BYU Museum of Art

25 nov

Konst på riktigt.

Dagarna har gått i ett den senaste tiden och jag har inte riktigt tagit mig tid att skriva här i bloggen. Jag har massor av intryck och alldeles för många tankar, men inte direkt om något som har sin plats i det här forumet.

I kväll fick vi en fantastisk solnedgång som jag stod och njöt av i lugn och ro tills jag kom på den nytänkande idén att föreviga färgerna i ett mobilfotografi. Därför kan du nu få njuta samma solnedgång. Varsågod!

Förresten, när jag nu ser fotografiet kan jag naturligtvis konstatera att verkligheten såg helt annorlunda ut, men jag tror att det är okej. Alla har varit med om glödande och fantastiska solnedgångar eller soluppgångar någon gång och när man ser ett fotografi påminns man om de stunderna och läser in mer än vad som faktiskt syns i fotografiet. Hur det nu än är så gillar folk sprakande solfärger, små bebisar och gulliga husdjur mest av allt, så varför förneka folket dess opium?

Vår hus är i startgroparna för att adventpyntas och i arbetsrummet har vi julklappsverkstad. Yngsta dottern har fått jobba mycket praktiskt den senaste veckan, något som jag tror att både hon och jag har uppskattat. Då gör det ingenting att det blir lite stökigt inbillar jag mig. Alla amerikaner har ändå gått på sparlåga då vi nu är inne i den stora helgveckan i och med Thanksgiving som infaller på torsdag.

Som ”sista dagen innan lovet”-aktivitet åkte jag och samma mattedotter, alltså hon som jag hemskolar, till den relativt nyöppnade Norman Rockwell-utställningen på BYU Museum of Art. Vi drog med oss den arbetande storebrorsan också då de flesta knegare mår bra av en dos kultur då och då. Man fick inte fotografera utställningen, men här kan du drömma dig bort lite i hans fantastiska konst. Norman Rockwells konst har alltid tilltalat mig. Jag gillar att man ser vad konstverken föreställer, men jag uppskattar mycket att de också döljer både gömda och väldigt uppenbara budskap av olika slag.

Under introduktionsfilmen som muséet bjöd på lärde vi oss att Rockwell förberedde sina konstverk extremt noggrant, både i skrift, studier i ansiktsuttryck, kroppsställningar, skisser, fotografier och kladdmålningar. Då blir det extra intressant att se den här tavlan till exempel. Vilka var alla Rockwells modeller i den här bilden till exempel?

Alla bilder från google-sökningen som jag givit adressen till här ovan. Och du! Läs på lite om Norman Rockwell om du inte har gjort det förut. Jag tror att kanske du också blir lite fascinerad.

11 jun

Onsdagslista.

Lite sen här, men podcasten Serial är väldigt spännande!

Utställningarna som BYU Museum of Art bjuder på just nu är otroligt bra – Deco Japan och Folding Paper. Jag och döttrarna hade en finfin eftermiddag där bland allt det vackra.

Åska sätter tryck på huvudet.

Yotam Ottolenghis recept är så goda, så helst vill jag äta deras mat, lagad av mig och familjen, varje dag. Det blir mycket mer vegetariskt än vanligt, något som passar både hälsa och väderlek. (Vi använder inte riktigt lika mycket olja som han gör.)

Jag kommer att sakna den krossade isen i kylskåpsdörren då vi åker till Sverige.

Näst sista yogasessionen i morgon. Jag gillar både måndagar och torsdagar, men Heather som leder torsdagspassen ger också skalpmassage under Savasana (total avkoppling i slutet av yogapasset). Jag älskar skalpmassage och om du aldrig har testat så måste du göra det!

I morgon ska vi hämta objektivet som varit på besök hos kameradoktorn. Det ska bli kul att se om hen kan uppföra sig hädanefter.

Hoppas att du har en fin dag. Peace.

20 nov

En av fördelarna med hemskola…

… är att man kan vara spontan och att man då och då kan ta ett steg utanför planen för att hitta på något som kan vara ännu mer givande än rutinen. Idag tog S och jag oss till BYU, universitetet i grannstaden Provo, för att gå på en fantastisk utställning. Religiös konst är spännande. Just i slutet av 1800-talet var det inte direkt så poppis att måla Jesus. Det gör inte de tavlor som är med på utställningen Sacred Gifts mindre fantastiska. Det finns bl a verk av den danske konstnären Carl Bloch som med stor sannolikhet inte kommer att lånas ut igen. Sist jag såg dem var jag i Frederikborgs slott i Hilleród 1983! (Jag visste väl att jag hade sett dem förut…) I utställningen finns fler Bloch-tavlor. Två av dem har fått resa hit från skånska kyrkor. Min favorit blev Herdarna och ängeln. Den är en av tavlorna som hängt i Frederiksborgs slott sedan 1879. Själva utställningen hade fotoförbud, men här finns bevis för att vi var på plats:

Att anordna en utställning som denna kräver framförhållning, kunskap, kontakter, intresse och duktiga människor. Jag kan tala om att de duktiga människorna varit inblandade överallt, men en grej hade de missat. S och jag fnissade åt översättningen på denna skylt:

Hittar du felet? 😉 Annars är BYU Museum of Art ett trevligt ställe att tillbringa sin tid på. Jag älskar museibutiker. Det känns alltid som att jag skulle kunna köpa allt trots att jag till vardags inte är särdeles köpgalen, snarare tvärtom. Det kändes hemtrevligt att hitta det här på julhyllan:

Det roliga var att jag och S precis hade pratat om vem som är Sveriges mest kända konstnär. Jag sa att det nog är svårt att utnämna en, men att jag vet att många här i USA både känner till Carl Larsson och älskar det han skapade. Tänk! Bevis på det kom som ett brev på posten.

Vi slutade med att kika på den permanenta utställningen en stund. Abbott H. Thayers verk älskar jag. Tydligen är det Den Amerikanska Kvinnan som ska glorifieras, men ur ett personligt konstnärsperspektiv var denna målning en hyllning till Thayers fru som gick bort i tuberkulos. Lite musik som passade utställningen kanske?

Den mysiga skoldagen avslutades med engelska och matte på hemmaplan och jag kände mig tacksam över att ha möjlighet att hjälpa min dotter på ett sätt som jag aldrig hade kunnat göra hemma. Hon behöver mycket tid för att lära sig och i skolan var tid alltid en bristvara. Här jobbar hon från 8.30 till 16 om dagarna. Inte hela tiden naturligtvis eftersom det finns tid för lunch och raster precis som i en vanlig skola, men nästan. Hon har tid att dra ut på saker som är jobbiga och behöver aldrig stressa som hon fick göra i Sverige. (Vi var en av de familjer som får lägga många timmar på att umgås över skolarbete vid köksbordet om vardagskvällarna.)

Jag fortsätter tacksamhetsmeditera i en vecka till. Idag kändes det extra nödvändigt pga olika orsaker. Nu när jag sitter här och filurar över dagen som gick inser jag att det trots allt blev en fin dag som jag kan tänka tillbaka på och känna mig glad och nöjd. Hela familjen gick på dollarbiografen för att se Despicable Me 2 som ingen av oss hade sett. Tja, vad kan man säga? Vi var lika lättroade som resten av publiken och vi tyckte alla att det var värt de 35 kronor det kostade att få oss en riktig genomskrattare!