Vid den här tiden för tre år sedan blev jag utsatt för en synnerligen fräck kupp av ett gäng elakingar, några kvinnor (Står inte vi på samma sida?). Jag blev av med min bankkortskod, trots att min far Polisen har inpräntat i mig och resten av syskonen att man gör allt för att skydda koden. Jag blev också av med min plånbok och de tiotusen kronor som satt på kontot då tjyvarna raskt länsade det som fanns i fyra uttag. Jag fick spärra min identitet och gå igenom omaket att ständigt känna mig påpassad och osäker under lång tid framåt.

Den här händelsen har gjort mig mycket vaksam.

Nu vill jag varna er andra. Se till att skydda koder och väskor allt vad ni kan. Ställ inte in julkassar i bilen och lämna dem för att göra fler ärenden. Inga plånböcker i bakfickor eller ryggsäckar. Tja, ni vet nog egentligen. Jag är ledsen över att känna mig manad att skriva det här, men kanske är det någon som får nytta av det?

Edit: Jag har lyssnat på min vän Tina och tagit bort det i inlägget som var stötande.