ALIGN – hittar jag ner på djupet?

Du tror väl jag blivit alldeles nipprig, men jag har redan satt ordet till nästa år. Det kom till mig i veckan som gick. Det finns ett helt kvartal att känna på det, kanske ha kvar andemeningen men ändra själva ordet. Vi får se! Jag ska suga på den karamellen tills vi närmar oss nyår helt enkelt.

Genom att lära sig mer om psykologi, om naturen, om mänskliga relationer, om moral, om tro, om samhällsfrågor och om sin egen roll i den fantastiska världen kan man förkovra sig och bli bättre på att få kunskap om hur man ska kunna nå fram till detta ”sanna jag”. Eftersom vi alla har olika förutsättningar betyder det att vi behöver vara öppna för att lärdomar står att finna i allt från hur vi interagerar med våra medmänniskor, vad vi lär oss genom att agera utifrån egen vinning eller att vår grupp ska få det bra till hur vi använder fysiska, mentala och andliga resurser. Vi kan ha jättemycket kunskap utan att ha kommit det minsta närmare vårt sanna jag, för någonstans handlar det om att vi också måste göra, agera, omsätta denna kunskap. Ju mer dessa tre parametrar (vårt sanna jag, teorin och det praktiska utövandet) justerar sig till varandra, desto bättre kommer vi att må. Det klack till i mig och jag tänkte att precis denna justering är det jag vill jobba med under 2025.

Så där skrev jag då jag presenterade mitt årsord i december förra året. Jag är inte redo att utvärdera det än, men jag påminner mig själv med jämna mellanrum vad det egentligen var jag ville med detta ALIGN som årsord.

När vi var på inflyttningsfest spelade vi ett roligt spel. En i taget fick ta ett frågekort och ställa frågan till valfri deltagare som sedan fortsatte på samma sätt. Frågorna inbjöd verkligen till eftertanke. Jag fick till exempel fundera över följande:
”Berätta om något som du har lärt dig av en vän.”
Det som stannade med mig gällande dagens ämne var dock något annat.
”Vilket personlighetsdrag hade du valt att komplettera dig själv med?”
Personen som svarade berättade att hen hade önskat kunna säga nej utan att skämmas för det, något som jag verkligen kan sympatisera med! Jag lärde mig just detta den hårda vägen och för mig var det så det behövde vara. Somligt sitter hårt, kanske ända tills man (bildligt talat) står där med kniven mot strupen. När själva livet hänger på en tråd måste man ibland jobba hårt med eller mot sig själv för att överleva. Jag är tillmötesgående till min natur och växte också upp i en familj och i ett sammanhang som uppmuntrade ett sådant beteende. Detta är ingenting jag är missnöjd med, men wow, det ligger verkligen något i att kunna säga ”nej” vid rätt tillfälle.

En av mina klienter sa ungefär ”jag vill inte bli en sådan person som jag själv har fnyst åt, någon som blir egoistisk efter terapi”. Jag frågade då om personen/personerna ifråga på riktigt hade blivit egoistiska (dålig terapi), eller om det var störande för min klient att dessa personer som förut aldrig hade sagt nej nu hade lärt sig att hantera livet på ett bättre sätt (positivt resultat efter terapi). Klienten tyckte att det var en mycket relevant fråga och bad att få fundera vidare på detta. Ibland kanske man ÖNSKAR säga nej, men det rätta är att säga ja som medmänniska. Ibland kanske man VILL säga nej av ren egoism. Somliga kan göra detta utan att rynka på näsan (ses ofta som lata av omgivningen), medan andra inte för sitt liv kan göra det trots att det varit skönt med lite luft i schemat (ses ofta som härliga människor). Ibland kanske man inte ORKAR säga ja trots att hela själen ropar efter att kunna hjälpa till.

Att leva med ALIGN som mitt årsord bjuder på tankar liknande dessa:

Vem är jag om jag inte…?
Hur kommer det sig att jag…?
Hade jag reagerat likadant tidigare i livet om … hade hänt?
Vem/vad har påverkat … (en personlighetsförändring) mest?
Vilka händelser har varit mest formande?
Varför gör jag ingenting åt …?
Hur gick jag vidare efter…?
Vad vill jag uppnå med…?
Finns det något jag vill ha mer/mindre av i livet?
Vad behöver jag för att stå stadigt då det stormar? Behöver jag åtgärda något för att uppnå det?
Hur ska jag bli bättre på…?
Vad vill jag uppnå med…?

Det är alltid intressant med utveckling och inveckling (egen betydelse av ordet) tycker jag. Somliga gillar varken det ena eller det andra, vare sig det gäller en själv eller andra. Och kanske är det så att jag har nått en ålder då jag bara skulle kunna luta mig tillbaka och vara helt nöjd, men vad gör det då med mig? Nej, jag gillar verkligen de här årsorden som ger mig skjuts i olika riktningar. Just detta år innebär det att jag rotar runt en del i mitt inre och i min historia, något du helt säkert märkt av om du läser här ibland. Det är mycket givande, bjuder på känslor av alla de slag och har rent allmänt gett mig en skjuts i rätt riktning. Blir det som jag känner just nu kommer jag att ha ett ord som riktar in sig på ett fåtal känslor under 2026 och det känns också väldigt spännande.

Bilden visar tre av mina tidigare årsord. Jag gillar att ha något handfast som påminner mig om ordet och det är jätteroligt att ha kvar dessa minnen.