mycket fram emot det. Julen får däremot stanna kvar ett tag till, trettondagen infaller inte förrän på lördag. Vi ska förvisso på barndop då, så vi får se hur det blir med det där utstädandet.

Hur länge tycker du det är skäligt att behålla en kudde? Vi har sköna, lite större kuddar som verkligen har varit perfekta, men efter både kemtvätt och tvätt och torktumling i flera omgångar så har de blivit lite för platta och ger inte längre samma stöd som förut. Vi har andra kuddar i huset, men jag är petig då det gäller just sovkudden. Den får absolut inte vara för hög, får inte vara knölig, får inte vara svettsyntetisk. Du hör ju, det låter som att jag är prinsessan på ärten. Jag ska åtminstone börja spana efter nya kuddar. 70×50 cm, alltså lite större än de vanliga, och gärna i hotellkvalitet. Vet att en gammal scrapkompis tipsade om en hemsida som sålde kuddar och täcken till hotell, men hon hade glömt vilken det var när jag frågade henne. Uppenbarligen har jag också slarvat bort informationen.

Jag är tacksam för all grundorganisation jag genomfört. Det gör att det är lättare att få saker på drift på plats. Just nu behöver jag en bättre plats till ”presentlåda”. Helst hade jag velat ha min gamla brudkista, men den får inte plats någonstans här hemma. Har du presentlåda? Alltså, en plats där du lägger sådant som kan ges bort då någon fyller år eller firar något särskilt? Jag gillar konceptet och är uppvuxen med en mamma som hade just en sådan plats. Ibland måste man städa ur lite och påminna sig om vad som egentligen ligger där.

Något som också behöver tas omhand är vårt förråd med schampo, tvål och liknande. Jag vet inte riktigt vad som ligger där och vet också att en del som faktiskt borde ligga någon annanstans hamnat där av misstag. Eller lathet. Lådan med ljusstumpar är också full, så jag behöver ta reda på var jag har lagt stumpastaken. Den uppfinningen är riktigt fenomenal! Vi har den med nio ljus, egentligen lite väl stor för vårt lilla hus. Jag älskar den dock och den får ofta ta plats då jag organiserar om inredningsdetaljerna här hemma. Kanske får den stå i lilla myshörnan på övervåningen den här gången?

Jahaja, det där var jag som tänkte högt. Nu ska jag se till att sköta jobbet så får vi se vad som händer med all organisationslust som följde med den här dagen.

21 dec

Dan före dan före dan före dan.

Åh, nu längtar jag tills hela familjen är samlad. ”Ungarna” kommer ikväll och jag kunde inte få en bättre julklapp! Idag stod det ”städdag” på listan, så nu har jag haft just det. Här har fejats hej vilt, för med många års erfarenhet i ryggen vet jag att de närmaste veckorna blir det inte mycket av den varan. Kul att städa till lite svängig julmusik på hög volym!

Jag trodde att alla julklappar var inslagna, men insåg att jag hade en del kvar. Tur att detta är en av mina favoritsysselsättningar i juletid.

Den nyputsade mässingen glänser lite försiktigt i stearinljusets sken. Nu ska jag se om jag hinner göra klar en julklapp och baka lite innan alla är här. Kanske till och med ta en tupplur. Från och med inatt blir jag mormorssupport till Lillan så föräldrarna kanske får lite extra vila. Julklappar kan komma i många former!

03 dec

Glad första advent!

Denna helg är en av de mest intensiva på året, men alltid lika rolig. I år har vi musikdirektör Alexander Hanson som dirigerar adventskonserterna och Cecilia Hjortsberg med rötter i stan är vår solist. Jag var tvungen att gå fram till Cecilia och fråga om hon möjligtvis är syster till en rolig kille som gick i min gymnasieklass. (Jag och min kompis trodde att han skulle kunna bli allt från stadsminister till informationsansvarig på någon nördig institution eftersom han och hans kompis satt och läste NE på rasterna. Jag glömde fråga vad han jobbar med numera. Uppenbarligen heter han inte Ulf Kristersson, så just den kan vi stryka.) Hur som helst har jag träningsvärk idag efter den speciella sorts intensiv repetition som en sådan här samspelning innebär. Kul var det i alla fall och jag ser fram emot resultatet senare idag.

Efter repetitionen blev det trots allt några timmar över till att städa färdigt och få alla stjärnor och ljusstakar på plats. Nu känns det som att december är här på riktigt trots att jag knappt har hunnit med hälften av vad jag trodde för en månad sedan. Jag är alltid lite snällare mot mig själv efter de tacksamma dagarna, så det är väl bara att säga hej advent, plocka fram dubbaskorna och se till att brandvarnaren funkar. När jag hade tagit kortet för att fånga adventskänslan tänkte jag att jag tror att Elsa och Anton som bodde här, och vars omtanke liksom vilar kvar över vårt hem, hade känt sig hemma. Det är jätteviktigt för mig.

När ljusgrenarna hade fått nya batterier och glaskulor och allt var på plats var det dags att känna på känslan, blåsa ut ljusen och dra in till stan igen, för där…

… hade Restaurang Skeppsgossen dukat upp till ett klassiskt julbord. Kompisen på besök från USA hade bjudit in mig och ett par andra kompisar. Det var riktigt gott och fint fixat. Vi hamnade dessvärre bredvid ett gäng tomtar som redan var överförfriskade då de kom. Jag tror det var ett gäng från en arbetsplats. De lät så till den grad att den stackars unga servitrisen fick be dem dämpa sig lite. Det hjälpte i två minuter, men sedan var samma gubbar i farten och hojtade ”glatt” på serveringspersonal och på varandra. ”Vad fint att ni har roligt, men kan ni dämpa er så de som är runt omkring också kan få känna likadant?” Jag hade slängt ut dem om det var mina arbetskamrater. Hur som helst bad vi att få flytta oss, vilket vi också gjorde. Maten var jättegod och jag hade så trevligt med vår lilla grupp. Vi var bland de första som kom och var de sista som gick. Detta var det första restaurangjulbord jag gått på på många år. Vis av erfarenhet försökte jag ta väldigt lite av allt så jag skulle slippa känna mig som en stoppad julgås efteråt. Taktiken funkade väl, så jag kunde mätt och mycket belåten åka hemåt i snöovädret. Tack för bra dubbdäck! Det var slirigt och dålig sikt, men medtrafikanterna betedde sig betydligt bättre än tomtarna på julbordet. Ibland är det extra mysigt att komma hem och så var det igår kväll. Jag möttes av stjärnglans i köksfönstret och väntande värmefilt. Tack för en lång och härlig dag!

11 nov

Planttanten som fick ta sig i kragen.

Någon av mina systrar skickade en s.k. meme på en kvinna som stod mitt ute i öknen med en dammsugare och en kommentar om hur man alltid kommer på något ”jätteviktigt” att göra när det kanske finns annat som borde åtgärdas. Precis sådan är jag. Till mitt försvar vill jag dock säga att det ”jätteviktiga” oftast på riktigt är något som faktiskt är bra. Jag har skjutit upp att sätta min vitlök ända sedan dagen då jag skulle åka till Stockholm för en månad sedan (utsädet kom på posten), men igår fanns det inte längre några ursäkter. Då blev det helt plötsligt enormt viktigt att storstäda badrummet. När det nästan glittrade av all städning suckade jag djupt och började leta upp allt jag behövde för att sätta de där vitlökarna.

I vanlig ordning gick det ganska snabbt att fixa iordning allt. Lådan fick sig en rensning av ogräs och vacker krasse (sorry krassen, du har gjort vårt liv lite vackrare denna höst, men dagen var kommen då du fick gå) och sedan var det dags att få allt på plats. Här hade jag kommit sisådär halvvägs. Årets sorter blev Germidour och Thermidrome. Jag har testat båda med goda resultat förut. Förra året var jag så sen med min beställning att jag fick ta det som var över. Förvisso till rabatterat pris, men ändå. Jag tycker inte att det blev lika god skörd på de tre sorter jag testade då, men antagligen handlar det mer om att de satt i trädgårdslandets skuggigaste låda. När jag ändå var igång fick jag ner de 100 billiga Lidl-tulpanlökar jag hade lovat mig själv att inte köpa i dahliarabatten. (I år har jag nämligen som experiment att se hur många av de tulpaner jag redan har i jorden som kommer tillbaka, de har bara blivit matade med blodmjöl.) Du kan ju gissa hur jag kände mig efter timmarna i landet… Varifrån kom motståndet? Jag kände mig ju upplivad, piggare, gladare och kanske lite krokigare i ryggen. Men ibland måste man få pausa lite för att få tillbaka glädjen och i år hade det faktiskt blivit lite för många besvikelser knutna till planttantandet. Jag kommer igen! Allt det positiva uppväger, så är det bara.

Till kvällen åkte vi ut till Tjurkö där vi bjöds på en trerätters värdig kungligheter. Vår vän har jobbat som kock och hon och hennes man odlar det mesta själv. Varje rätt är en kulinarisk upplevelse, liksom äppelmusten som är gjord av egna äpplen. Samtalsämnena var i vanlig ordning spännande och vi kunde åka hem och göra helg både mätta och belåtna.

Grädde på moset blev att gosa med familjens hund och katt. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Husdjur är synnerligen fina vänner till oss människor. De för med sig mycket gott, inte minst i stunder då man känner sig (eller faktiskt är) ensam eller tycker att ingen förstår en. Jag är säker på att Oskar sa ”välkommen tillbaka” då vi gick och är inte på något vis intresserad av att omtolka detta meddelande.

02 nov

Bortslösad tid och rutiner.

Min bror uttryckte en gång att det verkade så jobbigt att ha jobb på olika tider under dagen, att jag ibland har ett samtal på morgonen och sedan inte har nästa förrän till eftermiddagen. Han undrade om det inte känns som att vara i ”väntläge” alla timmar mellan samtalen och att det då inte blir något annat gjort heller. Jag har funderat en del på det sedan dess. När han sa det tyckte jag inte alls att det var så, men långsamt kan jag se tecken till just detta. Jag vill kanske inte svetta ner mig genom att gräva tungt i trädgården fast det finns flera timmar tillgodo och jag hade hunnit duscha efter jobbet eller sitter och sitter och skjuter upp saker för att det finns tid. Detta sker på daglig basis, jag skjuter upp in absurdum. Det hjälper inte att veta att många delar denna ovana med mig, det stör mig varje gång jag ägnar uppmärksamhet till vad det är som händer eller har hänt. Delvis försöker jag komma åt fenomenet med mitt årsord RUTIN, något som förvisso har hjälpt en del. Jag gillar även att bestämma möte med mig själv inför vissa uppgifter för att ge samma tyngd till vikten av dessa som jag hade gjort om jag skulle göra något med någon annan.

Igår fanns det chans att praktisera ett sådant möte med mig själv. Jag bestämde mig för att jag ville få upp de översomrade amaryllislökarna som stått i en låda i trädgårdslandet sedan risken för frost försvann. Jag hade tretton själv och fick några av syrran och några av min väninna. Tyvärr har inte alla klarat sig och några är yttepyttesmå, men andra lever i högsta välmåga! Kanske är det fånigt att ägna så mycket uppmärksamhet åt dessa lökar, men nu har det blivit en grej för mig. Jag kan inte låta bli! Jag lovar att jag dessutom kommer att fortsätta köpa fler under säsongen, för tyvärr är min erfarenhet att noll blommar till jul när man hanterar dem på detta sätt. Det har att göra med att amaryllisen i vilt tillstånd blommar framåt våren. Förra säsongen lyckades jag få upp några sisådär till nyår, men annars har jag för mig att den sista blommade i juli.

Jag hittade både den ena och den andra blomman i trädgården. Dahliorna som jag hade klippt av hade lämnats i kanten av gräsmattan och flera hade fortsatt att slå ut! Kul att kunna plocka in en sådan här bukett den första november. Arrangerade om lite på skåpet i köket och insåg att mässingen behövde sig en duvning. Vid det här laget var det en halvtimme kvar till nästa samtal, men efter lite Häxans hade jag putsat alla tre ljusstakar. Fotot togs då två av tre var färdiga för att påminna om vilken skillnad det gör med lite puts. Små glädjor i vardagen är värdefulla!