26 dec

Ett litet ord 2014 – Reach.

Jag vet. Att välja ett ord på engelska är för mig lite språkvidrigt, men då det är ett ord som kommit tillbaka till mig gång efter annan de senaste dagarna då jag funderat över denna fråga så kan jag bara välja just REACH. Jag kan ju inte välja både nå, sträcka, räcka, hinna och komma åt jämte några andra betydelser eftersom jag bara ska välja ett ord, så det får bli så här. Följande ord har jag valt att bli mina följeslagare de senaste åren: kärlek, kreativitet, lyfta och förändring. Det är dock bara de två senaste jag verkligen har jobbat med. Lyfta var ett mycket inspirerande ord och förändring var väldigt lätt att jobba med. Vi får väl se hur det blir med reach. Lycka till, Monnah! (Har du svårt att läsa det som står på bilden har du länken till samma sida här.)

25_10

20 dec

Hej från mej!

19_1

Tja. Jag gissar att de kommande dagarna blir rätt hektiska både för dig och för mig. Jag passar därför på att önska ”allt det vanliga”. Hoppas att du får ett fint slut på året, att du får möjlighet att tänka över dina mål för 2014, att du får umgås med alla du älskar mest och så önskar jag dig och mig frid.

Själv funderar jag för fullt över vilket ord jag ska tackla nästa år. Förändring visade sig vara ett praktiskt, givande och starkt ord, ett ord som faktiskt har fört mig framåt under året, precis som Lyfta gjorde under 2012. Just nu kan jag inte förstå hur jag ska kunna hitta ett som blir lika bra, men det ger sig väl. Har du något förslag till mig så får du gärna komma med det.

Här är min ”tankekarta” så här långt: eftertanke, tid, lagom, omtanke, konst, styrka, förväntan, lycka, vilja, undra, upptäcka, utmana, vilja, skina. Inget av orden har valt mig, så kanske får jag öva mitt tålamod lite.

19 nov

Mind over body.

Jag har sett henne öva om och om och om igen. Jag har hört henne muttra ”Kom igen nu S, du klarar det!”. Jag har tröstat henne när hon inte klarat en rutin fast hon har gjort den för femtioelfte gången. Jag har sett henne vinna över sig själv och jag har sett henne segra. Den här tjejen inspirerar. Jag önskar jag var hälften så vig som hon är och jag önskar att jag var bättre på att styra mina tankar. Kan du lyfta din själv så där som dottern gör på den översta bilden? Det kan inte jag. Däremot vet jag att de gränser jag sätter för mig själv ofta är för snålt tilltagna och jag vet att jag egentligen kan mer, fortare och högre.

Ibland vill jag vara hon som lyfter andra, ibland vill jag bli lyft. I morgon ska Bill Withers få vara den som lyfter mig. Älskar den här låten

18_1

18_4

18_3

18_2

When I wake up in the morning, love
And the sunlight hurts my eyes
And something without warning, love
Bears heavy on my mind

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day
Lovely day, lovely day, lovely day

When the day that lies ahead of me
Seems impossible to face
When someone else instead of me
Always seems to know the way

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day

When the day that lies ahead of me
Seems impossible to face
When someone else instead of me
Always seems to know the way

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day

31 dec

Snart är 2012 ett minne blott.

Nog för att vi hade trevliga grannar i Segeltorp, men hade jag brutit benet där tror jag inte vår familj hade erbjudits hjälp från höger, vänster och rätt över. I eftermiddags kom en omgång soppa med nybakat bröd och telefonen har ringt flera gånger med omtänksamma människor i andra änden. Fina små gåvor har också överlämnats. Vi har verkligen hamnat i rätt grannskap!

Idag har jag vilat precis hela dagen. Att göra mig i ordning morgon och kväll är en inte helt okomplicerad ritual. I går duschade jag. Det tog nog 1,5 timme från start till mål, så jag bestämde mig för att vänta några dagar innan jag försöker igen. Det går ju inte att hoppa in på ett ben i duschkabinen och jag kan inte heller sätta mig i badkaret utan att belasta det brutna benet. Däremot går det att krypa in och ut ur duschkabinen. Ja, jag förstår att du flinar nu. Det gjorde inte jag när jag höll på…

I morgon är det sista dagen på det här välsignat fruktansvärda året. Jag ser fram emot att lägga det bakom mig trots att mycket spännande och roligt också har hänt under de senaste tolv månaderna. Då jag skrev årets ”bokslut” insåg jag att det verkligen är dags för gladare tongångar överlag. Jag skriver om mitt liv här i bloggen, men jag har också en bok av mer privat karaktär. Den uppdateras inte särskilt ofta. Då och då händer det, till exempel idag. Så här blev mitt lilla ”årets ord-collage” i den boken. 2012-ordet LYFTA fick plats både i ord och bild, men det är FÖRÄNDRING som är viktigt. Stopp och sätt fart valde jag som inspirationsord. Är det inte så man gör med allt som man vill förändra? Antingen vill man sluta med något eller så vill man få tummen ur. Jag ser verkligen fram emot den här resan. Jag tror att den kan bli rätt spännande. Hur går det för dig? Vad vill du med ditt liv? Jag undrar just hur mycket hjälp man får av terapi och hur mycket man kan klara att reda upp själv genom att prata med vänner, familj och läsa sig till förståelse för det som inte funkar? Härom dagen pratade jag en del med min moster som jobbar som terapeut. Hennes jobb verkar otroligt intressant, men jag undrar hur man lägger andra människors smärta och oro bakom sig då man går hem från jobbet…

Tja, det var väl det. Jag vill inte att årets sista inlägg ska vara så fult som detta, så i morgon kanske jag gör ett ryck och hittar på något kul. Jag ska också sitta i soffan och få familjen att förbereda nyårsfesten vi ska ha med våra vänner. De ska få baka och laga mat och förbereda lekar så det brinner i deras bakar. Hur firar du nyår? Här brukar man nog inte smälla så mycket raketer själv, men uppe vid BYU har de tydligen ett tjusigt fyrverkeri varje nyårsafton. Jag tror jag överlever utan krutröksdoften också.

Så – Gott Slut! Må 2013 ge dig allt du drömmer om, eller i alla fall det mesta. Det är du värd, eller hur? Och så får jag nog klämma in lite Lasse Winnerbäck och önska att du följer med mig i fortsättningen också.

06 mar

Vintern är snart slut.

”Ja, men då så. Då är det väl dags att jag stickar den där sjalen som jag har tänkt sticka sedan i höstas.” Att drömma att man snart ska dö kan vara effektivitetshöjande.

I går klockan 14.40 såg det ut så här:

I morse skickade jag iväg barn till skolan och gjorde sedan klar sjalen. Stickor nummer tio, ett fantastiskt garn som knappt väger något alls och är så underbart mjukt att jag är alldeles kär. Färgen är nästan neonorange, men tillräckligt o-neonig för att jag ska tycka om den. Jag fyndade i höstas, antagligen för att andra tyckte att det här är vad man kallar neonorange…. Jag behöver mycket mer färg i garderoben! Allt är bara svart, svart, svart.

Det var väl det jag hade att säga! Sparka dig i rumpan och gör det där du planerat sedan länge. Jag kan intyga att det är otroligt skönt att få saker och ting i ordning. Nu ska jag fästa de två lösa trådändarna på sjalen och fortsätta dagen.

Förresten, vill ni ha mönstret? Jag fick det av min kompis som gav mig en sådan här sjal i present då hon och hennes barn sov över några nätter.

Snabbstickad sjal.

Stickor 10 (eller valfri storlek)
Till min sjal gick det åt 100 g fluffigt garn i en blandning av kashmere och kid mohair

Lägg upp tre maskor.
Varv 1: räta maskor
Varv 2: rät maska, omslag, rät maska, omslag, rät maska
Varv 3 och så långt du önskar: räta maskor. I början och slutet av varje varv görs ett omslag innanför de två första maskorna och ett omslag innan de två sista maskorna. Detta kommer att skapa en bård runt sjalen.
Maska av löst och fäst ändtrådarna.

21 feb

Snacka om snabb uppföljning!

”Don’t let the noise of others’ opinions drown out your own inner voice.”

Steve Jobs

Om du inte har sett Mr Jobs examenstal från 2005 tycker jag att du ska göra det. Bli inspirerad, sparka dig själv i rumpan, se till att göra något åt det du kan göra något åt. Släpp det andra och känn hur livet genast blir lite lättare.

Jag tog en snabbkoll på läget och bestämde mig för att satsa på följande:

Sitta ner vid mitt skrivbord för att skapa något minst en gång varje dag.
Njuta mer av ”små stunder av lycka”.
Beta av min bokhög. (Det här känns smått ouppnåeligt, men jag är inte den som ger mig i första taget.)
Skratta mer. Högt. (Man är inte mer tant än man gör sig.)

Fyra mål, konkreta. Det känns som att jag kan hålla koll på dem. Just nu sitter jag och jobbar med nummer två. Samtidigt som jag skriver jäser bulldegen (semlor i kväll) och i lurarna lyssnar jag på underbar musik. Lycka till med att både sätta mål och att följa upp dem. Och glöm inte att titta på Steve Jobs-talet. Det kan vara precis vad du behöver höra just idag!

Bokhögen.

Liten stund av lycka.

Edit: Översta boken i högen, Gretchens, har jag nu läst ut. Dags att välja nästa… Deckare i romanform eller lite djupare tankar?

21 feb

Följer ni upp er själva?

Nu när jag har läst Gretchen Rubins bok (Vilken ögonöppnare!) har jag funderat lite över det där att sätta mål och nå dem. Jag har också tänkt på hur målsättningar blir till rutiner och att de då slutar vara något man tänker på. I somras lyssnade jag till exempel på sommarprataren som berättade om bananodlingarna och alla stackars barn som blir förgiftade för att vi ska äta billiga bananer. Där och då beslutade jag att jag aldrig mer skulle köpa en ”vanlig” banan. Tänk om alla mål var så lätta att nå som det! Sedan dess har jag nämligen bara köpt oekologiska bananer en gång och då var det bara för att jag var i desperat behov och det inte fanns några ekologiska i affären. Efter mitt möte med Doktor Brian och allt jag läst av Mark Sisson har familjens sockerkonsumtion sjunkit drastiskt. Vi äter fortfarande sötsaker, men i andra former. (Och vilken dag att skriva detta på! Idag är det ju fettisdagen och då ska vi alla äta semlor. Fast de blir i alla fall hembakade…) Jag handlar på ett annat sätt än förut, gör andra val än jag hade gjort för tio eller fem år sedan. I början var det jobbigt och tog energi, men idag går det av sig självt.

Jag skulle vilja påstå att det inte bara är ovanor som smyger sig på, utan också goda vanor. En vacker dag sitter man där och är förändrad till det sämre eller till det bättre. Att medvetandegöra sig själv om de val man gör, att skriva ner dem på papper eller bara lägga alla fakta på bordet (som Anna Skipper i Du är vad du äter) är ett viktigt steg i processen när en medveten förändring ska ske. En för mig dålig förändring är att jag i höstas då min hälsa blev sämre igen slutade träna. Jag orkade inte längre p g a mitt dåliga Hb och ju mindre jag orkade, desto mindre tränade jag. Nu har jag kommit igång med promenader igen och kör lite tyngder och pull-ups. Jag vet att trägen vinner, i alla fall då man har rätt förutsättningar. Snart är det inte längre jobbigt att träna, utan något som kroppen ”kräver” och träningsrutinen känns lika naturlig som nattsömnen.

Nu ska jag sätta mig och jobba, men då jag är färdig ska jag fundera lite över var jag är och vart jag är på väg. Kanske är det något du också skulle må bra av? Ett mål har jag klart. Gissa vilket? Glad fettisdag!

03 jan

Nytt år, gamla föresatser?

Jag brukar liksom en massa andra människor dra i handbromsen lagom till nyår. Det ska slutas med godis, tränas mera och allt ska bli bättre. 2012 började inte riktigt så. Jag har redan hittat min väg och även om julhelgen blev en onyttig parantes vet jag vad jag ska göra och hur jag ska nå mina mål.

Svågern var ute och sprang en runda i spikregn i går morse. Jag vet att det inte är något jag skulle göra. Jag älskar att röra på mig då kroppen är i balans och syret når alla muskelceller som behöver jobba, men träningen ska vara njutningsbar. Det är den inte om man får småspik i ansiktet… Jag fortsätter med raska promenader, lagom jogging, spurter, lite lagom styrketräning, plankan, upphopp och pullups.

I somras hade jag nolltoleransambition för synligt socker med undantag för frukt och mörk choklad. Mellan juni och september åt jag extremt lite vitt socker och kände hur fantastiskt bra jag mådde! Jag har bestämt mig för att ha samma mål nu också. Det gör mig lite tråkig som gäst, men jag får väl låtsasäta lite för syns skull om jag bjuds på något helt enkelt. Det har funkat förut. 🙂

Stackars grannar som har fått en så stor äppelskörd att de måste dela med sig och stackars oss som ”måste” dricka nypressad äppelmust. Fantastiskt gott!

The Evil wheel. Har ni testat? Magen lär bli rätt fin om man orkar komplettera plankan med denna mördarmaskin. Gaaaahhhh!