27 apr

Blixtar och dunder, tekniska under.

Under lång tid har jag inte haft några problem med själva bloggen. Bilderna har gått jättebra att ladda upp i WordPress-appen, de har per automatik komprimerats och jag har glatt bloggat på med de bilder jag har känt för. Efter bröllopet står jag förvisso här med den sämsta fotoskörden sedan runt 1995 från ett tillfälle av den här kalibern. Jag tog det medvetna beslutet att inte ta med kameran då dagen ändå skulle förevigas av min fantastiska fotografsvägerska. Senare på kvällen skulle hon inte vara med, men då skulle ändå min kamera inte vara tillräckligt ljuskänslig och min telefonkamera skulle vara ett okej val. När dagen så kom låg mina känslor utanpå och jag tror inte jag funkade riktigt som jag skulle. Jag glömde fota, jag stod dåligt till, ljuset var konstigt, jag hade fullt upp med att vara social. Det blev som det blev. De få foton som finns hade ju varit roliga att få dela, men då funkar det inte eftersom inte ens WordPressappen accepterar mina foton längre. Kanske handlar det om uppdateringen jag gjorde förra veckan, kanske något annat.

Förutom de två bilder jag laddade upp igår är tydligen den här ofrivilliga mikrofilmen det enda som accepteras från bröllopsdagen av bloggen. Varsågod, här kommer alltså lillebror och hans fru, gullisarna. Inte för att jag inte vill visa dem här, bara märkligt hur urvalet sker. Jaja, men nu blev det så. Jag hoppas det löser sig, för den här bloggen blir rätt trist utan bilderna som brukar följa med.

08 feb

Dra fram listan istället för telefonen.

För några år sedan var jag hemma hos min lillasyster och hennes sambo. På kylen hängde en lapp som svågern hade skrivit och som fascinerade mig. Temat var ”istället för telefonen” och innehöll uppmaningar som att spela gitarr och städa. Jag kunde inte riktigt släppa den och några dagar senare bad jag svågern fota och skicka listan till mig, men då hade han redan slängt den. ”Det är ingen permanent lista.” Jag gillade verkligen idén! Jag har inte precis brist på aktiviteter, men med de smarta telefonerna är det lätt att vi väljer den lättaste vägen då det finns utrymme. Ja, att vi drar fram telefonen, alltså. Orsaken till att jag slutade med Instagram var ju att jag fick Insta-tumme – så fort det fanns en sekunds dötid drog jag fram telefonen och scrollade på Instagram. Jag är så tacksam över det beslut jag tog! Inte för att jag inte tar fram telefonen i tid och otid längre, men det är mycket, mycket bättre.

Numera har jag en egen ”istället för telefonen”-lista. Den är inte statisk, jag försöker följa svågerns exempel att uppdatera listan då och då. Folk som håller på med målsättningar och effektivitet brukar jobba med SMART:a mål (av någon anledning använder man inte SMURT:a mål på svenska, utan kör på engelska):

SPECIFIC (SPECIFIKA) – gör dina mål specifika för effektivare planering
MEASURABLE (MÄTBARA) – definiera vilka bevis som kommer att bevisa att du gör framsteg och omvärdera när det behövs
ATTAINABLE (UPPNÅBARA) – se till att du rimligen kan uppnå dina mål inom en viss tidsram
RELEVANT (RELEVANTA) – dina mål bör överensstämma med dina värderingar och långsiktiga mål
TIME-BASED (TIDSBASERADE) – sätt ett ”nog ambitiöst” slutdatum för uppgiftsprioritering och motivation

Med det sagt vill jag påpeka att jag inte tillhör den del av mänskligheten som skriver SMART:a mål. Jag drar inte heller fram ett Excel-ark eller en planeringsbok varje gång jag ska skriva en lista. Nej, jag kör mer på post-it-lappar eller något annat kladdpapper. Är det något jag har i mängder är det papper, men jag slösar ju inte finpapper på lappar.

Den senaste listan innehöll en hel del syprojekt då jag inspirerades av äldsta dottern, men också annat: julklappssäck, laga kudden, sy lavendelpåsar av smådukar, sprätta bort broderi från linneduken, Ulrica Norbergs Andas, Lennie Lindbergs Sexologi för…, stämövning Dobrogosz, öva kalligrafi, 20 sätt att rita ett träd, skriv brev till släkten i USA, städa förrådet, gå en promenad och lite annat smått och gott. Då jag faktiskt fått lite gjort den senaste tiden bestämde jag mig för att slänga den här listan och skriva en ny, men det får vänta i några dagar. Det är viktigt att ha tråkigt ibland, som mamma skulle ha sagt. Vad gör du istället för att dra fram telefonen i tid och otid?

Här får du förresten en presentation av ett av projekten från den senaste listan som blev gjort:

Vem syr inte en julklappssäck i februari? Broderiet är tänkt att hänga på en sådan där gammeldags handdukshängare och hittades förra året på Pingstkyrkans second hands textilavdelning för ”ingenting” och det var så vackert broderat och så speciellt att jag tog med det hem för precis det här ändamålet. Ja, tanken var såklart att jag skulle ha en julklappssäck klar till julen 2021, men bättre sent än aldrig? Baksidan och ”botten” (slutet på själva skynket är den röda spetsen längst ner) är klippt ur en damastduk i bomull från samma second hand. De där dukarna säljs för noll och intet och är perfekta som baksidor, foder och liknande. Jag sydde en kanal med samma mått som den på broderiet längst upp på baksidan och sydde sedan ihop allt. Banden längst upp är sådana som lucior och tärnor brukar ha i midjan. Varför lade jag tid på detta? Jo, jag älskar julen och så länge det finns plats i lådan för jultextilier så får jag fylla på. Egentligen gäller ”en in, en ut”, men då ska det vara något motsvarande som ratas. Någon julklappssäck har vi inte sedan innan, så… Vi brukar leka julklappsleken då varje deltagare bidrar med tre julklappar för det sammanlagda värdet 100-300 kr och varje år frågar alla ”var ska vi lägga grejerna till julklappsleken”. Nästa gång detta händer kan jag helt enkelt dra fram krinolindamen!

14 nov

Ofrivillig storstädning.

Jag vet inte riktigt vad som hände igår, men jag lyckades med hjälp av min axel radera alla mejl i min inbox på telefonen från 2017 till nu. Fråga mig inte hur det gick till och vart alla mejlen tog vägen, för jag hittade dem inte i soptunnan när jag så småningom upptäckte misstaget. Som tur är brukar jag sortera viktiga mejl på datorn mer eller mindre varje dag (företaget, personligt, viktigt, osv), så egentligen var det jättebra att det här hände. Jag kände mig rent lättad efter att helt maniskt ha suttit och fixat ”resten” i flera timmar mitt i natten.

Jag blev faktiskt så inspirerad av den ofrivilliga rensningen att jag tog itu med den här bokhyllan som jag tänkt ordna upp i flera år. Något förefoto blev det inte, men såhär såg det ut då det var färdigt. Jag har slängt skräp, organiserat släktforskningen, lagt ett fåtal grejer i hallen för vidare transport ut till ladan, organiserat böckerna åtminstone lite efter ämne och hemfallit åt ändlös nostalgi. Fler böcker ska byta plats med sådant som står i sovrumshyllan, men det blir ett projekt för en annan dag. Tänk, vad befriande det är med en riktigt rejäl rensning!

Jag hittade detta fina kort på farmor, faster, fars faster, far och farbror. Vilken underbar bild! Detta är alltså min fars första föräldrahem. Det revs för att ge plats för ett modernare hus på 40-talet. Det är så roligt att min faster och farbror har rustat upp det riktigt fint för att bosätta sig där permanent. Min envise lille far – jag ser verkligen hans personlighet i detta korta ögonblick! Jag påmindes återigen om hur viktigt det är att vi dokumenterar både med text och bild. Bilden lade jag upp i släktforumet på Facebook och fick där rätt svar på vilka som är avporträtterade. Det visade sig att jag hade gissat rätt på alla utom fars faster, men mina barn hade antagligen inte känt igen någon. Oj, vad jobb jag har framför mig!

06 jan

Eh…

Idag har jag lyckats med något jag nästan trodde var omöjligt. Igår gav jag vår yngsta dotter mitt iPhoneskydd tills hon hinner fixa ett eget. Idag backade jag över min egen telefon, nu utan skydd, med en skärm i tusen bitar som resultat. Vilken grej! Tur att vi har en drulleförsäkring på just min telefon… 249 kr för att fixa eller byta ut den. Jag är en riktig drullputte, men jag är tacksam över att det finns plats för sådana som jag också!

30 sep

Telefonfunderingar.

Emellanåt uppdateras systemet som styr över min, och många andras, dator och telefon. Den senaste uppdateringen heter iOS 12.0 och installerades inatt då jag låg och sov. Jag ifrågasatte inte ens om en uppdatering var aktuell, utan när jag fick frågan klickade jag helt enkelt i ”varsågod och fixa det här inatt”. Först idag gick jag igenom vad det var som hade hänt på telefonen. Sanningen är att jag inte direkt ser så stora skillnader. iBooks har bytt namn till Books. Vilken revolution! Hehe. Nåja, jag hittade en uppdatering som kanske i praktiken redan har funnits genom ”stör ej”-funktionen, men jag tänker att det här är något som faktiskt kan förändra något för mig.

Sedan ett tag har jag försökt att medvetet lägga min telefon åt sidan ibland. Det känns skrämmande att tänka på hur människor från låg ålder nästan ser sig själv som ett med sin bärbara manick. Vår äldste son fick en mobil då han började i fyran inne i Stockholm och vi kände att det var nödvändigt om något skulle hända. Tja. Själv säger han att han inte kunde hantera telefonen och enligt hans utsago var det ingen av hans kompisar som kunde det heller. Jag känner många vuxna som absolut skulle må bra av att släppa taget om sin mobila snuttefilt och dessutom tror jag att denna ständiga uppkoppling riskerar att förändra hela mänskligheten till det sämre. Missförstå mig rätt! Jag älskar teknikens under och allt fantastiskt som har kommit i dess kölvatten, men någonstans har vi blivit slavar under våra telefoner. Vad är det värsta som kan hända? Ingen uppkoppling! Vad?! Inget wi-fi? Inget 4G, inget 3G, eller inte ens ett litet långsamt E?

Med tanke på hur mina tankar har gått under ganska lång tid bestämde jag mig efter nästan ingen betänketid alls för att knappa in skärmfri tid mellan 23:00 och 6:00. Det kanske är allt för försiktigt? Borde jag dra en timme både på morgonen och kvällen? Jag börjar såhär och utvärderar om några dagar eller någon vecka om detta överhuvudtaget har påverkat mitt liv till det positiva. Hänger du på min utmaning?