26 jun

Allt är som vanligt medan allt förändras.

Nu börjar pandemiåren blekna. Vi har börjat vänja oss vid att träffa varandra igen och en del dagar är det lätt att tro att allt är som vanligt. Det är det inte. Det vanliga har förändrats. Det är bara likt sig självt, men det har tagit ny form. Vi härmar oss själva, gör ungefär som vi alltid har gjort, försöker att upprätthålla normalitet. Midsommar har för mig inneburit Lövmarknaden i Karlskrona på torsdagen, midsommarafton i Bredavik på fredagen och fotbollsfejd med tillhörande häng och grillning i Fridlevstad mellan Håkanssons och Anderssons på midsommardagen. De senaste två åren har inget varit som det skulle, men i år har i alla fall ramarna funnits. Lövmarknaden gick av stapeln igen, men jag och maken valde att inte ge oss in i trängseln och folkhavet. Midsommarafton var faktiskt ganska lik sig själv, men det är fortfarande konstigt att föräldrarna inte finns med. Igår var vi i Fridlevstad hemma hos moster och morbror, men bara två av kusinerna med familjer var på plats och många av mina och syskonens ”storbarn” var inte med. Fotbollen ställdes in p.g.a. hettan och att ingen riktigt orkade. Grill, häng och Sagas födelsedagstårta blev det i alla fall, trots att Saga inte var på plats och tårtan var bakad hemma i mitt kök. Det var supertrevligt hur som helst och jag blir så glad av att hänga med de här människorna!

Väl hemma orkade jag knappt ens röra mig då det var outhärdligt varmt, så jag lade mig i hängmattan i skuggan och lyssnade på lajvmusik från campingen. Igår låg vinden helt rätt och jag hörde varenda ord i mellansnack och musiken som om bandet satt i vår trädgård. Jag svävade in och ut ur sömn och värmehuvudvärken började dämpa sig lite. Maken åkte med vänner på båttur, medan jag faktiskt var en riktig tråkmåns och tackade nej. När jag hade kommit till sans behövde jag vattna, något som gjordes med tillhörande danssteg. Den plötsliga värmen är säkert nödvändig, men kräver också att jag fyller på med vatten överallt. Det tar sin lilla tid! I år har jag kunnat vattna från brunnarna. Brunnen vid trädgårdslandet torkar ut emellanåt, men då låter jag den rinna till i ett par dagar och vattnar från kökskranen så länge. Allt är så sent, men det är bara att vänta in och hoppas att det hinner växa till sig.

I växthuset växer det dock så det knakar. Alla paprikaplantorna bär på en hel del frukt, physalis blir det också gott om och efter förra årets massiva chiliskörd har jag valt att bara odla två sorter. De kommer också att ge mycket skörd. Det är så roligt att vänta in alla godsaker! Kålen är nu mitt sorgebarn, plantorna är välgödslade och jag är noga med vattnet, så de växer bra. Men! Trots mina försök att skydda dem är det grejer som attackerar och många av plantorna har äthål både här och där. Skam den som ger sig! Det gör i alla fall inte jag. Nej, här kämpas det på. Och allt är som vanligt medan allt förändras…

16 mar

Lugnet före invaderingen.

Det senaste året har verkligen påverkat samhället på så många olika plan. Jag undrar vilken beläggning campingen kommer att ha i sommar. Det var många sommargäster som valde att stanna hemma istället för att komma hit till ön som vanligt förra året. Jag gissar att vi kommer att se ett högre tryck i år. Folk längtar efter att få röra på sig, men hur långt kommer man att våga resa? Och kommer man överhuvudtaget att få resa om man inte fått sprutan i sig? Det finns fortfarande många frågor att reda ut i det här trasslet…

Jag undrar vad folk tänker då de når sitt resmål och hamnar här? Detta är ingen lyxcamping och betygen är väl därefter. Det verkar dock som att ständig utveckling sker. Minigolfbanan är utbytt och ny sedan ett par år. Inte lika ”rolig” som förut, men fräsch. De har bytt ut häcken och dragit en massa kablar till alla vagnplatser. Vet inte om det är elen som uppdaterats, eller kanske möjlighet till bättre internet? Folk har klagat på att badplatsen har vuxit igen, men huruvida det är sant kan jag inte uttala mig om. Restaurang Storken har inte varit öppen de senaste två säsongerna, något som jag tror ses som både en fördel och en nackdel.

Under gårdagens promenad låg ljuset så vackert över ön! Det här är nog sista rycket utan en enda husvagn på plats. Till påsk gissar jag att en och annan vagn dyker upp, eller möjligtvis väntar de till Valborg.

Tomt, tomt, tomt. Här brukar vagnarna stå som ”packade sillar”. Den nyplanterade häcken syns knappt på bilden, men tittar du noggrant i framkant ser du grenarna.

Jag vet hur poppis det blivit med vinterbad, men jag blir inte särskilt sugen då jag ser det här. Ruggigt och grått, vind som blåser genom märg och ben. Nej, jag väntar tills jag är sugen på en avsvalkande effekt! Det får komma när det kommer.