Jag önskar jag tog mig tid till ett TED-tal om dagen. Nästan varje tal jag ser känns viktigt, givande eller ögonöppnande. Det här såg jag i kväll. Hjärtskärande, vackert och så sorgligt.

Våra barn har inte direkt blivit mobbade. E blev kallad ”dockan” och ”mini” i sexårs. Då tog storebror tag i saken, gick till den vuxna som var elevvårdsansvarig och sa: ”Antingen tar du hand om det här eller så gör jag det själv.” Jag vet inte om han varit så modig igen. Barn är starkare än man tror, men de vill också vara till lags. De vill hålla sina föräldrar glada och de skäms ofta för att tala om när de råkar ut för elaka eller tanklösa kommentarer.

Jag har träffat kvinnan jag är mentor till idag och jag har gråtit. Jag har tittat på flera avsnitt av Dilemman med Doreen och jag har gråtit. Nu har jag tittat på TED och gråtit, så jag sitter här med röd näsa och svidande ögon. Det är bra att gråtknarka ibland, för det rensar systemet. I morgon ska jag dock vara glad igen, det lovar jag här och nu.