skapande september

19 sep

#skapandeseptember, sömnad.

Nu har jag laddat för mitt fria broderi sedan början av detta projekt, så jag valde att klämma in en hasselnöt trots att sömnad faktiskt inte handlar om att brodera, utan om att sy ihop textilier. En medveten feltolkning helt enkelt, men eftersom jag är bossen ger jag mig själv utrymme för kreativa tolkningar.

Senast jag tog upp detta projekt började jag på äpplet i överkant, men jag blev allt för överväldigad. Jag bestämde mig därför nu för att sy en hasselnöt till. Det har jag klarat förut med okej resultat.

När jag plockade fram broderiet hittade jag min femtioårspresent från faster i samma kasse, mönstret till den favoritjulbonad som hon hänger upp varje år. Så vacker! Jag ska leta i gömmorna efter väv till den. Denna bonad sys med stjälkstygn och det har jag åtminstone kunnat hantera förr om åren. När jag försöker komma ihåg allt jag gjort genom åren inser jag att jag måste vara lite till åren kommen! Mycket har jag kvar, annat har jag gett bort i present (framför allt det jag stickat) och en del har jag faktiskt gjort mig av med för att jag inte tyckte det var värt att spara. Lite synd är det att jag till exempel inte har kvar några av de välskräddade plagg jag sydde som tonåring. Dessutom finns det knappt ens foto på dessa. Jag hatade verkligen att vara med på kort och växte ju upp innan digitalkamerornas tid. Jaja, nu blev det så. Jag är i alla fall glad för allt jag har knåpat ihop genom åren!

Här hittar du resten av utmaningarna.

18 sep

#skapandeseptember, ränder.

Idag presenterar jag en fotoserie med tema ränder. Jag älskar ränder. Gillar mönstret. Känner mig trygg i upprepandet, räta linjer, ordning. Hur många randiga plagg har jag haft i garderoben? Byxor och klänningar har nog inte förekommit särskilt ofta, men blå- och vitrandiga tröjor skulle jag kunna dra fram vilken dag som helst och känna mig fin i. Gärna lite mjukt vitt och rätt blå färg, absolut inte för kallt eller mesigt. Det sägs att ränder på tvärsan ger en ”förtjockande” effekt, men det struntar jag högtidligt i. För tillfället finns inte en enda randig tröja i garderoben, så det får jag se till att ändra på å det snaraste. Här ber jag att få presentera mitt hem i ränder.

17 sep

#skapandeseptember, quilta.

Quilta är på svenska, eller egentligen latin, ett insektssläkte. Mitt behov av att hitta ett ord på Q fick dock styra och jag tror att du kanske förstod att jag använde det svengelska namnet på lapptäcksteknik. Själva quiltningen har egentligen inte med lapparna att göra, utan syftar på att man smackar ihop en dekorativ översida, ett värmande och/eller stabiliserande mittlager och en baksida och sedan syr ihop dessa tre lager. Man kan göra det lättare för sig och ”stitch in the ditch”, alltså följa raksömmarna och sy i ”dikena” som uppstår mellan två lappar. En annan teknik är att man syr ihop dessa lager för hand med ett stygn i varje hörn där rutorna möts. Mitt lilla bebistäcke har legat kvartsfärdigt i många, många år. Tanken med utmaningen var att jag till idag skulle sy färdigt det. Tyvärr, återigen, är symaskinen inlämnad för reparation och service. Jag har nu lagt fram den för att ta tag i det i höst. Dessa klassiska bebisfärger är kanske inte så moderna längre då allt hos unga personer helst ska gå i greige. Jaja, färdig ska den bli iallafall. Så småningom är den väl så vintage att någon kan förbarma sig.

Det finns personer som syr makalösa quiltar. Vår gamla granne Karin i Orem har vunnit många priser med sina konstverk. Efter trettio års dedikerat quiltande har hon till och med blivit förärad en egen utställning med många av sina verk. Första gången jag kom hem till henne tappade jag hakan. Flera av hennes konstverk hade fått fina placeringar på väggar och sängar och hela hemmet genomsyrades av något andaktsfullt. Så häftigt! Hon har avancerade symaskiner som hon syr intrikata mönster med över själva topplagrets motiv. Här har jag lånat en bild på en av Karins senaste prisbelönta quiltar så du kan få en känsla av hur ett lapptäcke också kan se ut.

16 sep

#skapandeseptember, papper.

Papperslös

Du lider
Vill rädda träden i skogen, låta baggarna bygga bo i döda stammar, värna sällsynta växter som de som gått före låtit förstöra förutsättningarna för
Känner koldioxiden i varje andetag och bannar alla okunniga som inte har köpstopp, inte byter toapapper mot rövspade och de som slänger ut bilder från sin flygresa till Thailand utan triggervarning
Frustrationen växer i bröstet med varje låtsasanimalie paketerad i plast som presenteras i vegandisken i ICA-butiken
Hur kan någon tro att du skulle vilja äta något sådant?

Från fjällen kommer rapporter om storstadsmänniskor som vill uppleva frihet, frisk luft och orörd natur
medan de ”glömmer” att plocka med sig förpackningarna från sin frystorkade lyxmat och lämnar tälten kvar som fladdrande monument resta till minne av människors dumhet
Hur kan detta fortgå?
Varför förstår de inte skadan de orsakar Moder Jord?
De kallar dig sjuk, miljöångest, men nog måste de förstå att det är DE som är sjuka?

Du vill bara skrika
men kryper ihop i fosterställning och vaggar dig gråtandes till sömns

Dagens dikt skrevs med tanke på dagens ord, papper, från utmaningen #skapandeseptember.

15 sep

#skapandeseptember, objektiv.

Jag hade tänkt ge just den här utmaningen timmar av fotande, byte av objektiv, test av olika inställningar och lek. Istället blev dagen full av jobb, gräv och plommonchutney och sedan var det för sent för att leka med objektiv. Nu fick jag istället vänta in morgonljuset lite för att ge mig själv en liten stund av den här leken, fast inomhus och klädd i morgonrock. Det gick nu också bra och jag känner hur jag för varje dag släpper taget lite. På ett bra sätt! Precis hälften av orden är härmed avklarade och jag känner faktiskt att hjärnan skakats igång.

När man är mitt uppe i något är det svårt att se något annat än precis det man har framför ögonen. Trots att man försöker se bortom det som pågår blir det snabbt suddigt där bakom.

Ibland är det då viktigt att ta ett steg bakåt, eller byta ut objektivet, för att se att det finns något annat, där bortom. Någonstans kommer ju ljuset ifrån. Fler skuggor också, men för att få tillgång till ljuset får man lov att acceptera skuggorna.

Men visst är det skön att zooma in på detaljerna? Slippa all röra runt omkring. Glömma att ens hus behöver fönstertvätt, helrenovering eller en storstädning? Kanske de vackra detaljerna är det enda som är förtjänstfullt med huset, det som gör att man står ut?

Helhetsvyn är det som kan ge nya perspektiv, det som kan ge en känsla för vad som behöver förändras för att balansen ska bli bättre. Det blir kanske inte lika vackert i stunden, men ger en chans till förbättringar också på detaljnivå.

När panoramabilder med mobiltelefonen inte fanns brukade jag ta egna panoramabilder. Jag tog en bild i taget som jag sedan monterade ihop till en enda lång bild i fotoalbumet. Det finns vidvinkelobjektiv för sådana bilder. Fördelen är att du får in allt du behöver se på en gång, utan att flytta på dig. Ett sådant objektiv försöker jag koppla på min egen livskamera då och då. Det hjälper mig se helheten, att inte missa allt det vackra i ytterkanterna. Eller något dåligt som kanske är på väg in i bilden. Ser du till att byta objektiv då och då? Det kan kännas jobbigt i stunden, men jag lovar att det ger chans på ett rikare liv.

Här hittar du alla ord till #skapandeseptember.

14 sep

#skapandeseptember, ny.

Ibland blir det inte riktigt som man har planerat, så då får man tänka om. Kreativitet handlar om att ha förmåga att tänka i nya banor, se saker ur ett nytt perspektiv och få detta att leda till något slags resultat. Med så mycket mindre tid än jag hade tänkt fick jag ändå till en riktigt bra lösning tycker jag själv.

Ganska snart efter att vi hade flyttat hit var det något litet syskonbarn som bröt av det ena benet på den här stolen. Det var ingen större katastrof och länge hade jag benet liggandes ”på en bra plats” eftersom intentionen var att laga den. Du kan ju säkert tänka ut vad som hände med det där benet. Ja, eller ungefär. Hur som helst var det länge sedan någon visste var det hade hamnat. När jag så satt vid mitt skrivbord och tänkte ”ny, ny, ny” såg jag en av plywoodbitarna jag tryckt ut från ryggstödet då jag gjorde stolen som lades upp igår. ”Hm, den där borde funka som ben.” Trälimmet stod redan på plats, liksom sandpapper. Guldfärgen har jag inte kvar, men färgskillnaden mellan trären och guld är inte så stor och de bakre benen syns inte då stolen står uppställd i fönstret. Den här idén hade jag ju annars kunnat kläcka för några dagar sedan då ”laga” var ordet i utmaningen, men då fanns ännu inte rätt förutsättningar.

För övrigt var det dags för amaryllis nummer två för säsongen att göra sig redo att blomma. En lök till har en knopp på väg upp i den där ”semesterlådan” för amaryllislökar ute i trädgårdslandet. Vi får väl se om det blir några som blommar till jul. Det spelar mindre roll, jag gillar verkligen att de här skönheterna får nya chanser istället för att ha ändat sina dagar i en kompost eller soptunna. Jag har skickat svärsonen att uppvakta äldsta dottern med fin bukett idag på hennes födelsedag, men nog kan det bli en ny tradition att uppvakta vårt septemberbarn med en amaryllis? Grattis E!

Vill du vara med i vår utmaning? Här hittar du den.

12 sep

#skapandeseptember, laga.

Vad ska man laga kreativt då lagahögen innehåller exakt noll plagg att vara skapande eller kreativ med? Dessutom har mitt fokus legat på valet, jag har inte haft tid med pyssel (jag förbereder ju alltid och ligger en dag före för att kunna lägga upp foton på ”rätt dag”). Tankarna går osökt in på politiska åtgärder. Sveriges lagahög är mycket högre än min. Vi har förtroenden som behöver stoppas med täta stygn, hål i kassor som kanske behöver större åtgärder än en påsydd lapp och glappande käftar på en massa politiker från hela skalan som pratar rappakalja. De senare behöver kanske service så att det de rapar ur sig när man trycker på deras magar blir rätt? Eller ska vi helt enkelt ta ur batterierna så att vi inte behöver lyssna på dem?

När jag såg det preliminära valresultatet i morse kunde jag återigen konstatera att det blir några tuffa år framöver. Jag undrar vilka av de folkvalda som faktiskt kan stå pall och vara de samhällets stöttepelare som vi behöver? Vilka förstår hur en budget fungerar? Jag är inte säker på att våra politiker på riktigt har förstått sina uppdrag. Är det viktigast att ta beslut som är rätt eller beslut som får en att kunna fortsätta ta ut sitt lilla politikerarvode? Vilka politiker har förmågan att tänka framåt?

Uppenbarligen har många dåliga beslut tagits genom åren. Det gör att Sverige blöder med gapande sår på flera ställen. På andra platser pågår självskadebeteenden som inte behandlas. Dermatillomani som inte åtgärdas leder till blödande kratrar och inflammerade sår. Ångestdämpning som känns bra i stunden, men som inte leder till något annat positivt. Den typen av beteenden är vanligt förekommande. Eller vad sägs om de sår som är så inflammerade att ingen klarar av att ens titta på dem, man vill inte ens närma sig dem för att de stinker? Man sätter över något slags plåster och så får såren förväntas självläka fast sannolikheten är stor att ”behandlingen” kommer att leda till blodförgiftning. Samtidigt fortsätter man stötta en miljö som får bakterierna att frodas, vilket snarare leder till ett större sår än ett som läker fint.

Vårt land behöver inte stoppningar som bara fästs i de yttersta kanterna på hålen. Sådana lagningar trillar bort så fort man börjar gå på dem. Vårt land kanske behöver byta ut vissa delar helt, det verkar inte räcka med lappar och garn? Och vem vill ha Frankenstein, ett monster ihopsytt av många delar som kanske eller kanske inte funkar?

Jag lagar gärna grejer. Nu ser jag gärna att politiker, oavsett politisk hemvist, slutar tjafsa och skälla på varandra, utan istället ser till att plocka fram experterna som förstår hur vårt land ska lagas. Rätt lagningstekniker behövs. Rätt förutsättningar. Våga klippa bort fransiga kanter som inte går att fästa i. Våga ta beslut som leder till läkning. Många av de sår Sverige har går att läka, men knappast utan att efterlämna stora ärr. Bättre ett ärr än ett inflammerat sår tänker jag dock. Dessutom finns det lagningstekniker som faktiskt leder till resultat som är snyggare än hur allt såg ut som nytt. Dessa behöver vi få tillgång till nu! Och där slutar mina tankar som började snurra då jag skulle försöka vara kreativ runt ordet laga. Lev väl, hör du!

Alla ord i denna utmaning hittar du här.

11 sep

#skapandeseptember, kalligrafi.

”Efter en lång middag i köket hämtar Charles Louis en av sina diktsamlingar. Med katterna strykande runt fötterna, en cigarett i handen och boken i den andra läste han på engelska, men med stark fransk brytning sin dikt ”How do you do my libido?”. Dikten gick rakt in i mig. Tänk om jag frågade mig själv, varje morgon, How do you do my libido? Och verkligen lyssnade på mitt libido, som inte bara står för sexdrift, utan även för livskraft.”

Den som lyssnade på Emma Hambergs sommarprat runt midsommar i år fick höra dessa ord. Någon som rattade in var min väninna. Vi träffas då och då över något att äta och långa, innerliga samtal. Häromsistens undrade hon om jag hade hört Hamberg, vilket jag inte hade gjort, så hon uppmanade mig att ställa detta tillrätta så fort som möjligt. Sommarpratet visade sig vara både livsbejakande och peppande. Emma Hamberg är lika gammal som jag. Vi är båda i en ålder då man inte längre har råd att slösa bort sin tid. Varför ödsla något så dyrbart som livet på något som äter upp en, eller skadar en? Varför låta livet droppa ut ur ett skadat kärl, eller investera det i något som dränerar livskontot år efter år? Det tål att tänkas på.

Libido (uttal: [libid’o]^[1]) är en psykoanalytisk term. Den härrör från freudiansk driftteori och syftar på livsenergi och livsdrift. ”Jag blev så tagen av de där orden. Borde också sätta upp en lapp på spegeln så jag kan påminna mig själv om detta varje dag.” Så sa hon, väninnan. Jag tänkte där och då att en sådan ”lapp” kan ju jag fixa. Kanske har hon redan satt upp en, jag vet inte, men nu är den här på väg till henne som en extra push.

Den gröna ramen har jag försökt härma från Marie Boudons bok Måla blommor i akvarell. Penseln visade sig vara urbota dålig för det här ändamålet och det märks att jag inte är akvarellkonstnär, men om man inte övar kan man inte bli bättre. Texten är skriven med min favoritpennspets (Liknar en Nikko G, men heter något annat) och kalligrafifärgen på tub som går att blanda i exakt rätt nyans.

#skapandeseptember är en utmaning som du hittar här.

10 sep

#skapandeseptember, jeans.

Till dagens projekt hade jag behövt symaskinen, så jag fick tänka om. Fotade istället några av de plagg som blivit västvärldens garderobsälskling trots att de började som rejäla arbetsplagg. Höstljus på sommarens minnen får denna bild heta.

För övrigt ägde jag mina första par vuxenjeans väldigt sent och har ett komplicerat förhållande till dessa stöttepelare. Jag ser dock fram emot en höst i mina trogna Nea-jeans från Lindex.

09 sep

#skapandeseptember, individuell.

Jag vet inte riktigt vad jag tänkte med det här ordet, det har satt griller i huvudet på mig. Det enda jag har fått upp i huvudet är ”individuella studieplaner” och det känns inte kreativt någonstans. När jag städade i arbetsrummet häromdagen samlade jag ihop diverse böcker som låg på lite fel ställen och hittade ett par dagböcker. Ah! En dagbok kan i högsta grad benämnas ”individuell studieplan” om man skriver om sådant som jag gör. Planer, genomförande och utvärdering, fast kanske inte uttalat eller organiserat. Detta får därför bli dagens lite långsökta tolkning.

Igår gick Storbritanniens drottning Elisabeth bort, 96 år gammal. För något år sedan dog hennes man, nästan 100 år. Om deras liv har skrivit en hel teveserie, The Crown, som är riktigt bra gjord. Jag undrar hur mycket som verkligen skulle stämma om man fick följa de kungligas privata och ocensurerade dagböcker? Det måste vara så konstigt att leva sitt liv inför öppna dörrar, att ha så lite utrymme för att bara vara sig själv. Individen slukas upp av gruppens krav. Det kommer naturligtvis många fördelar av att tillhöra den kungliga familjen, men hjälp, ibland tycker jag riktigt synd om dem!

Skapande september-listan med alla ord finns här.