Mumford & Sons.
Jag har en vän som bara älskar Mumford & Sons. Jag gillar deras sound som är något slags blandning mellan bluegrass, folkrock och country, men jag lyssnar inte särskilt ofta på deras musik. I går kväll låg jag i sängen och skulle försöka somna när jag började lyssna på deras senaste album – som för övrigt kom ungefär när vi flyttade till USA – och jag kunde inte sluta. Det var som att jag sögs in i texterna. De är fantastiska och upplyftande och jobbiga och jag känner så väl igen mig i flera av dem.
And I came home
Like a stone
And I fell heavy into your arms
These days of darkness
Which we’ve known
Will blow away with this new sun
And I’ll kneel down
Wait for now
And I’ll kneel down
Know my ground
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
So break my step
And relent
You forgave and I won’t forget
Know what we’ve seen
And him with less
Now in some way
Shake the excess
But I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
So I’ll be bold
As well as strong
And use my head alongside my heart
So tame my flesh
And fix my eyes
That tethered mind free from the lies
But I’ll kneel down
Wait for now
I’ll kneel down
Know my ground
Raise my hands
Paint my spirit gold
And bow my head
Keep my heart slow
Cause I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you