Etikett: elände
-

Extraväxel för tuffa dagar.
När jag växte upp fick vi sällan diskutera krig som om det var något som berörde oss. Det var sådant våra far- och morföräldrar hade upplevt, något som våra föräldrar föddes in i, något som ”neutrala” Sverige stod över och något som vi bara behövde vara rädda för å andras vägnar. Idag låter det annorlunda….
-
Kärlek och sorgliga fakta.
Snart kommer hon hem till mormor och morfar för att fira jul med oss. Ja, jag vet. Jag är lite tjatig om Lilla L. Hon var en efterlängtad liten krabat då hon kom, ett älskat barn med ett tryggt hem, trygga föräldrar, kärleksfullt nätverk. Jag har de senaste dagarna flera gånger blivit påmind om att…
-
Har du hittat bron…
… som tar dig över mörka vatten? Vet du var tuvorna som håller dig torr om fötterna finns? Har du rullatorn i garderoben och kryckorna under trappen? Så ofta hör jag hur människor faller handlöst så fort marken bjuder på synliga slukhål och träskmark. Istället för att först sondera terrängen, ta hjälp av kartritare och…
-
Näe.
Igår frågade en av mina systrar om jag hade PMS för att jag upplevdes vara smått aggressiv. Det hade jag nu inte, men jag är onekligen mer känslosam än vanligt. Det där med Mammas årsdag påverkar säkert, men jag tror inte det bara är det. Det är påminnelser som kommer i ett om livets orättvisa….
-
Fortsatta reflektioner gällande både det ena och det andra.
Idag är det tio år sedan Kristian Gidlund gick bort. Kanske var det så att jag berördes extra mycket av Kristians öde då jag bara ett knappt halvår tidigare hade mist en nära vän till cancer, kanske var det bara så att hans penna var osedvanligt välvässad och rapp. Hade Kristian Gidlund fortfarande varit lika…
-
Vad roligt att se dig igen!
Jaha. Mr Topeng hade tydligen med hjälp av Montuquenzha hackat både den här bloggen och min hemsida. Kul för dem tänker jag. Jag tänker också att det väl var synnerligen onödigt och rätt trist för mig. Tack till dig som hört av dig och undrat vad som hänt. Vi (alltså ingenjören) har testat lite olika…
-
När döden kommer om natten.
Vi bodde i Segeltorp/Snättringe i tolv år. Det var tolv fina år i ett hus som med tiden blev mer och mer som vi ville. Öppet, inbjudande och mycket större inomhus än utomhus (precis som en Tardis). Trädgården var knappast någon dröm även om den passade oss som var bortresta så mycket varje sommar. Nästan…
