-
Nu har vi ljus här i vårt hus.
Till årets pyssel följde jag Helena Lyths instruktioner om hur man gör 3D-stjärnor som passar till att pimpa ljusslingor med. Själv valde jag en billig ljusslinga på ICA för två AA-batterier som inte har timer. Hade jag varit lite mindre snål hade jag lagt ner lite stålars på just den detaljen. Annars är det inte…
-
Sju år.
Sju år har gått. Sju år är inte särskilt lång tid. En sjuåring har knappt hunnit börja leva. Men sju år är ju inte ingen tid alls. Det är tusentals dagar. Skärvor av minnen glittrar till i den ekande historien från mina sju första år. Småsyskon och eget rum och girl crush på fröken Christine…
-
A Christmas Song.
Jag vet inte vad det är som gör att jag tycker att det här Björnzone-projektet är så kul, men det gör jag. Det är väl att de fångar boy band-känslan helt perfekt och sedan får till alla dessa små subtila och roliga detaljer genom hela videon. Med flera artister med rätt stora egon har de…
-
Om att skämmas på sopsorteringscentralen.
”Jo, jag kan läsa.” ”Ja, men DEEEEET var ju bra.” Jag höll på att bryta ihop av nervöst skratt och ville samtidigt gråta medan rodnaden spred sig upp längs halsen, så gammal jag är. Vi hade packat vår älskade (flyttbil) Kia full av skräp från vinden hos svägerskan och svågern för att lämna på återvinningscentralen…
-
Julångesten.
Nu handlar det om det där manliga och kvinnliga igen. Om hur inkompetenta männen är på att vara kvinnor. (För vi är ju precis likadana, det finns inga skillnader mellan könen och vad är egentligen en kvinna anyway?) Vi bör vilja gilla olika, men min man får inte gilla olika om de traditioner som jag…
-
Julmusiktips.
Jag inser att åren då våra ungar gick i Adolf Fredriks musikklasser påverkade både dem och oss som familj otroligt mycket. Så tacksam jag är för alla alla spännande upplevelser som erbjöds dessa körklasser, alla konserter och insynen i hur den svenska kultureliten funkar som ett eget litet kungadöme. Skola är skola, men någonstans tror…
Välkommen in till mig!
Jag heter Monica, men kallas för Monna av familj och vänner. Ett H tillkom på slutet när jag skulle hitta på ett användarnamn att använda i det läskiga sajberspejset i tidernas begynnelse. Bloggandet har varit en del av mitt liv i många år vid det här laget och jag har hunnit avverka några stycken. Just här har jag skrivit sedan 2011.
Det är så trevligt när du som läser här lämnar en kommentar. Det gör bloggandet ännu roligare! Hoppas att du gillar det jag skriver och att du vill vara med och diskutera när mina funderingar springer iväg. Välkommen!
Monnah
Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare