I morse hade jag den stora äran att få köra yngsta dottern, hennes kompis och en kusin till ett sommarläger. Tonårsenergi av det positiva slaget är fantastisk och upplyftande. Jag känner fortfarande fnisset i ryggen, drömmar och pinsamheter i en härlig kompott… Min mormor brukade alltid säga ”Tänk om jag finge vara sjutton år igen!”, men jag kan säga att det inte är något jag drömmer om över huvud taget. Möjligtvis skulle jag kunna utnyttja en eventuell tidsresa till att rätta till mig själv genom att öva mer på mina instrument, bry mig mindre om sådant som inte betyder något och bry mig mer om sådant som ger stor utdelning för insatsen. Eftersom jag inte ser Benjamin Buttons historia upprepa sig för mig konstaterar jag att livet är här och nu, det som har hänt har hänt och det som ännu inte har hänt finns det ingen anledning för mig att oroa mig över.

Efter att ha lämnat ungdomarna vid en skola utanför Malmö bestämde jag mig för att ta loven runt Österlen på hemvägen. Det visade sig vara ett inspirerat beslut, för det kom ständiga trafikuppdateringar om långa bilköer pga skyltbyten och bilolyckor på E6. Skåne må vara vackert sett från alla möjliga håll, men att sitta i bilkö har aldrig tillhört mina favoritsysselsättningar.

Arbetarna i Bregottfabriken? Då jag ser kossor i diverse formationer kan jag inte låta bli att tänka på Arlas lyckade reklamkampanj. Så söta di är, di däringa kossera…

Förra gången jag var vid Glimmingehus var det i sällskap av mamma och syrrorna. Jag älskar folk, jag älskar sällskap, jag älskar att dela sådana här upplevelser, men idag var det ändå rätt fint att göra precis det jag ville under precis så lång tid som jag kände för.

Jag tänkte gå in på Lennart Nilsson-utställningen på Fabriken, men det blev inte av pga diverse anledningar. Jag fick i alla fall sitta i en dikeskant och njuta av vallmoattackerade sädesfält. Så vackert det är! Jag hörde någon prata om invasiva ogräs som lupiner, vallmo och vad-det-nu-var, men jag har så svårt att se dessa ljuvligheter som annat än ögonfröjd och själavård!

165 kr för en lunch på Kiviks Musteris restaurang? Nej tack. Jag gick till Stinas Café strax bredvid och sänkte en rågsmörgås med varmrökt lax, syltad lök och annat matnyttigt och smarrigt. Vilken njutning! Priserna var anpassade till semesterfirande Österlensgäster även här, men 65 kr för en riktigt matig macka kändes helt okej. Dessutom var den otroligt god!

Sista stoppet på min långa resa hem blev Trolle Ljungby strax förbi Sölvesborg. Ljuva minnen och en genomträngande stank av svingödsel så fort jag steg ur bilen… Två gånger i veckan har gårdsbutiken öppet och jag råkade klämma till med att hinna in fem minuter innan stängning. Jag kunde inte motstå ett paket vildsvinschorizo, så jag hoppas att korven smakar fantastiskt gott. Jag skickade också en familjeinbjudan till Vittras konsert den 13 augusti. Det är lite långt att åka, men duktiga musiker i kyrkoakustik kan ofta bjuda på fina upplevelser.

Från Bräkne-Hoby och hem till Sturkö fick jag sällskap av en riktigt färgintensiv regnbåge med tvillingkamrat. Under en lång stund körde jag strax bakom en bil med registreringsnummer som började på PAX och tillsammans med regnbågen gav detta mig rysningar längs med ryggraden… Tänk, vad världen ändå är vacker ibland!

I natt sover jag hos mamma. Hon har haft en jobbig vecka och det känns bra att vara här. På fredag kommer en av mina småsyrror och hennes barn och efter det kommer något eller några syskon att bo här till och från under resten av sommaren. Vi tar dagen lite som den kommer och mamma suger ur livets sista godbitar med stor passion och mycket kärlek. Jag är glad att hon har så otroligt många människor som älskar henne och gör hennes liv rikt och fantastiskt.