-

10 juli 2025.
Morgonstund har guld i mund. Det som är tänkt att bli en perennrabatt i gula och röda toner är än så länge ett snigelparadis med en salig blandning fröer och plantor som jag spritt ut och försökt rädda. Har har jag dödat så många sniglar att jag skulle kunna fylla en hel oljecistern. (Jag är…
-

Let it go.
”Gjorde ni inte iordning ladan till dotterns bröllop under pandemin?” Jag pratade en stund med min körkompis efter en konsert förra torsdagen och berättade att jag höll på att storstäda där. Det korta svaret är att jo, det gjorde vi ju. Det långa svaret är att det som gjordes då bara var fortsättningen på ett…
-

Diagnoser.
Håller vi på att diagnostisera oss själva in i väggen? Frågan är vad som händer med mänskligheten om det börjar anses vara sjukt att bete sig som en människa som sticker ut. Eller en sån människa. Eller en annan människa. Min svåger blir GALEN på att vi systrar använder ord som ”aspig”, ”smått autistisk” eller…
-

Vinster i planttantsland.
Om jag predikar att det krävs nio positiva påståenden för varje negativt behöver jag praktisera det bättre. Just trädgårdslivet fick ett tufft slut förra året och därför en ännu tuffare start i år. Det gäller samma sak i trädgårdslivet som utanför – känner man sig ständigt efter är det svårt att hitta glädjen även om…
-

Regnet föll…
… och jag var ensam hemma. En hel lördag med en lång lista på saker att göra, men inget som måste göras just då. Jag har varit seg i några dagar, men bestämde mig för att göra klart den sista sorteringen i festsalen i ladan där vi hade loppis förra sommaren. Målet var att ha…
-

När Lisa Nilsson tar sig ton.
En regnig dag som denna har det givits tid att sortera och fixa, men jag har också lyssnat på mycket musik. Det är musik som inte är AI-genererad som bilden här ovan, utan som skapats ur mänsklig smärta och kärlek. Jag undrar hur länge människor kan behålla kärnan i sitt innersta innan AI suger ur…





