När jag växte upp fick vi sällan diskutera krig som om det var något som berörde oss. Det var sådant våra far- och morföräldrar hade upplevt, något som våra föräldrar föddes in i, något som ”neutrala” Sverige stod över och något som vi bara behövde vara rädda för å andras vägnar. Idag låter det annorlunda. Det har varit inspektion av skyddsrummet här i mina svärföräldrars hus, det pratas om beredskap, ”Om kriget eller krisen kommer” får lära oss hur vi behöver förbereda oss och på nära håll utspelas krig som vi förväntas kunna bli indragna i på något vis.
Det finns många fruktansvärda konflikter i världen idag. Jag försöker hålla mig borta ifrån nyhetsrapporteringar, men det räcker inte. Det är omöjligt nu när jag bor med min svärfar som ju lyssnar på nyheter till exempel. Och skulle gemene svensk tala om var de värsta konflikterna utspelar sig skulle, tror jag, många säga att Ukraina och Gaza är i topp och att Trump och Putin är världens farligaste män. Då kan jag lyfta International Rescue Committees rapport och tala om att Ukraina inte ens är med på topp tio-listan. Min syster som är mer involverad i sociala mediers vokabulär hävdar att whataboutism, alltså att förminska ett problem med ett annat, är fett förbjudet. Jag kan ändå inte låta bli. Allt jag ser när jag läser listan över de tjugo svåraste ”konflikterna” är ondska som främst är koncentrerad till ett område i världen som inte direkt ligger nästgårds. En ondska på hög nivå, en djuriskhet där inget utrymme för förhandlande finns, maktgalenhet, girighet, egoism. Kära nån, låt mig o-se rapporten jag just läst, låt mig slippa känslan av att mina medmänniskor är onda, mer djur än människor. Är vi inte bättre än såhär?
Idag behöver jag hämta kraft i mitt superkraftarmband. När jag läser hittar jag kodord och hemlig skrift. Jag vet att det blir en bra dag, trots att det ser ut som det gör. Jag får göra mitt bästa för att inte ryckas ner i hålen som skapats av andra. ”Älska, glömma och förlåta” tror du kanske är en klyscha, men det är det inte. Att det är så många i världen som i sin bröstmjöl dricker hat för andra, som lär sig att heder är något som upprätthålls genom att döda någon annan och som ser så annorlunda på samhällsstrukturen är något jag helst vill glömma, men om jag inte ser det kan jag inte heller förstå varför världen ser ut som den gör. Må fler läka än skadas idag.
Lämna ett svar till monnah Avbryt svar