Tag Archives: Thailand

13 maj

Sticky rice med mango.

Den här veckan kostar ätmogen mango 10 kr/styck på ICA. Några av mina finaste Thailandsupplevelser inbegriper sticky rice, den traditionella thaidesserten som ofta kan beställas i något gatustånd. När jag kom hem med två mangos var det därför inte helt märkligt att jag bestämde mig för att leta upp ett recept på denna kulinariska läckerhet och försöka göra något liknande.

Till sticky rice ska man egentligen använda ett speciellt ris som blir särdeles kletigt, men då vi fortfarande har som projekt att använda det som står i skåp och lådor fick det bli grötris som jag utgick ifrån. Då vi har en riskokare modifierade jag receptet lite och testade en egen version. Konsistensen blev inte helt rätt, men det blev sannerligen smaken! Med tanke på att vi hade 22 grader i skuggan just den dag då desserten inmundigades kändes det ändå rätt autentiskt!

Svenskt sticky rice enligt Monnah

  • 1 1/2 C grötris
  • en burk väl hoprörd kokosmjölk (delas upp i 1 C + ”resten”)
  • 1/3 C socker
  • 1/4 tsk salt
  • SÅS: resten av kokosmjölken i burken plus 1 msk socker och en nypa salt
  • 1 msk rostade sesamfrön (struntade jag i, men en del tycker att det tillhör)
  • 1 stor, mogen mango skuren i smala skivor
  1. Skölj riset väl och blötlägg i vatten över natten.
  2. Häll av riset och ångkoka det i 60 minuter. (Detta kan göras på olika sätt, själv använde jag ångkokningsinsatsen på vår riskokare, 2×30 minuter.)
  3. Koka upp 1 C kokosmjölk med 1/3 C socker och 1/4 tsk salt och se till att sockret löser sig ordentligt. Rör så det inte bränns. Gör detta strax innan riset ångat klart och håll varmt.
  4. Lägg det ångkokade riset i riskokaren, häll över kokosmjölksblandningen och 1 dl kokande vatten och kör programmet för snabbris.
  5. Koka upp resten av kokosmjölken, sockret och en nypa salt tills sockret löst sig. Rör så det inte bränns i botten. Låt svalna.
  6. Servera genom att lägga riset i en liten form lagom till en portion och försiktigt lägga upp på tallrik. Häll över lite sås och dekorera med mangoskivor. Mums.
27 jan

Tankar i skymningslandet.

Idag för två år sedan hade jag den här utsikten. Far och mamma hade gått bort under 2017 och maken tyckte att jag behövde ”bara vara” ett tag, så vi åkte några veckor till Thailand.

Jag älskar det här fotot. Inuti var jag alldeles tom, men utanpå kände jag livet återkomma. Tomhet är värre än bottenlös själslig smärta och den känsla jag bar på de första veckorna i januari det året hoppas jag slippa återuppleva.

Sorg behövs. Den läker såren på insidan. Mina sorger har härdat mitt hjärta samtidigt som det blivit ömtåligare. Det har blivit lite som keramik. Allt rinner av, det är mycket hårt (eh, tåligt), extrema temperaturskillnader behöver inte vara något problem, men tappar man det hårt i golvet går det i tusen bitar.

04 feb

Svar sökes.

Efter de här veckorna av total avslappning, D-vitaminer i mängder och en chans för kropp och själ att komma ifatt sitter jag nu här med en gåta som fortfarande inte har något svar. Bokstäverna ligger framför mig som pusselbitar, men de är så många och pusslet är av det svårare slaget. Jag tror iallafall att pusslet är komplett och det är väl ingen dålig utgångspunkt?

02 feb

Snapshots från det ”riktiga” Thailand.

Jag vill så gärna veta vilket djur som gräver de här groparna om nätterna!

Ju längre söderut man kommer i Thailand, desto större blir den muslimska befolkningen. Jag har sett denna kvinna gå sina morgonrundor längs stranden flera gånger. Just i morgonbrisen fläktar hennes kläder, men annars tycker jag det verkar vara väldigt jobbigt att vara klädd som muslimsk kvinna i ett så här hett och fuktigt klimat.

Herrelösa hundar var ett stort problem då vi var på Koh Samui för tio år sedan. De här tre som brukar dyka upp vid sjutiden på ”vår” strand är några av de få vi sett under den här resan. Den trebenta är otroligt skicklig på att ta sig fram!

Naturlivet här är så otroligt annorlunda våra svenska ängar och skogar! Fåglarna som sprätter omkring är mer färgstarka, träden ser ut som något taget ur en Jurassic Park-kuliss och till och med månen ter sig väldigt egen. Djungeln och dess blöttunga hetta får mig att känna empati med de stackars europeiska missionärsfruar som kom till sina nya hemländer klädda i fem lager sedliga kläder, vanan att dricka varmt te till frukost och så lite skvaller med grannkvinnorna. Det är nyttigt att ryckas ur sin vardagslunk då och då, men själv uppskattar jag lite mindre abrupta förändringar.

En varm kvällsbris och så denna solnedgång… Ljuvligt! Någonstans är ändå vetskapen att vi mest är som varandra, att vi lever av samma sol och vatten, det som betyder något i långa loppet.

31 jan

Paradiset.

Den här utsikten hade vi i flera timmar igår. Overkligt vackert, oväntat folktomt och ohemult (Vem har jag snott det ordet från?) avstressande. Jag låg på rygg i vattnet och hörde fiskarna knapra på koraller under ytan samtidigt som jag försökte tänka på absolut ingenting. Det var en stund för meditation och tacksamhet, en av många nytändningar under den här resan. Vattnet slog in mot stranden med det där ljudet som måste finnas inprogrammerat för avslappning i människan. Efteråt låg jag på mage i skuggan och läste ”Varning för mat” (rekommenderas) och när tidvattnet banat väg för promenadstråk tog vi oss hem längs strandkanten. Så länge havsbrisen svalkar kan jag hantera värmen, men när det ”bara” är 28 grader och 100% luftfuktighet blir det jobbigt. Tur att det finns balans även under den här sagoresan.

29 jan

In i solen.

Jag har så många tankar, men bara en telefon att skriva på, så tankarna får komma då jag är hemma igen. Idag hyrde vi en moppe och åkte till nationalparken på södra Lanta. ”1,725 m long trail, 2 hours” stod det på skylten i början av parken. Några två timmar tog det inte, men jag undrar fortfarande hur jag lyckades ta mig runt med vettet i behåll. Underbar djungel med apor, tusenfotingar, dinosaurväxter och annat spännande, men med en stig som bara gick uppåt! De hade byggt trappsteg av betongplattor och vissa av stegen var säkert en halvmeter höga. 28 grader och 100% luftfuktighet på det så kan du gissa hur jag mådde. Jag klagade iallafall inte och det var helt klart värt ansträngningen. Yihaa!

För övrigt kan jag tala om att det är rent dumdristigt att sätta sig och äta en banan med ett gäng ”don’t feed the monkey”-apor runt fötterna. Det kan hända att jag fick fräsa till lite och att en äldre apherre fick komma till min räddning.

27 jan

Lata dagar.

Imorgon kanske vi stiger upp tidigt och går en promenad på stranden, men idag lyssnar jag på ljudböcker, sitter i skuggan, doppar fötterna i det salta vattnet och äter färsk frukt.

Den här semestern sticker i ögonen på en del. Jag vet att det inte är ”klimatsmart” att åka tvärs över jorden. Många kan inte åka på en sådan här resa. Det är som att jag känner avundsjukan rent fysiskt, även om den är inbillad. Trots det njuter jag. Jag känner långsamt själva livslusten återvända. Jag känner hoppet om dagar med ett överlag lättare sinnelag. Jag känner stunder av intensiv glädje och otroligt mycket tacksamhet. ”Fy, vad bra du har det!” kan helt enkelt inte förstöra det här för mig. Peace.