25 jan

Intensiv helg.

Vi är framme vid den 25 januari 2021. Jag har tagit till mig mitt ledord med full kraft och är så glad över det som rent praktiskt har hänt. I delmomentet ”kontakt med mina rötter” har jag nu jobbat hårt hela långhelgen. Många hundra foton sorterade. Fyrahundraåtta foton färdigscannade, beskurna, placerade i rätt album på Dropbox och kommenterade. Konversationer genomförda med flertalet äldre släktingar. Facebookvänner tillfrågade. Släktingar sökta. Nu är verkligen detta fotoprojekt igång!

I dagens fotoverklighet är 408 bilder ingenting. Det tar jag på några dagar på en aktiv semester. När det gäller osorterade pappersfoton är det annorlunda. Jag har nu lagt upp bilder som känns meningsfulla, men har faktiskt tänkt under processen att det finns fler bilder som skulle kunna raderas. Hur många familjebilder med farmor och hennes sju barn behövs? Sanningen är att jag vårdar dessa bilder som vore de guld. Det blir inga fler bilder med Nanna och de sju barnen. Drömmen är att hitta ett kort med farmor, farfar och alla barnen. Jag tänker att det kanske finns ett sådant där ute. Nu är släkten meddelad och har fått länken till mina digitala album. Jag hoppas så klart att flera engagerar sig! Vi har världens chans nu, både på mammas och fars sida.

Till dig som har bilder utan dokumentation och äldre släktingar som finns kvar skickar jag med uppmaningen att göra något åt saken! En dag är det för sent.

Det här fotot lade jag in i albumet just som ”We Remember Them” började spela på Spotify. Vi har precis fått körens vårrepertoar, så jag låter Spotify spela listan för att nöta in klang och harmonier medan jag håller på med annat. Tårarna började rinna på mig. Här sitter min gamlamoster Elin, min mammas moster och gudmor, med min syssling och mig i knät. Elin levde in i sitt etthundraförsta år, och vilket liv sedan… Hon hade många tuffa utmaningar! Varje gång jag gick ifrån henne sa jag ”Vi ses snart, moster Elin!” och hon svarade med ”Nej, det hoppas jag inte.” Hon begravdes i samma grav som sin första make John. John dog fyra månader efter att deras första, och enda gemensamma, dotter föddes. John dog 1937, Elin dog 2017. Snacka om livslång kärlek! (Elin fick tre fina flickor med två andra män, men det var John som var hennes stora kärlek.)

We Remember Them

by Sylvan Kamens & Jack Riemer

At the rising of the sun and at its going down
We remember them.

At the blowing of the wind and in the chill of winter
We remember them.

At the opening of the buds and in the rebirth of spring
We remember them.

At the blueness of the skies and in the warmth of summer
We remember them
.

At the rustling of the leaves and in the beauty of autumn
We remember them.

At the beginning of the year and when it ends
We remember them.

As long as we live, they too will live, for they are now a part of us as
We remember them.

When we are weary and in need of strength
We remember them.

When we are lost and sick at heart
We remember them.

When we have joy we crave to share
We remember them.

When we have decisions that are difficult to make
We remember them.

When we have achievements that are based on theirs
We remember them.

As long as we live, they too will live, for they are now a part of us as
We remember them.

18 jan

Idag firar vi!

Wow! Idag blev det körkort för den här härliga tjejen! I sanning något att fira. Hon har jobbat hårt för att fixa det. Alla familjer löser körkortsfrågan på olika sätt. Vi är priviligierade och har sett det som en vuxenbonus vi gärna velat skicka med våra barn. Andra har inte samma ekonomiska möjlighet och låter barnen bekosta kortet själva. Åter andra går kanske halva vägen var. Några vänner till oss lovade att stå för körkortet om barnen inte drack alkohol förrän förrän tidigast vid en viss tidpunkt, andra har haft körkortsfonder som bara lösts ut om barnen skött sig.

Våra två äldsta tog både körkort i USA och Sverige och det var verkligen stor skillnad på vad som krävdes för att få den eftertraktade ”lappen”, både teoretiskt, praktiskt och erfarenhetsmässigt. Jag tänker att det kanske är lite väl slappt i USA och lite väl hårt i Sverige, men det känns tryggare att skicka ut barnen i trafiken här i Sverige. I Orem såg vi olika typer av bilproblem nästan varje dag. Mest var det ”fender benders” och soppatorsk (också fattiga studenter kör där omkring med bilar), men ändå. Det bästa med Orem var att dottern för en liten slant tog körkort under skoltid. De fixade både teori och viss praktik där, men vi fick övningsköra med henne hemma för att hon skulle få till mörkerkörning och tillräckligt många timmars praktisk övning.

Att jag fick detta kort som jag aldrig sett på mig, mina föräldrar och mina syskon är också värt att fira. I min strävan efter mer ”kontakt” satte jag mig och letade efter min gamla brevvän i Finland. Vi skrev till varandra i många år, men det rann ut i sanden under gymnasiet. Pling! Hon har fortfarande kvar sitt flicknamn och har en öppen Instagramprofil. Dessutom är hon väldigt lik sig själv trots att jag bara sett henne IRL en gång, 1983, då hon och hennes föräldrar kom förbi på besök. Sååå roligt, särskilt med tanke på hur lika våra liv ser ut nu. Vi matchade bra på brevvänssidan på åttiotalet och det har tydligen hållit i sig. Jätteroligt!

Det här fotot är helt intetsägande, men det visar också något att fira om man tittar riktigt, riktigt noga. Det är sådan fart på fåglarna vid vår ”fågelmatarstation”! Svägerskans fågelmatare har varit välbesökta under dagen, men också talgbollar och markmatning har varit väldigt populära. Koltrastar, talgoxar, blåmesar, gråsparvar, rödhakar och grönfinkar såg jag då jag stod vid fönstret med kikaren en stund. Det var smart av oss att mata lite större fåglar längre bort! De håller sig faktiskt oftast undan småfåglarnas mat (om man inte räknar fasaner, större hackspettar och en och annan skata som inte förstår att de egentligen är för stora). Kul! Nu ska jag äta glass med resten av den hemmavarande familjen. Passar bra denna dag då jag också firar att min syster mår bra och att jag har en finfin systerson i Skottland som kom till världen för tio år sedan och är en fantastisk (inte längre så) liten människa. HurrAAAAAA!

03 jan

Lyfta KONTAKT från papperet.

I år har jag bestämt mig för att följa Ali Edwards kurs för OLW (One Little Word) för att hjälpa mig få kontakt med min kreativitet igen. Jag har så mycket papperspyssel så det räcker ett varv runt jorden och tillbaka, men jag använder det mest då min brorsdotter är här och pysslar med mig.

Min kusin lyften vikten av det taktila i livet, hur viktigt det är att känna. Klappa katter, sticka med garner av hög kvalitet, sova på lakan som inte är noppriga. En härlig kram, att bli kliad på ryggen, känna solen smeka kroppen. Denna typ av kontakt hoppas jag kunna njuta mer av i år.

Min svägerska och min väninna påminde om vikten av närvaro i kontakt. Att lyssna på någon, inte bara låta ljudvågorna träffa trumhinnan. Att söka någons blick för att se att de verkligen är med i samtalet. Att låta mötet mellan mig och andra bjuda på en kontakt som ligger en nivå högre.

Kramar! Jag längtar efter kramar i möten med andra.

Se till att behålla det band som finns eller har funnits mellan en själv och någon annan. Jobba aktivt på sin vänskap. Inte låta någon falla mellan stolarna eller känna sig osedd i en relation.

Läsa böcker, lyssna på musik och se på filmer som betyder något för mig, får mig att få kontakt med mina känslor. Gärna lite mer gråtknark vid tillfällen då jag behöver det. 2019 förlorade jag av olika anledningar förmågan att gråta. Jag fick för första gången i mitt liv uppleva ångest, en fruktansvärd klump i bröstet där gråten satt instängd. För mig som har varit mycket frikostig med tårar sedan jag blev mamma var detta otroligt jobbigt. Jag har tack och lov sluppit detta, men vet att jag behöver släppa mina känslor lösa ibland för att må bra.

Mer kärlek och värme. Behöver vi inte alla det efter 2020?

Det hade varit kul att kunna fixa elektricitet ut till ladan! På riktigt, inte bara med förlängningskabel. Detta är något som är överkurs, men jag vill ändå få med det i listan.

Uppdatera och skaffa en ny ”julkortsadressbok” och uppdatera min adresslista i telefonen. Ta bort kontakter som inte längre är aktuella av olika orsaker.

Självklart kanske, men inte desto mindre viktigt, fortsätta jobba på relationerna i min närhet. Visar mina älsklingar att jag ser dem, ser deras ansträngningar, bryr mig om dem.

Något jag för några år sedan var tvungen att göra var att skala bort relationer som sög musten ur mig. Kanske är det dags att åtminstone fundera lite över om jag har några sådana kvar?

Jag har ett stort andligt behov. Jag behöver uppfyllas med det som är större än själva livet, känna förundran och tilltro. Detta sköter inte sig självt och jag behöver alltså öppna upp för en bättre kontakt med det gudomliga.

Till sist, åtminstone så långt jag kommit i processen, vill jag bli bättre på att lyssna inåt. Jag har redan landat i att jag aldrig någonsin blir ”den jag var”. Jag är den jag är och har gått igenom otroligt stora och omvälvande ”saker” de senaste åren. 2020 har såklart inneburit stora förändringar för de flesta åtminstone i västvärlden, men också på många andra ställen runt jorden. Jag har ännu mer insett vikten av att stå stadigt med fötterna i jorden då det stormar. Kraften som behövs kräver att jag har bra kontakt med mig själv.

Ungefär sådär ser det ut. Jag har ett spännande år framför mig! Har du något ledord eller några nyårslöften som du hoppas kunna infria?

28 dec

Ett litet ord 2021 – KONTAKT.

Nu är vi alltså här igen. Hur är det möjligt? Jag lägger ett år bakom mig och välkomnar 2021 med öppna armar. Det visade sig att disciplin var ett perfekt ord för 2020. Det är bara mitt fel att jag inte riktigt tog det till mig och gav det en chans. Det är som det är med det, så därför släpper jag och går vidare mot nya utmaningar!

kon·­takt [‑tak´t] substantiv ~en ~er 
förbindelse; beröring; bekantskap
elektrisk an­ordning för förbindelse mellan ledningar
– De flesta sammansättn. med kontakt- hör till kontakt 1.

  1. beröring, förbindelse, kommunikation, samband; gensvar, samröre; förhållande, gemenskap
  2. bekantskap, personlig kontakt; agent, kontaktman
  3. vägguttag, uttag, jack, stickpropp, elkontakt; strömbrytare, knapp

Jag har flera gånger berättat om hur det gått till för mig att välja mina årsord. Jag har läst, lyssnat på tal, letat och fått till mig de här orden. Jag har vävt in dem i mitt liv, men trådarna har varit av väldigt olika kvalitet. Det visade sig att disciplin av alla ord tyvärr visade sig vara motsvarande något slags billig fiber. När jag tittar på listan längst ner i detta inlägg ser jag att de ord som lämnat bestående förändringar i mig är kärlek, lyfta, reach, vårda och bygga. Det visar ett mönster som jag inte riktigt har sett innan. Varannat år verkar jag anstränga mig lite mer, förutom 2015-2016 då jag slappade i två år på raken. Efter den insikten känner jag mig lite extra pepp på kontakt!

På julaftons kväll kände jag mig så nöjd och glad, tacksam över att vi fick en fin dag trots att det inte riktigt blev som planerat. Jag plockade fram min tacksamhetsdagbok och där och då visste jag vilket mitt nya ord var. Jag skrev också ett ”brev” som jag på juldagen skickade ut till några familjemedlemmar och vänner. Jag bad dem kort dela med sig av vad de tänkte då de hörde ordet kontakt. Vilket smart drag det visade sig vara! Jag har fått så fina, kluriga och hjälpsamma svar som också har gett mig uppslag till hur jag kan göra kontakt till mer än ett ord.

Inte helt oväntat kom flera av mina musikintresserade vänner med det uppenbara ”ledmotivet” Banankontakt av tredje graden.

Jag har känt grooven i denna fantastiska klassiker, men har ändå bestämt mig för ett annat ledmotiv. Jag älskar verkligen tolkningen av Euphoria som elever från Adolf Fredriks musikklasser och Manillaskolan gjorde tillsammans med Loreen 2013, året efter Loreens vinst i Eurovision med samma låt. Jag drar paralleller till språk, något som är otroligt viktigt i kontakten mellan individer. Min morfars mor Anna Sofia Hansson Forsman var ”dövstum” och skickades iväg för att lära sig teckenspråk och läsa på läppar. Hon blev döv av sjukdom, gifte sig så småningom med en hörande man och fick fyra hörande barn. Jag har alltid fascinerats av Anna Sofias historia och att lära känna henne bättre kommer att bli en del av hur jag arbetar med kontakt. (Fun fact – det svenska teckenspråket erkändes 1981 som dövas officiella språk i Sverige och har samma status som ett minoritetsspråk.)

Något annat som jag räknar med att få gjort under 2021 är att uppdatera min adressbok. Jag ska rensa min telefonbok rätt rejält och uppdatera den, men kommer också att skaffa en fysisk ”julkortsadressbok”.

En av mina vänner delade med sig av sin första kontakttanke, Michelangelos kända konstverk Adams skapelse från Sixtinska kapellet:

Jag är intresserad av kontakt mellan människor, hur vi bygger relationer och utvecklas tillsammans med andra. Fysisk kontakt innebär inte nödvändigtvis närvaro och vi kan vara närvarande utan att befinna oss på samma ställe. Har vi inte lärt oss något annat så har nog de flesta i alla fall fått uppleva detta under 2020.

Med det sagt lämnar jag nu disciplin åt sidan trots att vi har några dagar kvar på denna sidan nyår och välkomnar kontakt in i mitt liv! Har du tagit dig an tanken på ett ledord för 2021? Ger du nyårslöften? Eller innebär tanken på ett nytt år stress för dig?

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt