Att vara förälder till tonåringar (och en tweenie) kan i perioder vara utmattande, men idag insåg jag att jag många dagar känner att det här också är så fantastiskt häftigt och faktiskt riktigt roligt, det här att vara tonårsmorsa. Jag får ha frivilliga utvecklingssamtal, berätta om mitt liv och mina erfarenheter, tipsa om för- och nackdelar med olika val och känner att barnen suger i sig, vill höra och lära sig. De skrattar åt mina misstag och applåderar mina segrar. I kväll fick jag ”Tack för att du är min mamma!”. Jag är fysisk och har alltid kramat barnen mycket. Varje kväll får jag och K kramar och ”Jag älskar dig!” av alla tre barnen. En av våra gäster tyckte det var speciellt, men för oss är det bara självklart.

En av fördelarna med föräldraskap är att man kan upptäcka och uppmuntra talanger hos barnen. Yngsta dottern har alltid varit konstnärlig. Inte på något prydligt och organiserat sätt som jag och de två äldre barnen, utan lite mer yvigt och våghalsigt. Sedan vi flyttade hit har hon gått i konstskola med andra hemskolade barn en gång i veckan. Ibland är hon själv på lektionerna, men de är aldrig mer än sju i studion. S har gjort enorma framsteg under dessa månader! Det här är teckningen på pannå hon fick färdig förra veckan – en bild av maken på hästryggen. (Hon har ritat av ett fotografi.) Rätt imponerande, eller vad tycker du?

Härom veckan träffade vi en svensk på Barnes and Noble. Efter att ha pratat med honom en stund insåg jag att maken säkert skulle vilja träffa honom då deras personligheter och upplevelser av diverse saker verkade matcha hemskt bra. Vi bjöd hem honom på middag och jag kan konstatera att min människokännedom funkar rätt bra fortfarande. Kul! Jag utmanar dig att tänka utanför lådan. Finns det någon du vill lära känna lite bättre? Kör till! Bjud hem på middag.

För övrigt vill jag bara säga att jag älskar Queen lite extra idag. Alltså. Den här!