31 Dec

Snart är 2012 ett minne blott.

Nog för att vi hade trevliga grannar i Segeltorp, men hade jag brutit benet där tror jag inte vår familj hade erbjudits hjälp från höger, vänster och rätt över. I eftermiddags kom en omgång soppa med nybakat bröd och telefonen har ringt flera gånger med omtänksamma människor i andra änden. Fina små gåvor har också överlämnats. Vi har verkligen hamnat i rätt grannskap!

Idag har jag vilat precis hela dagen. Att göra mig i ordning morgon och kväll är en inte helt okomplicerad ritual. I går duschade jag. Det tog nog 1,5 timme från start till mål, så jag bestämde mig för att vänta några dagar innan jag försöker igen. Det går ju inte att hoppa in på ett ben i duschkabinen och jag kan inte heller sätta mig i badkaret utan att belasta det brutna benet. Däremot går det att krypa in och ut ur duschkabinen. Ja, jag förstår att du flinar nu. Det gjorde inte jag när jag höll på…

I morgon är det sista dagen på det här välsignat fruktansvärda året. Jag ser fram emot att lägga det bakom mig trots att mycket spännande och roligt också har hänt under de senaste tolv månaderna. Då jag skrev årets ”bokslut” insåg jag att det verkligen är dags för gladare tongångar överlag. Jag skriver om mitt liv här i bloggen, men jag har också en bok av mer privat karaktär. Den uppdateras inte särskilt ofta. Då och då händer det, till exempel idag. Så här blev mitt lilla ”årets ord-collage” i den boken. 2012-ordet LYFTA fick plats både i ord och bild, men det är FÖRÄNDRING som är viktigt. Stopp och sätt fart valde jag som inspirationsord. Är det inte så man gör med allt som man vill förändra? Antingen vill man sluta med något eller så vill man få tummen ur. Jag ser verkligen fram emot den här resan. Jag tror att den kan bli rätt spännande. Hur går det för dig? Vad vill du med ditt liv? Jag undrar just hur mycket hjälp man får av terapi och hur mycket man kan klara att reda upp själv genom att prata med vänner, familj och läsa sig till förståelse för det som inte funkar? Härom dagen pratade jag en del med min moster som jobbar som terapeut. Hennes jobb verkar otroligt intressant, men jag undrar hur man lägger andra människors smärta och oro bakom sig då man går hem från jobbet…

Tja, det var väl det. Jag vill inte att årets sista inlägg ska vara så fult som detta, så i morgon kanske jag gör ett ryck och hittar på något kul. Jag ska också sitta i soffan och få familjen att förbereda nyårsfesten vi ska ha med våra vänner. De ska få baka och laga mat och förbereda lekar så det brinner i deras bakar. Hur firar du nyår? Här brukar man nog inte smälla så mycket raketer själv, men uppe vid BYU har de tydligen ett tjusigt fyrverkeri varje nyårsafton. Jag tror jag överlever utan krutröksdoften också.

Så – Gott Slut! Må 2013 ge dig allt du drömmer om, eller i alla fall det mesta. Det är du värd, eller hur? Och så får jag nog klämma in lite Lasse Winnerbäck och önska att du följer med mig i fortsättningen också.

30 Dec

Ett och annat fotografi.

Här är de stiliga herrarna som var här på besök i går! Mammas lillebror och hans yngste son. Jag är så glad över att ha familj ganska nära oss här i Vilda Västern!

Morbrors godispresent till oss. Alltså, nog för att han har rätt i att vi kommer från Släkten Godisråttan, men det här var till och med mer än vi mäktade mer! En godisskål brukar ju gå på en dag, men nu har vi så det räcker ett tag till. 🙂 Tack, K!!

Som du ser på maken är det slitsamt att ha en fru med brutet ben… Han har kunnat ta igen sig lite idag som tur är.

För övrigt vill jag bara tala om att vi har en dotter som visar framfötterna då det gäller fotografi. Jag surar över att jag inte gav henne systemkameran jag vann i en tävling för något år sedan. Jag sålde den till en bekant för ett pris som var alldeles för lågt och då kunde ju hon lika väl ha fått den! Jaja, vi delar nu min kamera och jag tror att hon kanske lär sig vad hon vill ha i en kamera på detta sätt. Titta vilket stämningsfullt foto hon tog på ljusen i går. Jag gillar det verkligen. (Brukar du använda adventsljusstaken som en ”vanlig” ljusstake också ett tag efter jul? Jag tycker det blir fint, speciellt med de i metall som vi har.)

Ja, men det var väl allt för idag. Jag har fullt upp med att hålla koll med kryckorna nu, så det blir kanske dåligt med foton ett tag framöver. Vi får se. Kanske sätter jag mig och tar massor av detaljbilder på olika saker från soffan i ett par veckor? Man vet aldrig.

30 Dec

Det är för jobbigt att gå upp för trappan.

Det är därför du inte får några bilder. Bloggapparna vägrar fortfarande ladda upp foton och datorn står på övervåningen.

I går kom morbror, moster, två kusiner och två kusinbarn på besök. Min morbror är Godiskungen själv. Han hade letat upp sisådär tre kilo gott godis. Det var allt från Mariannekolor till Yorks mintgodisar. Han fick ytterligare pluspoäng för det. Jag överlevde det faktum att jag satt som en pascha i fyra-fem timmar och lät alla andra fixa grejer.

Idag hoppade vi över att vara ”the dessert house” på vår progressive dinner-runda. Vi stannade alla kvar i huvudrättshuset istället. Tänk. Det gick också bra! Trist bara att inte kunna göra något. Jag får helt enkelt fortsätta sitta här i soffan och pussla och läsa och kommendera familjen att göra saker.

28 Dec

Benet är av.

Jag hade visst inte stukat foten, utan hade brutit ett ben precis ovanför vänster fotknöl. Läkaren var alldeles förundrad. ”You must be a tough lady.” Tja, har man fött barn och lidit av svåra migränanfall (slipper båda dessa nu för tiden) står sig andra smärtor slätt. Snart kommer morbror, moster, tre kusiner och två kusinbarn på besök. De får köpepizza. Det var inte vad jag hade planerat, men det är väl bättre att få träffas än att oroa sig över Martha Stewart-poängen? 🙂 Ha en fin dag och akta dig för isfläckar.

28 Dec

Blä.

Jag vrickade min fot riktigt illa tidigare i kväll. Nu kan jag inte ens gå uppför trappan, utan får sova på soffan i natt. Att vara drullig suger, men det kunde ha gått mycket värre. Jag har fått två kryckor tillverkade av extrastolar från IKEA. Tur att jag har en man som är ingenjör.

Ps: Nu känns det som att tröjan jag hade på mig nästan är lite läskig. Det är pepparkaksgubbens brutna fot som jag vrickade idag… Karma? Självuppfyllande profetia? Eller kanske rentav bara slumpen?! (Läskigast av dem alla.)

27 Dec

OH SNAP!

Eller snarare ”Oh snip!”, för idag åkte skräphåret i frisörens soptunna. Jag och S var i University Mall och mellandagsfyndade. Vi hade så trevligt så då vi kikade på julgrejer till halva priset (inte tillräckligt billigt), reakläder till 40-50% rabatt (det blir däremot billigt) och finfixade amerikanskor med lockade hår och perfekt make up. Vi var på Baby Gap och köpte några helsöta plagg till en vän som jag känt sedan jag var knappt ett och han var bebis. Tja, jag tror kanske att hans nyfödda dotter får större nytta av dem, men ändå. När vi var på väg ut från köpcentret gick vi förbi en folktom salong. Jag vågade mig på att låta tjejen som jobbade både färga och klippa håret trots att hennes och min engelska inte riktigt kunde mötas. (Hennes drog mer åt spanska och min åt svengelska.) Jag har inte gjort något åt håret sedan i juni, så det var verkligen dags. Det är nu snart ett år sedan jag fick hjälp mot min B12-brist och det cirka en decimeter långa friska håret är kanske väldigt gråsprängt, men i alla fall i ypperligt gott skick. Låter jag håret vara i ett halvår till kommer det att vara helfixat till sommaren. Det är ju något att se fram emot! 🙂

På rean fyndade vi ett spel som vi planerat köpa i flera år, nämligen Settlers från Catan. Hur roligt som helst! Gillar du strategispel som inte har ihjäl hjärncellerna tycker jag att du ska satsa på det. Nu betalade vi 200 kr vilket jag tycker är ett riktigt bra pris för ett spel som kan spelas om och om igen.

Äldste sonen var för förkyld för att följa med och åka skidor i Sundance, men mellandottern och maken åkte med två av våra vänners barn. Trots att jag nu inte gillar att åka utför uppskattar jag tanken på att bo så nära så bra skidåkning som vi gör. När jag samlat mod och lust ska jag följa med någon gång jag också. På makens jobb finns fyra åkpass man kan låna gratis och det vore ju dumt att inte utnyttja dem så ofta som möjligt. Vad tycker du om att åka skidor? Är det okej för mig att inte gilla det fast jag är svensk? Längdskidor har jag fördragsamhet med, men det där med utför… Jag lider fortfarande av sviterna efter makens kupp då han tog mig till en röd backe då jag knappt kunde stå på ett par skidor. Skilsmässan var nära efter det åket kan jag säga… Vi har åkt flera gånger efter det och efter skidskolan som jag gick i året efter katastrofupplevelsen lärde jag mig att en solig dag i en blå backe kan vara riktigt härlig också på ett par utförsskidor. Kanske kommer den dagen alldeles snart?

26 Dec

Julen 2012 – snabbversionen.

Julen har varit helt fantastisk, trots att vi var långt borta från våra familjer och vänner. Det är jag oändligt tacksam för. Jag tackar teknikens under, återigen, och tänker att man aldrig är längre bort än ett telefonsamtal även om det ligger många mil emellan. Jag är tacksam för familjen K, våra vänner som också är som vår familj. Jag är tacksam för snön som föll just på julafton, hela dagen, och gjorde naturen ännu vackrare än innan. Jag är tacksam över att vi lever i denna tid då det går att fixa allt vi gärna vill ha till jul. Jag är tacksam över, tja, själva julen.

Min julklapp från Tomten.

Godaste lussebullarna. Utan kesella. Och det finns kvar till frukost i morgon också.

Julen är över och det är amaryllisen också. Fast hon klarar nog ett par dagar till…

Finaste barnen, våra tre pärlor. Så olika och så fantastiska på sina egna sätt.

Skulle kunna vara vilken svennegran som helst, eller hur?

E dukade så fint det gick då dukarna var för korta med bordet + iläggsskiva.

Julbordet blev smaskens. Jag åt två omgångar, men sedan orkade jag inte mer. Det blev rester kvar. Jag har tingat den jättegoda cheddarosten från Harmon’s.

Gårdagens tomtenisse. ”He could double as a lap dancer”, sa en av gästerna hos våra vänner. Jag skrattade så jag fick ont i magen…

Bara för att göra Milla avis… Saknar vår kisse! God fortsättning på dig!

23 Dec

Om ensamhet och flersamhet.

Här är boken jag precis har börjat läsa. Ämnet känns viktigt för mig som väl kan räknas till den första generationen som började uppleva fenomenet som boken diskuterar. Jag återkommer.

Just för tillfället känner jag mig jätteglad över att vara ensam tillsammans. Det finns så många jag älskar, tycker om och bryr mig om som jag kan vara ensam tillsammans med genom teknikens under. Du är en av dem.

Jag älskar att vara social på riktigt också. Vi försöker ha gäster över på middag så ofta som möjligt. Ska man ändå laga middag, så… En av våra gäster berättade om sin erfarenhet som nyskild och fram tills han gifte om sig. Han slutade existera, för singlar blir inte hembjudna till folk. Jag frågade om han trodde att det var för att människor i bekantskapskretsen ”höll på frun” i skilsmässofrågan, men han trodde bara att det var en del av sanningen. Jag rannsakade mig själv och blev sittande med skämshatten på. Visst är det så att vi mest har umgåtts med par med barn i samma ålder som våra. Nu har jag och maken gjort helomvänding. Nja, kanske bara halvomvändning förresten. Vi har bjudit hem singlar, äldre, yngre och mixade sedan det ögonöppnande besöket. Det är kul! Har du inte testat själv tycker jag att du ska prova.

Förresten såg vi The Hobbit nu i kväll. Kul och lite läskig, men fantastiska miljöer och roliga specialeffekter. Man känner sig alltid lite extra vacker om man jämför sig med en ork. Prova! Dags för julklappsinslagning. Det är roligt, men tar alltid längre tid än jag räknar med. Vi får väl se om det gäller när man dragit in radikalt på julklappsinköpen också.

22 Dec

The Piano Guys och jul i vårt hus.

Härom kvällen gav vi barnen årets första julklapp – biljetter till The Piano Guys konsert inne i Salt Lake City. Vi fick flera timmars musikalisk njutning och förutom det hade barnen möjlighet att prata med alla de fem män som är inblandade i detta projekt. Själva pianokillen, Jon Schmidt, pratade vi svenska med. Japp. Killen behärskade norska flytande efter två år i vårt kära grannland. Det här var en upplevelse som hela familjen alltid kommer att komma ihåg! Fantastiska Alex Boye, den gamle pojkbandsstjärnan från London, gästspelade med The Piano Guys-versionen av Coldplays Paradise. Grymt! Pojkbandsmovesen satt där de skulle kan jag säga. Haha! Duktiga musiker är alltid duktiga musiker, oavsett vilket instrument de behärskar eller vilken musikgenre de pysslar med. Otroligt inspirerande var det hur som helst. (Har du erfarenhet av spritpennor i tvättmaskiner? Kan jag tvätta dessa värdefulla t-shirtar utan att autograferna försvinner?)

Jag trodde inte att denna dag skulle komma i år, men nu känns det faktiskt att vi har jul i vårt hus också! Jag gjorde denna lilla ”akvarell” förra året. Så mycket har hänt sedan dess! Tänk… Hoppas att N och C tar hand om vårt gamla hus på bästa sätt.

Det var inte värt att betala hundra spänn för en flaska ljus sirap, så vi gjorde amerikanskt julgodis istället för knäck. Mycket smör och socker, lite vatten, salt och vanilj. Ja, och så mjölkchoklad och hackade valnötter så klart. Färdigt! Och gott.

Vi har aldrig fått så få julkort. Jag vet många som inte skickar julkort nu för tiden och så har vi ju flyttat. Flyttar man är det lätt att försvinna under radarn.

Björkbänken har pimpats med fårskinn! Nu är den varm och skön att sitta på och så ser det liksom juligt och charmigt ut tycker jag. Gamlamormors duk ska manglas, inte visas upp i detta fruktansvärt skrynkliga tillstånd! Jag saknar henne, min gamla svärmormor, men hoppas att hon gläder sig över att se sitt hantverk användas, skrynkligt eller ej.

Julklapparna är fixade, skinkan ska ugnsbakas i morgon, köttbullarna är stekta, julgodiset ligger i skåp och kyl och Jesusbarnet ligger i krubban. Nu är det bara du som saknas! Puss och kram.