Författare: monnah
-
Tills vi möts.
Tack för allt mamma! Tänk att vi klarade den här dagen… Så glad jag är över alla som kom för att göra mammas minnesstund och allt runt omkring till något ljust och fint. Jag tror faktiskt att mamma hade blivit nöjd med precis allt, till och med vädret.
-
Hur förvandlar man Folkets Hus…
… till en värdig lokal för en minnesstund/kistbegravning? Man tar ett stort gäng syskon, ingifta och avkommor och kör järnet i en hel dag. Till slut hittas rätt ljud både för orgelspel och komppiano, marimban är balanserad mot tvärflöjten, det står närmare 200 stolar på plats (somliga framtrollade ur dolda vrår) och blomsterdekorationerna på plats…
-
Ljus i vårt hus.
Se där! Med gemensamma krafter blev granen klädd i år också. Det är alltid lika nostalgiskt att hänga upp julgransdekorationer från olika perioder i livet. Våra barn har dessutom fått varsin ny julgransdekoration varje år sedan de var små. Det har hunnit bli några vid det här laget! Jag kanske ska göra som en av…
-
Mittemellan.
Det blir ju jul i år igen, vare sig vi vill eller inte. Jag älskar jul, har alltid älskat hela december, men i år går jag på knapp hjälpfart. Tack vare syrran har vi åtminstone en söt liten gran utanför dörren och tack vare svågern har vi en gran i huset. Jag köpte en tysk…
-
Hipp, hipp, hurra!
Igår kväll satt jag och tröståt finkakor hemma hos vår granne/vän i Bredavik och idag har vi firat denna fantastiska 17-åring här hemma. Livets ytterligheter. Sorg över sjukdom och död och glädje över livet och allt fint som finns att glädja sig över här på jorden! Dottern hade önskat sig en heldag med bara den…
-
Värmen lever kvar.
De bor inte kvar här, men känslan av att köra upp mot deras hem är fortfarande densamma. Värmen finns kvar. Särskilt då brorsan varit här och eldat precis innan jag tittade in…
-
Lucia 2017.
Idag såg jag solen för första gången på länge, både bokstavligt och bildligt talat. Jag vaknade utan huvudvärk, kände något som kanske kan liknas vid glädje och såg solen vid flera tillfällen försöka bryta igenom de massiva molnen. Efter en veckas mörker börjar jag alltså se ljuset igen, en vecka som har känts både som…
-
Hur kan man orka absolut ingenting?
Jag mår okej. Allt är okej, eller vad man nu ska säga. En fin vän bjöd med mig (och dottern som är bortrest, så maken kom med) på Lucia i Trefaldighetskyrkan igår kväll och jag bestämde mig för att det var precis vad jag behövde. Ljuvligt vackert. Lucia gör mig alltid känslosam, ännu mer nu….
-
Tack för allt, mamma!
Klockan 21:25 blev jag och mina syskon föräldralösa. På mindre än ett år har vi förlorat båda våra föräldrar, så nu får vi stå på egna ben och stötta varandra. Livet är tufft ibland. Tänk ändå vad jag fått av och genom mina föräldrar. Vilket arv de lämnat efter sig! Ett arv som inte handlar…