vardagsglädje

08 jan

Lite om glitter, ordning och reda.

Nu har julen åkt ut, förutom några textilier som fortfarande behöver tas om hand. Lika härligt som det är att få julen på plats är det att packa ihop den igen. Det blir bara så tomt! Jag är minimalist i grunden, men tycker det är svårt att få det mysigt och hemtrevligt med en minimalistisk inredning. Den gör sig bäst på fotografier, helt enkelt. Varje gång jag packar ihop påminns jag om hur skönt det är att ha ett bra förvaringssystem för de grejer som inte används dagligdags.

När min brorson var på besök var vi inne på COOP och handlade. Lokalen inhyste förut en Nettobutik som jag gillade att besöka, inte minst för deras stinkande ost som var så god. När jag nu kom in på COOP fick jag känslan av att ha hamnat på Netto igen. Innanför entrén var det uppdukat med en uppsjö av prylar, både högt och lågt. Brorsonen hyser en enorm kärlek till glitter och diamanter, sådant som rent bokstavligt ”spark Joy”, glittrar av glädje (referens till organiseringsspecialisten Marie Kondo). Konmarie hade kanske inte hållit med om att mitt beslut där och då, att lyssna på brorsonens uppmaning om att alla borde ha en discokula, var det bästa. Trots allt är jag en femtioettårig kvinna som tar mina egna beslut och jag köpte den där discobollen. Den var inte ens på rea. Nu bor den hemma hos oss. Och oj, vad den glittrar!

Jag sålde lite grejer på Tradera innan jul. Sådant som hängt med i någon auktionslåda från Sikö, några loppisfynd som jag sålde vidare och något som ”blivit över” och inte längre användes här hemma. Jag cashade också in lite pengar från Sellpy. (Nej, det blir inte särskilt stor vinst på varje plagg, men visst är 1000 kr i handen bättre än en hög plagg man aldrig använder? Kom dock ihåg att det tar flera månader för Sellpy sedan de fått in sorteringspåsen innan kläderna ligger uppe till försäljning.)

Organisation och förvaring är något som gör mig glad, åtminstone då mina system fungerar. Jag gillar våra två märkmaskiner från DYMO, både den som präglar (snygg detalj) och den batteridrivna (effektivare). Jag ser fram emot att hålla igång energin som väcktes av att göra mig av med grejer som inte hade någon plats här hemma innan jul. När yngsta dottern flyttade hemifrån blev det ju ännu ett skifte gällande vad som förvaras, var det förvaras och hur. Med discokulan kom en önskan om att förfina det som redan påbörjats och jag känner redan hur glittret sprider sig i min själ.

26 maj

Livsglädje!

Igår hämtade jag brorsbarnen på fritids och förskola. Det regnade riktigt ordentligt till stor lycka för mig som planttant, men jag tog på mig regnjacka och ett stort paraply för att slippa känslan av kallt, blött, läskigt som rinner in längs kragen. Brorsdottern blev imponerad av det stora, kornblå paraplyet med härliga fiskar på. Vi kunde ledigt gå under det båda två utan att behöva bekymra oss det minsta och det var njutbart att höra vattnet som smattrade mot det. När vi kom till lillebror sa han: ”Ja ha däntat ette dej hela daden, Monna!” och hjärtat smälte såklart. På vägen hem frågade han artigt om det skulle kunna gå bra att hoppa lite i vattenpölen som såg så inbjudande ut. Det kändes bra att kunna ge klartecken och låta barnen roa sig på detta härliga sätt! Jag skäms så för alla gånger jag nekat våra barn liknande stunder p.g.a. brådska och ovilja att tvätta blöta och smutsiga kläder. Tur att det finns tid för försoning!

Jag insåg att regnjackan och paraplyet inte dög som hopputrustning, så jag fick stå bredvid och glädja mig med godbitarna istället för tillsammans med dem. Jag kan tala om att jag nu, dagen efter, fortfarande känner mungiporna sträva uppåt till minnet av de här minuterna. Tänk ändå, vilket billigt nöje! Och helt skärmfritt om man nu inte räknar med att jag plockade upp telefonen för att fotografera. Nästa gång det regnar åker stövlarna på, helt klart.

20 jan

Glädjor.

Det har regnat och varit grått precis hela dagen. Hela dagen! Som att solen aldrig gick upp. Det gjorde den helt säkert där bakom molnen, men ändå. Jag hade två samtal inplanerade. Det ena blev inställt, det andra blev uppskjutet pga tråkiga omständigheter. Sånt är ju livet. Ljust och gott, men med grå dagar som ligger tungt på våra axlar. Jag kände att promenaden jag behövde fick bli en drömtårta istället. För så gör prinsessor. Skämt åsido. Dagen har faktiskt bjudit på många glädjor!

Yatzy. Vi spelar ofta. Mest för att det var yngsta dotterns favorit i många år, men även för att det är snabbt och lite kul. Och tänk när man får Yatzy! Då är man på topp. Ännu bättre är det när det spelas spel i kombination med läckerheter och skratt. Sämre kan man ha det.

I eftermiddags gjorde jag något som jag planerat länge. Jag slängde en del gammalt i pennlådan trots att det var ganska okej sorterat. Däremot var det dags att göra skrivprov att ha som referens i min skrivmapp. Jag skriver en del i perioder och det är mycket roligare med rätt verktyg! Kalligrafispetsar och bläck har jag redan fixat, nu var det dags för allt annat. Jag älskar ordning och reda!

Kameran är framplockad och batteriet är laddat. Nu ska jag få tillbaka känslan för färg och komposition så jag kan fota min väns bröllop i sommar. Så roligt det ska bli! Emellanåt glömmer jag hur mycket jag gillar att fota. Lite av glädjen förtogs helt klart då jag skippade Photoshop. Det krävs en mycket dyr evighetsbetalning numera, men jag ligger i startgroparna, vilket jag redan berättat om, för att byta till ett annat program.

Sen det här. Nytvättade, släta lakan! Oprahs hjälpredor byter hennes lakan varannan dag. Onödigt lyxigt, men nog förstår jag varför hon vill ha det så! Nytvättade sängkläder är verkligen fin vardagslyx. Min dag fylldes också av allt annat ett liv består av. Högt och lågt. Gott så.

29 jan

Vardagsglädjor.

Tulpanbuketter
Eld i vedspisen
Raggsockor
Spännande diskussioner
God mat
Ett leende
Rooiboschai med havremjölk
En stickning i händerna
Bra musik på hög volym i bilen
Lushbadbomb i ett badkarsbad
Fotmassage
Rena lakan
Känslan efter ett bra träningspass
Lyckliga barn
Kontakt med en medmänniska
En riktigt bra bok eller film
Uppskattning
Sova middag
Rolig post i brevlådan
Doften av nybakat
Nagellack

09 nov

Tankar i novemberdiset.

Dagarna kommer och går och däremellan bäddas vi in av ett kompakt mörker. Den här tiden på året är tuff för många, så jag är glad över all sol vi fick under både sommar och höst. Förhoppningsvis är D-vitaminförråden riktigt ordentligt påfyllda!

Idag åker jag upp till Stockholm för en härlig dag full med sång tillsammans med Ninni Bautista, en av de mest inspirerande körledare/dirigenter jag har fått äran att sjunga med. Den fantastiska bieffekten av detta är att jag får hänga med lillasyster och hennes familj i Nynäshamn. Jag tänkte just på hur fint det var att vi kunde bo så nära varandra då hennes två äldsta barn var små.

Jag suger i mig varje tillfälle att få vara en del av alla syskonbarns liv. Häromdagen ringde lillebror upp bara för att jag skulle få höra hans lille skratta sådär innerligt som bara halvårsgamla barn kan, men som känns som ens eget skratt då man får äran att vara med. Lillasyster i Skottland skickar underfundiga kommentarer från sina barn och roliga vardagsfoton som gör att det känns som att vi bor mycket närmare varandra än vi gör. Resten av familjen har jag lyckligtvis nära mig. De små brorsbarnen som är så roliga att leka med och deras storebröder som imponerar på många sätt, systerbarnen som delar mitt stora intresse för musik och som jag har äran att utveckla denna glädje tillsammans med… Lillasyster som inte har barn känns nästan SOM mitt barn och jag älskar att hon och hennes sambo bestämde sig för att stanna här i staun ett tag till!

Nu ska jag ut i dimman och rota lite i trädgården för första gången på länge. Bra uppladdning för den långa bilresan! Hoppas att du får en fin helg.

24 feb

Vad gör dig lycklig?

”Vad gör dig lycklig? Tänk dig tillbaka till barn- och ungdomsåren. Du kommer med all sannolikhet att finna glädje i samma saker som gjorde dig glad då.” Spännande utmaning, så den började jag fundera lite på.

Vad gjorde mig lycklig som barn? Att gå i höga kramsnöklackar med träskor var precis lika roligt 2018 som 1978. Jag fnissade till och med högt… Tur att jag inte vrickade foten bara, så svaga fotleder som jag har!

Jag hade velat skära tallrikar i skaren, men då det inte fanns någon gick jag omkring lite i trädgården och njöt av hur vacker den är också i vinterskrud! Jag funderade på hur det gick att vara utan funktionskläder och specialfodrade vinterkängor sådär som vi var på sjuttiotalets kalla vintrar. Inte konstigt att jag inte gillade uteleken under vintern. HU, alltså! Och då var våra föräldrar ändå väldigt noggranna med att vi skulle ha kläder som höll oss varma och torra. Funktion framför utseende alla dagar.

Att baka och laga mat var mest mammas gebiet under min uppväxt, men det har länge varit något som fått mig att stressa av och njuta. Vi fick ofta provsmaka allt smarrigt. Kanske är det just de stunderna som skapat de nostalgiska känslor jag numera känner i de här sammanhangen?

Att åka skridskor på den lilla gölen i skogen bakom huset var något som jag faktiskt tyckte var roligt. Skulle jag kanske gilla att åka långfärdsskridskor? Jag tror inte riktigt isen håller här i Karlskronatrakten (Karl XI grundade ändå denna örlogsstad av en anledning, nämligen att isen sällan lägger sig här), men jag tror att jag ska testa någon gång i framtiden.

Undrar hur många buketter vi syskon plockade till våra grannar tant Elsa och tant Frida? Jag inbillar mig att det inte bara var lockelsen att kanske få en kaka eller en peng som fick oss att plocka in naturens under till dessa gamla tanter. Jag njuter verkligen av att skapa egna buketter, så när min lillasyster tog med sig denna ljuvliga skapelse som present började hjärtat klappa lite snabbare. Nu längtar jag tills de fantastiska magnoliorna slår ut. ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”…

Så! Vad gör dig glad? Vad får dig att känna dig tillfreds och nöjd med livet?

Edit: I Klackamåla fanns det skare, så här får du en fin vintertallrik full med smarriga isdelikatesser (det blev visst bara ett tefat):

04 okt

Dagens tre glädjor.

temperaturen
färgerna
dofterna

04 sep

Välkommen Hösten!

Jag blev så förtjust i Sara Lidman då jag läste citaten som Umeå stad strösslat omkring sig lite här och var och bestämde att jag snart ska läsa något av det hon har skrivit. Tills jag vet om hon är sådär bra som jag tänker mig får du ett citat som handlar om hösten och den olustiga känsla som många förknippar med den.

”En enslig lada i regnet, en bjälke som viskade: sommaren lurade dig, gjorde dig till ett litet djur, och nu begärs det att du ska vara människa på ingenting. Du har det outhärdligt, meningslöst, kom till mig, visa att du har en smula stolthet …

… jo, imorgon. Om det inte händer nåt innan i morgon, så kommer jag.”

Hjortronlandet, sid 94 (Pocket, s 68)

Själv älskar jag hösten och allt det vackra som omger en i naturen i september och oktober. I år har vi dessutom, just då hösten håller på att visa färg på riktigt, den stora ynnesten att välkomna en liten brorsdotter som fortfarande håller på att gona sig i mammas mage. Härligt!

24 apr

Städmåndag.

Numera har jag och familjen flyttat hem till vårt eget. Mamma har fått lite andningspaus då hon mår riktigt bra efter omständigheterna, men jag hjälper fortfarande till att städa hos henne en gång i veckan. Jag var så glad över att ha kameran i bilen i morse. Mitt i den segaste våren i mannaminne (alltså, vi har ju bott i Orem de senaste fyra vårarna och det har för det mesta varit varmt, skönt och soligt i jämförelse med detta elände) fick jag påminna mig själv om att jag älskar att bo här, att det är här jag vill vara och att här är otroligt vackert också när solen gömmer sig under långa perioder.

Vem behöver Kungsträdgården? Här har vi ingen trängsel och mycket mera rosa! En blå himmel hade kanske varit att föredra, men man kan inte få allt.

Jag älskar mina föräldrars hus. Mammas hus. En kall och ruggig morgon som den här ryker det alltid i skorstenen och istället för att tänka på att vedeldade hus inte står på miljöpartisterna på Söders pluslistor tänker jag att det här är något av det mest hemtrevliga jag kan tänka mig.

Mamma har gröna fingrar. Det har nu inte direkt jag, men jag har försökt öva ordentligt sedan våren 2001, första året i vårt hus i Segeltorp. En vacker dag kanske det händer? Ett prunkande land i Uttorp? Jo, jag kan se det hända.

Ah! Ren skönhet.

18 mar

Vardagsglädjor.

Just nu är det lite för mycket elände på andra sidan Atlanten för att det ska kännas riktigt bra. Jag försöker hitta det goda, det fina, det vackra, det roliga, det underbara, allt för att hålla skeppet flytande och fortsätta sträva framåt.

Trots allt har den senaste veckan bjudit på många små högtidsstunder. Det var så roligt att ha T och N här! Den grillade måltiden var fantastiskt god och lakritsen de hade med sig… Jag och äldsta dottern fick sjunga barbershop och umgås med svenskamerikansk vän som jag inte träffat på väldigt länge. Yngsta dottern närmar sig slutet av regelbundna tandregleringsbesök. Vi har haft riktigt sköna vårdagar. Påskliljorna har börjat slå ut. Allt praktiskt inför New York-resan med döttrarna är spikat. Konserten i onsdags var ett trevligt mitt-i-veckan-inslag. Sonen gör framsteg i sitt jobb. Jag har skickat iväg några paket som jag hoppas kommer fram till Sverige snart. Äldsta dotterns high school graduation närmar sig med stormsteg. Se där! Även om det är jobbigt att ens nära och kära mår dåligt finns det lyckligtvis annat att balansera med.

Lapptäcket är skickat till lilltjejen som ska få det.

Maten var god i lördags…

… men sällskapet var trots allt det allra bästa med den grillmiddagen!

En vanlig dag på väg hem. Nu är det inte länge till vi kan njuta av snötäckta bergstoppar, så det gäller att passa på.

Mitt favoritnummer i onsdags på Körfestivalen framfördes av den kvinnliga delen av Cantorum Chamber Choir här ifrån trakterna: Ergen Deda, komponerad av Peter Lyondev. Sjukt roligt framförande! Musik är glädje på så många olika plan!

Ett annat favoritnummer stod BYU University Singers för. Den norske kompositören Kim André Arnesen har komponerat Flight song som fått ord av den walesiska poeten Euan Tait. Jag tycker resultatet påminner om Eric Whitacres musik. Gråtvackert och kvällens rysare.