02 dec

Allt möjligt och ingenting en vanlig tisdag.

Jag satt och lyssnade lite på Spotify i morse. Kom ihåg hur jag liksom har en hatkärlek till Maia Hirasawa. Hon är världens sötaste människa och har en väldigt speciell röst som jag gillar för det mesta… Har du någon favorit-Maia?

Vädret här är så konstigt. Det går fortfarande att gå ut utan tjockjacka om dagarna även om det faktiskt ofta ligger frost på gräset då jag kör dottern till skolan (Försäkringskostnaden för att lägga till en 16-åring till planen håller på att förhandlas och det dröjer lite. Jag förstår försäkringsbolagen.) och jag kommer på mig själv med att nästan längta lite efter snön. Som tur är slipper vi det gråtunga ickeljuset här under dagtid och det har fått mig att klara november lite bättre än förväntat.

Jag gillar verkligen att pyssla. Surprise! Nu i december har vi en julkalender med olika projekt att utföra fram till jul i You Dos blogg. Till dagens inlägg pysslade jag ihop 3-dimensionella stjärnor som kan hängas lite var man tycker att de passar. Följ instruktionerna här så kan du också få lite stjärnglans hemma hos dig!

2_4

23 dec

23 december.

Inte vatten, bara fett
Har barnens fina händer klätt
Bountybollar har nu rullats
Godisbordet har med råge uppbullats

Det finns recept på Bountybollar. Jättegott. Så gott att vi nu gjort omgång nummer två. Det här mamman trodde sig säkert veta att vi hade en hel påse kokos i skafferiet, men se, det hade vi inte. Det fattades 50 g i en öppnad påse. När själva kolasmeten kokat färdigt var jag därför lite kreativ och hällde 50 g mandelmjöl i smeten. Jag kan säga att det faktiskt blev ännu godare än originalet! Bara ett tips. Och se till att koka den där smeten inte bara i några minuter, utan till den blir lite mer kolaaktig, annars är det svårt att få bollarna att hålla ihop.

20 dec

20 december.

Finaste krubban på jorden tror jag
Kommer att bli värdefull en vacker dag
En liten gosses tolkning av det som hände
Då Gud sin son till jorden sände

Alltså, Gs lilla krubba är nog det finaste vi har i julväg här hemma. Alla delar är gjorda med stor omsorg. Jag önskar ni kunde se fåren och de små lammen, hur benen liksom är vikta runt magen. Helt underbart! Jag förstår fortfarande inte att åsnans ben höll formen vid ugnsgräddningen, men den där gången hade vi tur. Jag tror G gick i sexårs då han gjorde krubban.

18 dec

18 december.

Nu lyser ljusen i granen
Tack vare mannen och barnen
Snart ska jag mysa med syrran
Som kommit med guldet och myrran

(Nej, hur var det nu igen… Jo, flygplats-Tobleronen ligger i en skimrande guldig förpackning, men myrra hade hon faktiskt ingen. Där ljög jag allt lite grann bara för att få ihop rimmet.)