Montaigne

Gråt utan tandagnisslan.

Jag började lipa bara för att de stämde instrumenten i orkestern och jag inte ”fick” vara med. Jo, och senare då de bara spelade så vackert så jag inte kunde låta bli. Jag fortsatte fast min dotter petade mig i sidan med armbågen. Det mest pinsamma? Det var att jag grät när de spelade ”Do you want to build a snowman” i ett så fint arrangemang av de bästa Frozenlåtarna.

Salt Lake Symphony är en hobbyorkester som består av härliga musiker som bara råkar ha andra dagjobb som advokater, lärare, tandsköterskor, skoladministratörer och annat… Vår vän M sitter bland förstafiolerna och skickar alltid ut erbjudanden om att kunna köpa billigare biljetter till symfonins olika konserter och idag fick vi äntligen till det. Jag och döttrarna gjorde lördagen till en tjejdag och hann både vara kulturella, äta lunch i köpcentret City Creek och shoppa lite. Vi konstaterade att University of Utahs campus är bra mycket vackrare än BYUs. Det där med arkitektur, alltså. Jag dissar inte allt modernt, men i en betongdjungel (läs BYU) är det lätt att känna sig lite smådeppig. Det roligaste är att arkitekturhögskolan i Stockholm (KTH) ser ut så här (bild från Wikipedia):

Jag önskar det var ett skämt, men det är det inte.

Nåja. Tillbaka till dagens fynd. Titta! De här söta gosedjuren från Jellycat ($6,50/st istället för $25) fick följa med hem till vår presentlåda:

Sigikid gör fortfarande mina favoriter, men visst är de här söta?

Våra näsor avslöjade att Lush måste finnas bland affärerna i City Creek. Efter en halv minuts detektivarbete kunde vi konstatera att så var fallet. De härliga badbomberna och badbubblet vi brukade unna oss då och då vid Stockholmsbesök då vi fortfarande var förortsbor visade sig nu tillhöra överdrivet dyra lyxprodukter. En badbomb för 20 kronor går att motivera, men att betala över femtio kronor känns inte fullt lika roligt. Nästa gång jag är på Stockholms Central, då vet jag vad jag ska göra!

Kvällen avslutades med ny hårfärg på äldsta dottern (nu längtar jag efter att färga håret rött igen efter många bruna och gråbruna år) och Montaignekväll hos grannarna. I kväll diskuterades jämlikhet, att döma andra och vad man eventuellt kan vinna på att göra det eller tvärtom. Lite visare än i går tar jag mig nu till sängen alldeles för sent. En vacker dag ska jag återvinna förmågan att lägga mig i tid om kvällarna.

Ps: Mamma blir långsamt bättre. <3

The Monsoon och äntligen känns det som höst.

I går kväll var det dags för vår lilla Montaigne-diskussionsgrupp att träffas hemma hos grannarna igen. De där kvällarna är hur trevliga som helst! Vi har blivit fem par som alla tycker det är spännande att läsa, tänka och prata som träffas en gång i månaden. Varje gång väljer en av oss en av Montaignes uppsatser och en modern text/tanke/video som på något vis handlar om samma ämne. Vi har pratat om allt från ansvar för jordens resurser till omvändelse och allmänna kommunikationsmedel. Man vet aldrig var vi hamnar under de timmar vi håller på, men kul är det. Det är också väldigt gott eftersom alla tar med sig något smått att tugga på. I går tog jag med svärmors äppelkaka i glutenfri version, men på bordet stod också en smarrig hårdost, frukt doppad i mörk choklad, klasvis med krispiga druvor, kex och hummus, chokladtryfflar och god dricka. (Det där med att inte äta efter klockan åtta funkar alla andra dagar, men inte i går.)

En av diskussionsvännerna sa ”i morgon ska vi få monsunliknande väder”. Jag hade bara sett att det skulle åska lite i väderappen, så det var tur att hon varnade mig. Det har nämligen spöregnat, åskat och blåst om vartannat hela natten och hela dagen. Runt huset ligger stora pölar med vatten som inte har hunnit rinna undan. Hoppas att grannarna som fick översvämning förra gången vädergudarna hade fest slapp det nu…

En sådan här innesittardag kan man kosta på sig att mest bara dega när man väl har gjort det som måste göras. Vi hade ridlektion, lördagsstädning och en del viktiga ärenden att ta hand om, men sedan var det fritt fram att läsa, titta på film, äta god mat, sticka, pyssla och programmera och det är precis det som alla har hållit på med. Jag passade på att hösta till det lite nu när det för en gångs skull inte var 30°C varmt ute. Tids nog kanske jag tröttnar på mörkret och regnet, men idag var det bara mysigt.

Jag och äldsta dottern håller på att planera årets pysseljulkalender och med anledning av det har jag suttit och letat igenom Pinterest lite grand. Jag har annars väldigt kluvna känslor inför den där enorma inspirationskistan. Det är ju fånigt att ägna timtals med letande om det ändå inte blir något gjort och jag vet många som lägger jättemycket tid på att just planera utan att aldrig komma längre. (Jag känner själv att det är lätt hänt.) Nu hittade jag i alla fall en jättefin krans som jag tänkte fixa till vår ytterdörr och tog mig till Michaels för att köpa material till den. Hm. Det har nog varit höst länge, för det var rätt utplockat både bland grundkransar och sidenblommor i höstfärger.

Så här såg kransen ut som jag ville göra:

Jag gjorde något helt annat. Jag vet. Den påminner inte i annat än att det är vindruvsris och höstfärger. Rosetten var vad jag hade hemma, men jag vill byta ut till något större och mer robust i säckväv eller något orange. Nåja. Kransar som man köper ser ut att ha pysslats ihop av amerikanska tanter med stort hår och kostar allt från 50 till 100+ dollar och den här är i alla fall väldigt enkel och kostade med alla rabatter jag hade ca 70 kronor ($10) att göra.

Annars fortsätter trädgården att leverera maskätna äpplen i mängder. Jag fortsätter koka det fantastiska äppelmoset i slow cookern och det kanske är jag som äter upp det mesta, men det är ju så gott och känns hur nyttigt som helst! Kombinationen äpple/vanilj/kanel är oslagbar.

Soffbordet i vårt ”front room” har också fått lite höstlig uppdatering. Det är mysigt att sitta där om kvällarna med tända ljus och en kopp te. Apropå te så är det dags att fylla på mitt förråd med rooibos chai, för det är verkligen jättegott! Vill du smaka?