Här sitter jag och allt är som vanligt igen. Idag har vi hunnit med trädgårdsarbete (sonen jobbar några timmar varje förmiddag hos en granne), hatad idrottslektion (nej, mina döttrar brås inte alls på mig…), skola, marimba, härliga middagsgäster, jobbjobb, hemjobb, telefonsamtal. Tja, vi har hunnit med en del annat också. Dagen har varit vanlig, men alldeles speciell. I går var vi nästan i Kalifornien, idag är vi hemma på vår gata här i Orem igen.

Några enstaka bilder från gårdagens utflykt till Hoover Dam får du här. Imponerande ställe! Lake Mead syns på översta bilden. Häftigt att se färgskiftningarna på bergväggarna som beror på vattenytans olika höjd. Lake Mead är en av världens största människobyggda sjöar. Här finns lite roliga fakta om Hoover Dam.

Hela familjen utom sonen klappade änglarnas tår för att få lycka. Vi får väl se om det hjälper!

Jag lyssnar om och om på Pull Me Under. Det går inte att sluta, men jag måste nog sova nu. Förresten – här har du en ruskigt duktig barn- och ungdomsgrupp som har gjort en cover på just Pull Me Under. Tänk om jag hade fått spela med ett sådant här gäng då det begav sig! Eller förresten, det gjorde jag ju nästan. Fiolkvartetten måste väl räknas? 🙂