… som är puckade? Alltså, min läkare lyssnar nog inte på mig. Jag har varit på besök fram och tillbaka sedan i våras. Något är inte bra. Jag fick upp blodvärdet till 130. Referens är 117-153 och jag hade 89 vid mitt första besök i våras då jag var väldigt trött. Nu har jag inte ätit några järnpiller på en månad och tröttheten har kommit smygande tillbaka. Veckans Hb-värde var 121, alltså nära den nedre gränsen igen. Inte bara det. När jag läser min blodanalys kan jag, utan att ha någon vårdutbildning, se att de flesta av mina värden är precis på gränsen till dåliga utom P-TIBC-värdet som är för högt och därmed visar att jag har (Tada!) järnbrist… Jag berättade för dr T att jag tappar massor av hår trots att jag ätit B50-tabletter sedan förra året. ”Jaha, men då kanske tabletterna döljer om du har b12-brist”, sa han vid besöket. Ingenting av detta är nämnt i brevet jag fick i går med provresultaten.

”Hej! Jag hoppas att du mår bra. Jag har fått svar på prover. Det visar tecken på en lindrig järnbrist. Du får återigen ta järntabletter, en tablett dagligen. Ny kontroll i smb med läkarbesök om ca 6 månader rekommenderas.” Eh. Jodå. Nog tänker jag gå till en läkare, men inte om sex månader. Jag ringer till vårdcentralen på måndag och ber att få komma till en annan läkare. Att ha järnbrist är inte ”naturligt”. Jag vägrar käka piller som döljer det som egentligen är fel. Någon som har erfarenhet av det här?