1989-1992 bodde jag i Växjö eftersom jag studerade på lärarhögskolan. Det var en spännande tid för mig på många sätt och vis, men själva Växjö blev aldrig någon favorit. Jag har aldrig längtat tillbaka. Däremot längtade jag då och då därifrån…

Sedan jag flyttade hem från USA har jag velat få lyssna live på min kompis dubbelkvartett Vivavox. Direkt när jag såg att de skulle ha en liten sommarturné skrev jag upp det i min kalender. Sista anhalten var en helgmålsbön i Jäts gamla kyrka utanför Växjö och därmed styrde jag i lördags min kosa dit. På vägen letade jag kantarell i svampskogen, tog en tur på Börjes i Tingsryd och led mig igenom stan, Växjö alltså, eftersom det tydligen var den sista av Karl-Oskardagarna. Jag förundrades över att ungefär ingenting såg ut som det gjorde när jag bodde där och samtidigt insåg jag att tiden går och med den förändrar saker och ting. Domkyrkan, min favorit, renoverades några år efter att jag hade flyttat därifrån. Katedralskolans luciatåg i den kyrkan tillhör ett av de fina Växjöminnen som jag faktiskt har. Det var tydligen högt tryck just i lördags, för på några timmar såg jag två brudföljen passera! Folk passar väl på innan sommaren är över.

Jäts gamla kyrka byggdes någon gång runt år 1200. Den är mycket fascinerande! Altargången sluttar uppåt och kyrkbänkarna verkar ha byggts för att folk inte skulle kunna somna. Hu, så obekväma. Trots det var det värt att bli sittande i en timme. Vivavox sjöng så innerligt och hade en mycket vacker sommarrepertoar.

Mina favoriter blev Längst inne i mitt huvud, Barbro Lindgrens vackra text som jag själv sjöng i Svart på Vitt i början på 90-talet och Billy Joels And So It Goes… Prästens betraktelse träffade mig rakt i hjärteroten. Ibland kommer små kärleksgåvor till en.

Vivavox bjöd mig på änglasång och jag kunde komma hem uppfylld av något som jag hoppas räcker under lång tid framöver. Jag påmindes återigen om hur viktigt det är att jag fyller på med musik av olika slag. Det ger mig kraft.