Under tiden i USA kollade jag ganska lite på teve. Jag plogade igenom några teveserier: Downton Abbey, Call the Midwife, Broadchurch, Bones, den där läskiga svenska serien med poliser och varelser i skogen och så några avsnitt här och där av annat. Det var krångligt att titta på svenska program som skyddades från att visas utomlands, så ett av mina favoritprogram, Så mycket bättre, har jag inte följt alls på fyra år. Vissa låttolkningar har blivit så populära att jag hört dem på radion under sommarvistelserna här hemma, men nu är det dags. Jag ska placera rumpan i soffan varje lördagkväll för att njuta av musik i lika olika former. Jag vet att vissa tycker att konceptet är uttjatat, andra tycker att det blir för mycket fokus på ”tyck synd om mig nu då, för jag har ett väldigt stort ego och är artist”, en del tycker att vissa artister varit helt felcastade osv, osv. Jag tycker nästan allt som har att göra med musik är trevligt och förväntar mig en och annan nytändning av såväl välkända och kanske lite uttjatade låtar som för allmänheten rätt okända dito.

Foto: TV 4

I kväll är det dags för fokus på Tommy Nilsson. Förväntningar på kvällen? Analyserande diskussioner om alkoholism (något som dessvärre drabbar en väldigt stor del av artisteliten), härliga nostalgivibbar från det (inte alltid så) ljuva 80-talet, allt från magiska låttolkningar till lite mer platta arrangemang.

Vilka artister får vi lära känna under de här veckorna och vad vet jag om dem såhär innan programserien? (Inom parantes den av deras låtar jag gillar bäst.)

Danny Saucedo (Brinner i bröstet) – gammal Adolf Fredrik-elev som är klassiskt skolad, vissa kändisfasoner som kanske håller på att mogna bort, duktig och ambitiös
Jill Johnson (I will never let you know) – svensk countrys egen Dolly, fantastisk röst, intressant som människa och otroligt bra programledare i Jills veranda
Lisa Ekdahl (Vem vet) – röst som en liten flicka, hennes hit ”Vem vet” hade maken och jag på våra bröllopsinbjudningar, ful i mun (har stått framför henne i en kö till Cheesecake Factory i New York)
Little Jinder (—) – jag vet ingenting om denna tjej, men brås hon på sin otroligt musikaliska mor Åsa så får vi möjlighet att lära känna en fin artist
Magnus Carlson (tyvärr mest Weeping Willowslåtar, som Lovers never say goodbye) – åh, en av Sveriges absolut bästa röster, som sammet
Tommy Nilsson (Amelia) – åttiotalsidol som alla mina tjejkompisar ääääälskade, men som jag mest lyssnat på som vuxen, f d svärson till Lill-Babs (jag vet, det har inte med honom att göra), nykter alkoholist