En lång dag. Facebook lät informera om att en gammal klasskompis mamma hade gått bort, att Mamma och Far är sjuka där hemma på Sturkö och så fick jag en påminnelse om att jag som utlandssvensk borde rösta innan det är för sent. Jag kände att jag är väldigt långt borta och nära på samma gång, både fysiskt och mentalt.

I kväll var jag med min kompis och hennes dotter för att sortera begagnade kläder som skänkts till WoW Utah, den organisation som jag varit mer eller mindre engagerad i ända sedan jag flyttade hit för två år sedan. Kvinnorna som får hjälp genom programmet har gått igenom fruktansvärda saker och de inspirerar genom sitt sätt att vara och hur de tar sig an de problem som uppstår på vägen då de försöker skapa sig nya, ”normala” liv. Jag tar så ofta mitt relativt okomplicerade liv för givet. Hur hade mitt liv sett ut om jag hade fötts någon annanstans? Vissa saker önskar jag hade varit annorlunda än de är. Ibland får man helt enkelt kompromissa och sätta andras lycka framför sin egen, eller åtminstone acceptera att ens egna förstahandsval får stå åt sidan. På något sätt kan man lära sig flyga också med brutna vingar…