Tag Archives: jobb

14 feb

Hej på ett tag!

Nu åker jag till England och kommer inte tillbaka på ett tag. När jag kommer tillbaka lovar jag att uppdatera med snapshots från Birminghams strålande sol och mässans oändliga korridorer. Jag hoppas att du inte saknar mig allt för mycket. Min familj tycker det är roligt för mig och tråkigt för dem att jag åker, så det är lika bra att jag passar på att roa mig riktigt ordentligt när jag nu ändå är igång.

Innan jag reser har jag fått iväg alla överraskningar via posten och på annat sätt. Tyvärr kan jag inte uppfylla 40+ Facebookvänners önskningar, men det kan hända att jag lyssnade på en och annan. Jag har ett paket som jag vill skicka, men det går bara inte. Jag har andra gåvor som jag önskar att jag kunde överlämna personligen där avståndet sätter käppar i hjulen. Jag får vänta med de presenterna tills jag kommer ”hem” i juni.

Sonens sydamerikanska indian hälsar till dig.

Mr Snowman gav en liten uppmuntrande och hjärtlig present till vår fine brevis Hector. (Han är nästan lika bra som Stig!) Hoppas att han gillar godis…

Och nu önskar jag dig en riktigt härlig Alla Hjärtans Dag i morgon. May the force be with you. Vi ses om ett tag. Puss och kram.

03 feb

Förändring del 2 – Jobb.

Nu har januari gått över i februari. Jag har kommit igång med årets ord, kanske mer än jag hade tänkt. Då jag bröt benet fick familjen i högsta grad jobba ihop sig på många olika sätt. Vi har svetsats samman och jag känner att det är jättebra, särskilt med tanke på att jag om 1,5 vecka åker till Birmingham för att jobba för You Do på Craft Hobby Stitch International. Det blir lite trixigt här hemma då jag hemskolar och de två äldsta dessutom har lektioner i skolan varannan dag. Ja, och så är det ju de andra aktiviteterna… Jag håller tummarna för att maken och barnen fixar det utan mig!

Den här månaden kommer jag att fundera på vilka förändringar jag vill göra då det gäller mina jobb. Vilka ambitioner har jag, vad vill jag, hur ska jag nå mina mål? Hur länge ska jag hemskola? Behöver jag ändra min planering? Var vill jag vara om ett år? Om fem år? När jag fyller femtio? Nu för tiden kan man inte ta något för givet, men jag kan nog räkna med att jag har minst 25 arbetsår framför mig, kanske ännu fler. Just nu jobbar jag som lärare, men inte i skolvärlden. De kollegor som gick i pension då jag jobbade i skolan läääängtade alla till sin pension. Ja, alla utom en. (Hon är dessutom en av mina pedagogiska förebilder och hon var många elevers favoritlärare.)

Några av de mål jag har då det gäller jobb är följande:

jag ska gilla det jag gör
jag ska utvecklas
jag ska utmanas
jag ska undvika att hamna i negativa tankegångar då det gäller min egen förmåga
jag ska hålla ögonen öppna för förändring

Vi får väl se hur långt jag kommer. Tankarna snurrar redan!

If all else fails får jag väl satsa på en karriär i Japan. Yohio verkar ju ha lyckats rätt bra… Foto: aftonbladet.se

09 aug

Tipstorsdag vecka 32.

Jag har funderat hela sommaren på vad nästa tipstorsdag skulle bjuda på. Jag kommer inte på någonting. Min hjärna lider av överhettning helt enkelt. Idag ska vår vän åka runt till tre olika hus för att se om han gillar dem. Hittar han en favorit är det antagligen där vi kommer att bo. Mittemellan makens jobb och barnens skola. Besvikelsen över ”tjusiga huset” som någon annan köpte har inte riktigt lagt sig hos alla familjemedlemmar. Själv känner jag i det här läget att jag blir glad om vi har någonstans att bo överhuvudtaget då vi kommer. Då det kommer att bli en hel del skjutsande för mig blir jag glad om platsen vi bor på ligger bra till, så det är det som helt har fått styra valen av boenden som ska kollas upp.

Dagens tips blir att inte hålla på med för många viktiga saker på samma gång. Och om du ändå gör det så se till att ha barn som lagar mat och diskar åt dig och sig själva. Det gör åtminstone tillvaron lite mindre stressig!

29 maj

Är du också trött?

Jag vet inte om det är stress, sömnbrist eller lågtryck som gör att jag känner mig lite sådär lagom trött mest hela tiden. Inte järnbristtrött så ögonen faller ihop bara man hamnar i en bilkö, utan krafsiögonentrött. Jag försöker fokusera även om det är inte helt lätt. Visst är det så här det ska vara vid den här tiden på året? I kväll ska sonen gå på niornas avslutningsbal. Voi, voi… Danskvällen för alla Stockholms nior i Stadshuset var visst jättelyckad, så jag hoppas det blir lika bra i kväll. Tur att vi slapp hjälpa till med balklänning, för det är inte det lättaste på jorden.

Jobbet är extra roligt och extra intensivt just nu. Det är ibland frustrerande att känna att mina kunskaper inte riktigt räcker till. Maken tycker att jag ska ”fake it ’til I make it”, så som han alltid har gjort. Jag ska göra så gott jag kan med de kunskaper jag har och under tiden leta tips och idéer på nätet för att utveckla mig. Ja, och samtidigt ska jag släppa det där att jag inte kan helt och hållet, för att grunna för mycket ger bara ont i magen. (Amen.) Han är rätt klok han, maken.

När barnen tar sommarlov om två veckor ska jag ta en riktig sovdag. Låta bli att bädda sängen, läsa, sova och lyssna på musik.  Kanske ska jag be dottern visa mig hur man lägger in film på ajfånen och titta på något romantiskt tjafs. Ja, så får det bli.

21 maj

Wowowowow!

Idag skiner solen, två tvättar hänger på tork och jag har jobbat sedan klockan sju. Dessutom har det gått över förväntan. Jag kunde lösa ett par Illustrator-problem tack vare generösa och kunniga medmänniskor som delat med sig av sin kunskap på nätet. Vilken härlig dag! De två äldsta har båda prov idag, men de tyckte det var rätt okej med tanke på att det bara är tre veckor kvar tills sommarlovet gör entré.

Jag lade små överraskningar i barnens skor i går kväll och yngsta dotterns skratt då hon hittade sina tar jag med mig resten av dagen. Hon tyckte att jag var mer än lovligt tokig, men hade inte alls något emot att ta emot gåvorna… Inspirationen till gåvorna kom från finaste Sofie som går från klarhet till klarhet. Jag fick ett av hennes tryck, som jag egentligen hade beställt, och det är så fint så jag blir alldeles röd om öronen bara jag skriver om det! För att du ska få en känsla av hur fint vi har fått det här hemma måste jag ju visa vilket av trycken som flyttade hit:

Bild från Sofie Rolfsdotter.

Överraskning nummer två, som jag också inspirerades av, stod maken för. Han kidnappade mig i går eftermiddag och tog med mig till Rosendal. Oj, vilken välbehövlig och mysig utflykt det var! Solen sken och visade Djurgår’n från sin allra bästa sida. Syrenerna hade börjat slå ut och det luktade fantastiskt gott överallt. Vi passade på att kika lite på ”lustslottet”, spanade in porfyrvasen och så gick vi i Rosendals trädgård och drog fingrarna över väldoftande plantor och jag kände att jag nog var i Paradiset. En söndag i maj sjuder Djurgården av liv. Joggare, cyklister, strosare, turister, gamla skruttar och strålande människor huller om buller. Folk får ett lyckligt och nästan lite fånigt uttryck i ansiktet så fort solen visar sig. Det tycker jag är trevligt. Jag tror att jag också såg så där fånig ut just där och då!

Mamma har varit här sedan i fredags. Det har varit så trevligt att ha henne här! Hon har gett goda råd, träffat vänner, gått på konsert, gett goda råd, träffat familj och gett goda råd. Snart är det Mors Dag. Tänkte bara påminna dig som kanske har glömt bort. Och du. Ha en härlig dag!

16 maj

Vardagligheter.

Jag gillar att vakna glad och utvilad. Idag vaknade jag glad, men knappast utvilad. Jag kände mig som en gammal trasa. Efter att ha skakat om mig själv lite lagom så där drillade jag med min klara stämma på blekingska för att få upp resten av familjen. Sonen fick jag spruta vatten på. ”Det var ingen rasist!”, mumlade han för sig själv. Resten av familjen kom igång så småningom och de ramlade ut i bilen tio minuter senare än planerat. Hur ser din morgon vanligtvis ut?

Jag har massor av jobb framför mig. Det är jättekul med ett kreativt jobb, men lite läskigt också. Ibland går det bara inte att komma i rätt stämning. Just för tillfället känner jag mig dock rätt uppfinningsrik och på hugget, så vi får väl se om jag kan få till något bra. Jag spelar musik på hög volym. Häromdagen skulle jag komma i julstämning, så jag spelade min jullista på Spotify. Nej, det gick bara inte. Jag fick hitta inspiration från annat håll. Visserligen är vädret rätt novemberaktigt, men jag känner att jag verkligen behöver våren! Det fick bli lite andra tongångar istället. Enter Sandman – Metallica. What’s going on – Marvin Gaye. We won’t get fooled again – The Who. I don’t wanna miss a thing – Aerosmith. Stilla ro och nära – Margareta Bengtson (fast den versionen finns inte på You Tube, så ni får Magnus Carlsson). Tja. Jag är spretig. Så’n är jag. Livet är för kort för att slösas bort. Jobba, jobba! Och kom ihåg att njuta av  små stunder av lycka.

25 jan

Sådär ja!

I morgon bitti överger jag familjen i en vecka för att jobba i Frankfurt. Vi får väl se om jag får låna Ls dator då och då för att uppdatera er om det är något särskilt som händer. Hur som helst ser jag fram emot mässan. Inte så mycket folk jag känner precis, men kul att öva den otroligt ringrostiga tyskan och äta lite god, tüsk mat om kvällarna. Dessutom får jag och L tid för trevliga samtal. Kul!

17 nov

Ett tips till mig själv…

… men också till dig, så det här inlägget får vara en fortsättning på veckans Tipstorsdag. Jag började le på en gång då jag läste den här listan! Jag har suttit och jobbat med min chef ett tag nu i eftermiddag. Vi jobbar bra tillsammans. Det blir mycket snack, men också mycket verkstad. Det roligaste är när vi känner något bli ”rätt”, för då känner vi oss väldigt duktiga. Eller hur, L?

I kväll överger jag sorger och besvär och går på bio. Jag ska se Niceville med två yngre väninnor. Jag älskade boken och hoppas att filmen åtminstone är någorlunda i samma klass.

25 aug

Uttrans konstrunda.

För många år sedan jobbade jag som lärare i Uttrans skola. Härom veckan blev jag lite nostalgisk och sökte upp skolan på nätet. (Jag hade tänkt ta med mig barnen dit för att visa mina gamla jaktmarker.) Jag tänkte på en gammal kollega och vän som jag tyvärr förlorade kontakten med några år efter att jag hade flyttat från Tumba. Jag upptäckte i min sökning att skolan har flyttats närmare ”moderskolan” Broängsskolan och att de gamla lokalerna har blivit jourbostäder. Inte kunde jag hitta den gamla kollegan heller. (Hennes namn är högst alldagligt och vanligt förekommande bland kvinnor i hennes ålder.) Med denna nya, eller brist på, information släppte lusten att åka ner till Tumba. Detta ändrades hastigt då jag läste lokaltidningen Mitt i Huddinge idag. Där hittade jag nämligen en annons om Uttrans konstrunda och både min gamla kollega och hennes man stod  omnämnda i annonsen! Slump? Knappast. På lördag är det jag som tar mig tid att åka en bit för att njuta av vacker konst och en omgivning som en gång i tiden var mitt livsrum. Tänk, så spännande livet är ibland i all sin vardaglighet!