Idag går vi in i den riktiga sommaren. Första juni. Syrenerna doftar och vallmorna är lika flyktiga som sommarvindarna. Fåglarna fyller fortfarande luftrummet och det doftar så gott. Mina Birkenstock börjar bli ingångna, men ännu syns inte märkena av dem då jag går barfota. Jocke Berg fortsätter glömma, själv går jag in för att skapa nya minnen. I sommarrummet behövs inte nostalgin.
Svägerskan har gått två dagar över tiden och vi är så ivriga att få träffa lille L som ligger där i magen, men jag är ändå tacksam över den härliga dag vi fick i Smygehuk! Lillebror kom på den geniala utflyktsidén och damerna (de två på bilden) var glada över att haka på.
Sverige är fantastiskt vackert. Naturen. Färgerna. Havet, bergen, skogarna och alla sjöarna. Städerna som vuxit fram under århundraden. Människornas vilja att göra gott och rätt. (Ja, jag drar allt över en kam, precis som jag bortser från miljonprojekt, kalhyggen och övergivna bruksorter.) Jag är tacksam över det land som jag får kalla mitt, det land där jag känner mig mest hemma, det land som har förärat mig med ett pass. Inatt ska jag sova extra gott i min egen säng och drömma vackra drömmar om att få leva ett liv i frihet. Peace!