Monnah: Hej Kia! Jag har länge drömt om den här intervjun. Fint av dig att ställa upp.
Kia: Inga problem! Jag gillar bara inte riktigt att fotograferas så här tidigt på morgonen. ”I gatlampans sken” låter romantiskt, men det här ljuset är verkligen inte smickrande för en så pass gammal dam som jag. Jag har inte sett en biltvätt på alldeles för länge heller.
M: Äh! Den här intervjun handlar ju ändå om ditt inre! Berätta lite kort om hur du hamnade här.
K: Mitt första år, 2011, tillbringade jag på en biluthyrning i Utah. Jag hade en ganska behaglig tillvaro, men längtade efter en familj. Nyhetens behag och nya chaufförer flera gånger i veckan är utmattande i längden. Jag var så tacksam när jag fick flytta hem till er, en svensk familj med tre barn i Orem. Jag kände mig hemma på en gång.
M: Hur skilde sig livet åt från det du hade kört i hyrbilsbranschen?
K: Oj, allt förändrades! Jag fick tydliga rutiner med skjuts till skola, aktiviteter och tjänstekörningar i veckorna och utflykter på helgerna. Mina favoriter var turerna till ridskolan och Costco, men alla utflykter till södra Utahs underbara natur saknar jag också. Det är klart, den röda sanden tog sig in överallt och slet faktiskt en del både inuti och utanpå. När ni sålde Jetta och skulle flytta tillbaka till Sverige fick jag svår livskris. Jag kunde inte tro mina lyktor när jag fattade att ni tänkte ta mig med er!
M: Berätta mer om flytten.
K: K mätte upp containern och märkte ut hur mycket plats allt annat fick ta. När hela bohaget hade flyttats ut i ett perfekt Tetrispussel var det dags för K att köra upp mig. Han kom knappt ut! Hjulen spändes fast med spännband och jag fick stoppklossar både framför och bakom mig. Jag fick åka lastbil till Kalifornien. Där packades jag med mängder av andra containrar. Transporten över havet fram till Göteborg var hemsk! Jag stank av dieselångor långt efter att jag hade fått börja mitt nya liv på Sturkö. E fick klättra in genom fönstret och backa ut mig, för hon var den enda som var tillräckligt liten. Vilket äventyr! Det var en härlig dag då jag fick känna svensk asfalt under däcken… Här trivs jag fantastiskt bra.
M: Vi hade tänkt sälja dig ett år efter din ankomst, men så blev det inte. Vill du berätta om ditt liv här i Sverige?
K: Lite smickrande är det att vara den enda (?) Kia Sedona i hela Sverige. Lite tröttsamt är det att det alltid blir så krångligt varje gång jag behöver fräschas upp, men så får det vara. Jag har gått många mil, inte minst på härliga semesterresor och som flyttbil. Det är härligt att få så mycket uppskattning! Jag rymmer definitivt mer än vad de flesta tror.
M: I måndags var du med och transporterade en säng och idag är det dags för ännu en flytt – du förstår att det blir svårt för oss att göra oss av med dig?
K: Hehehe… Jag har ju ställt till en del elände för er också. Som den gången då du hade lagt in nycklarna i baksätet och bilen låste sig själv, eller när jag fick elfel som gav tomt batteri stup i kvarten. Det kändes lite snopet, jag ville egentligen inte ställa till med några besvär.
M: Ingen fara, du är fantastisk! Tack för den här pratstunden och tack för allt du gör för oss.





Lämna ett svar