03 nov

Det nya landet – drömmen om Amerika.

Bakom stationen i Växjö hittar man Kulturparken Småland. Denna består av Smålands museum, Sveriges glasmuseum, Kronobergs slottsruin, Utvandrarnas hus och Hjärtenholms lantbruksmuseum. Jag kan varmt rekommendera ett besök här! Min favorit är utställningen ”Det nya landet – drömmen om Amerika”. Det fanns en liknande, och likaledes bra, utställning fram tills Covid -19 slog till. Den här uppdaterade versionen är dock snäppet bättre! Jag tror jag hade kunnat tillbringa en hel dag där om det inte hade varit för att jag ville ta hänsyn till mitt sällskap. Vi fick till en hel del spännande diskussioner baserade på det som presenterades i ord och bild.

Jag märkte att trots att jag trodde att jag inte alls var sugen på att resa någonstans just nu så är det kanske bara känslor som finns där för att skydda mig själv. Japp. Men så är det och så får det vara.

02 nov

Om att lysa upp en novembertisdag.

Mitt bästa tips för att lyda rubriken? Ta med en tonåring på roadtrip, träffa en annan tonåring, gå på lyxigt fik, gotta dig på museum i flera timmar och avsluta utflykten i domkyrkan. Skulle du sedan fynda Thanksgivingkalkonen till ett riktigt bra pris på väg hem är det väl bara att tacka och ta emot?! Någon trevlig promenad längs sjön blev det inte i regnet, men vårt Växjöbesök blev ändå toppentrevligt. Och det värmer då en arkitekturintresserad italienska och en estetisk tyska båda dissar de gräsliga och mycket moderna byggnaderna som numera tronar över stationsområdet. Jag må vara mossig, men jag vet skillnad på skönhet och kejsarens nya kläder-syndromet…

19 aug

Jät via Växjö.

1989-1992 bodde jag i Växjö eftersom jag studerade på lärarhögskolan. Det var en spännande tid för mig på många sätt och vis, men själva Växjö blev aldrig någon favorit. Jag har aldrig längtat tillbaka. Däremot längtade jag då och då därifrån…

Sedan jag flyttade hem från USA har jag velat få lyssna live på min kompis dubbelkvartett Vivavox. Direkt när jag såg att de skulle ha en liten sommarturné skrev jag upp det i min kalender. Sista anhalten var en helgmålsbön i Jäts gamla kyrka utanför Växjö och därmed styrde jag i lördags min kosa dit. På vägen letade jag kantarell i svampskogen, tog en tur på Börjes i Tingsryd och led mig igenom stan, Växjö alltså, eftersom det tydligen var den sista av Karl-Oskardagarna. Jag förundrades över att ungefär ingenting såg ut som det gjorde när jag bodde där och samtidigt insåg jag att tiden går och med den förändrar saker och ting. Domkyrkan, min favorit, renoverades några år efter att jag hade flyttat därifrån. Katedralskolans luciatåg i den kyrkan tillhör ett av de fina Växjöminnen som jag faktiskt har. Det var tydligen högt tryck just i lördags, för på några timmar såg jag två brudföljen passera! Folk passar väl på innan sommaren är över.

Jäts gamla kyrka byggdes någon gång runt år 1200. Den är mycket fascinerande! Altargången sluttar uppåt och kyrkbänkarna verkar ha byggts för att folk inte skulle kunna somna. Hu, så obekväma. Trots det var det värt att bli sittande i en timme. Vivavox sjöng så innerligt och hade en mycket vacker sommarrepertoar.

Mina favoriter blev Längst inne i mitt huvud, Barbro Lindgrens vackra text som jag själv sjöng i Svart på Vitt i början på 90-talet och Billy Joels And So It Goes… Prästens betraktelse träffade mig rakt i hjärteroten. Ibland kommer små kärleksgåvor till en.

Vivavox bjöd mig på änglasång och jag kunde komma hem uppfylld av något som jag hoppas räcker under lång tid framöver. Jag påmindes återigen om hur viktigt det är att jag fyller på med musik av olika slag. Det ger mig kraft.