01 jan

Drömmar och förhoppningar.

Det är något magiskt med nystart, åtminstone innan nystarten har skett. Ny termin. Januari. Måndag. Nu. Det magiska ligger i förväntningarna, förhoppningarna, det som ännu inte har hänt, drömmarna, målbilderna… Idag är det den första januari, den dag på året då en väldigt stor andel vuxna svenskar vaknar med tankar på att genomföra stora och små förändringar. En dag, två dagar, tre dagar eller kanske till och med tre veckor går bra, men sedan börjar det kännas jobbigt. Ambitionsglöden falnar, målet bleknar, resultaten är inte lika dramatiska som önskat eller förväntat. Entusiasmen vänds till besvikelse, nya vanor faller tillbaka i ovanor.

Med Ett Litet Ord slipper jag känslan av att bli besviken på mig själv. Ett år är en lång tid att gräva ner sig i en ”känsla”. Nu ska jag alltså BYGGA. Jag börjar med att bygga grunden till den styrka jag känner att jag dels förlorat, men inte heller haft. I januari kommer jag därför att ta bort en del tidsdistraktioner, som Instagram till exempel. Det blir en mental förberedelse för det som jag hoppas ska kunna hända senare under 2019. Jag ska samtidigt jobba heltid på ett jobb med helt nya förutsättningar och uppgifter än jag haft förut, så jag tror jag gör bäst i att vara lite försiktig med andra stora förändringar.

Jag hoppas att du möter det nya året med tillförsikt och hopp om något som är ljusare och bättre för just dig. Peace.

Ps: Kakorna bakade vår äldsta dotter och hon och hennes kusin dekorerade dem så vackert! Goda mästerverk med amerikanska vibbar.

30 dec

Ett Litet Ord 2019 – BYGGA

Den senaste månaden har jag ägnat åt att sammanfatta mitt år. Jag har landat i att NU inte blivit mitt favoritledord, men att det i högsta grad fyllt sitt syfte. Jag kände tidigt att mitt nästa ord måste vara mer kraftfullt och kunna föra mig framåt. Därför hade jag nästan bestämt mig för att använda just framåt trots att jag tyckte det kändes lite för flummigt. Idag kom så det riktiga ordet till mig. 2019 ska jag BYGGA.

Här kan du läsa om BYGGA för att se lite var jag hämtat inspirationen då jag försökt sammanfatta det här året för mig själv samtidigt som jag planerat för 2019.

Synonymer till BYGGA:

  1. uppföra, anlägga, konstruera, förfärdiga, timra, montera, snickra, mura; dana, skapa, utveckla
  2. stödja sig, grundas, ha som grund
  3. bygga om modernisera, renovera, upprusta; bygga ut utvidga, utöka

Jag planerar inte att bli kompanjon till min husbyggande brorsa. Bara så du vet. Jag tänker inte heller bygga någon båt, men eftersom jag inte hittat något bra ledmotiv får du njuta av Björn Skifs gamla goding som jag tror vi sjöng med Gunilla Ekholm på varenda musiklektion i sexan…

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga

26 dec

Med NU i backspegeln.

God fortsättning! På något mirakulöst sätt hamnade vi här på en av årets sista dagar utan att jag riktigt hann med. Det känns lite ironiskt med tanke på att jag valde att ta med mig NU som kamrat under 2018, haha. Jag har ändå känt att NU verkligen var mitt ord. Om inte annat så visade det sig att jag tvingades till att vila i nuet under hela sommaren då jag försökte tillfriskna från utmattning. För ett par veckor sedan tog jag uppföljningsproverna som får sätta punkt för dessa hälsoproblem. Jag fick njuta av NU i Thailand, jag har stoppat mig själv från att gräva i det förflutna och från att oroa mig för framtiden med NU framför ögonen. Sedan vi kom hem från Tyskland i slutet av augusti har jag inte bara jobbat med det andliga och mentala NU:et, utan också med det fysiska. Jag är i mycket bättre skick än jag har varit på ett bra tag och det är mycket tack vare den uppmaningen i mitt eget ”NU-manifest”:

Nu
Inte igår
Inte imorgon
Inte det som varit och inte det som blir
Bara här, själva livet

Nu
Att inte skjuta upp det som blir lika väl utfört nu som någon annan gång
Att slippa stress inför deadlines
Att kunna följa den röda tråden också när jag snubblar på något oplanerat

Nu
Det är nu det händer
Det är nu det ska bli av
Det är nu jag börjar, inte på måndag och inte nästa vecka

Nu
Nu kör vi!

Jag skulle peppa min syssling/vän som efter flera års funderande har bestämt sig för att välja ett ord för 2019. Under telefonsamtalet som handlade om detta fick jag mig en och annan tankeställare. Jag är glad över att detta koncept passar mig så väl och det känns fortfarande som att det tillför mitt liv något positivt.

Vissa ord har kommit till mig som gåvor, andra har jag nästan tvingat på mig själv medan åter andra har kommit flaxande lite försynt och försvunnit lika märklöst. Jag ska inte sticka under stol med att det är orden i den första kategorin som både har varit lättast att jobba med och som har tillfört mitt liv mest. Det är min fasta övertygelse att ordet kommer om du ger dig tid att vänta in det. Hellre några dagar på det nya året utan ord än ett helt år med ett ord som blir som vilket meningslöst nyårslöfte som helst.

Jag upptäckte Ali Edwards One Little Word 2008 vilket innebär att Ett Litet Ord har funnits med mig i tio år! Wow. Trots min erfarenhet och mina varma känslor för detta projekt har det inte varit lätt att hitta rätt för 2019. Jag har uttryckt en önskan om att jobba med ett ord som för mig framåt och just FRAMÅT borde kanske därför vara det naturliga valet. Jag har fått flera bra förslag och alla mina tankar perkolerar långsamt genom hjärnan för att förhoppningsvis landa i något fantastiskt. Ja, eller bara i ett ord som faktiskt är rätt för mig. Så här har det sett ut genom åren:

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu

Må du hitta just ditt ord och må jag hitta mitt. Lycka till!

14 okt

Den känslan.

Himlakropparna tar över i en stillsam explosion, alldeles tyst och på samma sätt som kvällen innan och kvällen innan dess och… Jag går ut i det tjocka mörkret och ser några av grannarnas utebelysning och kyrkans lyktor, men annars är det mörkret som regerar. Inte det tunga svarta, utan det mjuka, trygga. Dagen började i en magisk älvdans bakom huset och slutar med  ekollon som rasslar ner och slår i taket på grannens lada medan ”sjönen” (öbornas namn på havet) nedanför kyrkogården sakta slår in mot strand. Inga bilar, inga hundrastare, inga kvällsjoggare. Bara jag och mörkret, jag och ön, jag och universum, jag i universum. Just nu känns livet så stort, så svårt och samtidigt så självklart.

17 aug

Här och nu.

Se på din värld,
allt som finns runt omkring dig.
Se på din värld,
förundras varje dag.
Se på din värld,
lyssna på skratt och sånger.
Se på allt underbart som världen har.

Text: Rolf Gravé

Det är verkligen läkande att ha den här texten som ledord. NU förlorar sitt stressmoment och låter mig landa där jag befinner mig, allt utan att nödvändigtvis vara på väg någon annanstans. Så tacksam jag är över att klara av detta! ”Bättre och bättre dag för dag.”

01 jul

Välkommen juli!

Dagarna går i ett och däremellan sover vi med öppet fönster. Livet. Häromkvällen kunde vi betrakta en fantastisk fullmåne. Jag gick in och hämtade kameran fast jag vet att jag varken har utrustning eller kunskap att fånga månen sådär som den faktiskt ser ut för det mänskliga ögat. Med lite slutartidsfix kunde jag dock fånga det vackra månlandskapets skuggor och högdagrar. Jag blir lika fascinerad varje gång jag tänker att den här himlakroppen inte strålar ut något ljus alls på egen hand och ändå lyckas lysa upp våra kvällar och nätter på det sätt den gör. ”Det lilla ljuset”.

Ja, det var såhär ljust, men månen såg mer ut som på bilden här ovan. Det är lika trixigt att fånga en solnedgång med rätt färger och ändå envisas vi människor med att påminna oss själva och andra om hur vacker världen ibland ter sig. Jag är så tacksam över livet och hoppas att även du hittar något som låter dig känna livet i dig.

24 maj

Om att göra ingenting.

Förr i tiden var jag mycket dålig på att göra ingenting. Jag blev rastlös, fick dåligt samvete, kände meningslösheten hovra över mig som en helikopter… Med tid och visdom har jag blivit mycket bättre på det. Det har handlat om utveckling, precis som för vilken människa som helst. Till viss del får vi anpassa oss till verkligheten, till viss del handlar det om vilka vi har runt omkring oss och till viss del handlar det om mentala processer som inte alltid är så lätta att följa om vi inte tar oss tid att analysera dem. Hur som helst kan jag numera vila lite här och där om jag känner behovet pocka på, men att vila på kommando är väldigt jobbigt kan jag tala om!

Förra året blev ännu ett svårt i raden av många. När så mamma gick bort i december blev jag alldeles tom och det kändes som att min själ hade flyttat till Långtbortistan utan att jag fick följa med. Efter några månaders aktivt arbete med att försöka må bättre och också ta hand om min kropp lite mer började jag känna mig riktigt ”på gång”. Just när allt började kännas rätt fint svarade min kropp med Den Stora Tröttheten nummer två. Förra veckan tog jag mig till vårdcentralen och nu vet jag att det finns en orsak till att jag är såhär trött. Jag vet inte exakt vilken orsak det är. Proverna visar att det är vajsing någonstans, så nu går vi vidare med fler prover och en lite mer specialiserad läkare. Det ska nog bli bra. Och tänk vilken tur att jag inte har börjat jobba heltid än, för tänk vad synd det hade varit för min arbetsgivare då! Istället försöker jag leka planttant och njuter av det vackra väder som vi välsignats med. Och det, det är faktiskt inte jobbigt alls. NU på kommando. Tänk vad konstigt det där med Ett Litet Ord ändå så ofta blir… Peace!

09 maj

Var börjar man…

… när ens nystan är ett enda kråkbo? Det är ju så lätt egentligen, bara man får tag i rätt ände. Idag har jag inte tid att leta efter några förlorade ändar, för min att göra-lista är fullbokad från nu till klockan 21:30 ikväll. Jag började iallafall dagen med att fortsätta läsa om Tomas Sjödins ”Detta händer när du vilar”, en riktig pärla med många fina insikter och påminnelser. (Tack Annukka!) Då kändes det helt plötsligt inte jobbigt att tvätta om en tvätt för att någon hade glömt att ta ut en pappersnäsduk ur fickan.

Mitt ledord för 2018 är NU. Hur långt har jag kommit? Ärligt talat är det en dans med två steg fram, ett tillbaka och ett steg fram, två tillbaka. Det känns mest som att jag dansar runt med mig själv utan att direkt komma någonstans, men kanske är det verkligen det jag behöver just nu? Jag njuter av växtkraft och kan lägga mycket av ”så länge” åt sidan utan att det stör lika mycket som det har gjort förut. Och är inte ”så länge” också en viktig del av NU? Peace.

12 mar

Idag om ett år.

Just nu går ett teveprogram som heter ”Idag om ett år”. Om det nu blev som det var tänkt kommer vår gamle granne Ingemar Stenslätt att vara med i något av de kommande programmen. Idén är enkel. Varje deltagare har haft ett mål att uppfylla på ett år och i studion pågår lite trolleri (de går efter en intervju förra året ut genom en dörr och kommer in igenom en annan dörr i år). Vissa har lyckats med sina målsättningar, men för andra fortsätter livet på något sätt ändå. I det första programmet handlade det bl a om att hitta en partner, gå från otränad till att tävla i kroppsbyggning, göra hela tjejklassikern, utöka familjen med ett barn och lite annat stort och smått. Själva programmet kändes lite forcerat då det skulle hinnas med så många ändå rätt stora bedrifter på relativt kort tid, men jag har ändå inte kunnat sluta tänka på vad som hände dessa människor på grund av en medveten målsättning. Hur mycket kan livet förändras på riktigt? Hur kommer det sig att vissa människor verkligen gör något åt en situation de inte är bekväma med medan andra ältar samma saker om och om igen, sådant som de säger sig vilja göra (något åt) men som det aldrig blir något av?

Själv gick jag igenom den här bloggen för att se hur mitt liv hade gestaltat sig den här dagen under de senaste sex åren. Kunde jag hitta några tecken på att det var förändring på gång, eller rent av ältande? Är jag nöjd med hur mitt NU ser ut idag, eller vad tänker jag annars göra åt saken? Hur är det med dig? Känner du att du skulle kunna göra ditt NU bättre genom att göra det medvetna valet ”Idag om ett år…”?

12 mars 2017

I kväll kom min fina, fina Oremkompis hit och jag fick flera timmar i soffan tillsammans med henne. Orsaken till Sverigebesöket var varken rolig eller inplanerad, men då det jobbiga ”slutade lyckligt” är jag ändå jätteglad att hon kom hit. Ibland är det lätt att känna sig självisk.

12 mars 2016

12 mars 2015

En av grannfruarna hade förut blomsterbutik här i närheten, men bestämde sig för att satsa bara på bröllop och fester istället. Numera kör hon därför sin verksamhet hemifrån (garaget). E och hennes kompisar fick i går en blomsterarrangemangskurs som hette duga av henne. Hon gick igenom både hur man binder buketter och hur man gör de blomsterdekorationer som tonåringarna brukar ha på sig till sina skoldanser. Buketten som fick följa med hem gick inte alls av för hackor! Den är en riktig vitamininjektion på alla sätt och vis. Bra jobbat E!

12 mars 2014

Jag försöker nu utmana mig själv då det gäller mina kunskaper i Photoshop och Illustrator. Det ingår i mitt årsprojekt Ett Litet Ord (reach). Jag har alltid utgått från att jag har haft ett problem eller ett uppdrag att lösa. Nu funderar jag istället på vilka kunskaper jag saknar och har bara de senaste veckorna lärt mig nya kortkommandon (som jag hade haft nytta av för länge sedan) och annat klurigt. Dessvärre verkar det som att den äldsta dottern håller på att gå förbi mig när det gäller dessa tekniska utmaningar, men det är något som jag bara uppmuntrar!

Bra sätt att fira våren:

SMASKIGA REVBEN!

Dry Rub:

4 msk chilipulver
2 msk vitlökspulver
2 msk malda senapsfrön
1 msk havssalt
2 msk spiskummin
1 msk koriander
2 msk paprikapulver
1 msk torkad, malen chipotlepeppar (vi tar mycket mindre, och vi drar gärna ner till ca hälften av chilipulvret för tjejernas skull)

Pulvret räcker till två stora revbensspjäll eller tre ”baby back ribs”. Se till att skära bort hinnan på baksidan av revbenen som ev. inte har skurits bort av slaktaren innan du gnuggar in köttet ordentligt med pulver. Låt gärna ligga och dra i kylen väl inpackat i plastfolie några timmar innan de åker skjuts in i ugnen i 150°C. Lägg spjällen med benen neråt över ett galler på en aluminiumfolieklädd djup bakplåt och ringla lite olivolja över. Grädda i en timme. Vänd plåten (inte spjällen) en gång i halvtimmen efter det tills du har gräddat dina revbensspjäll i 3,5 h. (3 h för baby back ribs.) Smaklig spis!

12 mars 2013

Min dag idag kan sammanfattas med orden Bounce, Svett och Tårar. Jag har skrattat också, så det var inte så illa som det kanske lät vid första öronkastet… Jag har tvättat, haft ont i magen, gått utan att känna av benskadan alls för första gången sedan olyckan, sett gamla bilder och blivit ruskigt nostalgisk, lagat god och äcklig mat, haft ont igen, jobbat, skjutsat, lärt ut, umgåtts… Jag har däremot inte haft någon tid att leta efter musik, så jag bjuder på några självklarheter:

Agnetha Fältskogs nya singel When You Really Loved Somebody.

Totos I’ll Be Over You. Bara för att.

Pigram Brothers Nothing Really Matters. Maybe time will right the wrongs…

12 mars 2012

Jag känner att jag fylls med lite mer liv för varje dag som går. Solen, ljuset, grönskan – åh, vad jag har saknat det! För varje år som går blir jag mer och mer känslig för mörkret och kylan. Är det dags att överge fäderneslandet till förmån för ett ställe där man slipper denna evinnerliga vinterseghet? Jag har egentligen ingenting emot snön och det är otroligt mysigt med brasor och levande ljus, men det är fortfarande tungt att ta sig igenom allt det andra. Barnen är så mycket mer villiga att stiga upp då det faktiskt är ljust i rummet klockan sex då de ska upp och det är ännu en i raden av alla fördelar. Vi är gladare, mer positiva och ser mer av det fina runt omkring oss… Jag vet att det finns ljusterapilampor och att kost och motion påverkar den mentala hälsan också, men om man inte utsätter sin kropp för de här vinterutmaningarna alls? Vad händer då?

10 mar

Åhus.

Avlämning av dotter i Kristianstad och träff med en vän som funnits med i sisådär 40 år. Att fånga livet NU utan att göra så stor sak av det verkar vara min största utmaning för tillfället. Vilken tur det är att jag har valt att ta med mig en önskan om att verkligen implementera detta ord i mitt liv. Hur gör du för att inte fastna i träsket bakom dig eller för att inte leva livet innan det har hänt? Mindfulness. Närvaro. Erant munera. Carpe diem. Fånga dagen.