-
Kvällspromenad till Ölhallen.
Ibland är naturen onaturligt vacker. Grannen tipsade maken om en ny promenad härom dagen då det var övningskörning på gång. Idag gick alla hemmavarande familjemedlemmar för att njuta av Blekingefärgerna och det stilla vattnet. Ibland känns Sturkö verkligen som hemma och andra dagar undrar jag vad som hände och hur vi hamnade här. Verkligheten överträffar…
-
Att gilla läget.
Jag kan knappt skilja dagarna från varandra längre. Coronakoma? Vi studerar, äter, spelar spel och sover här hemma. Just nu oroar jag mig för torkan också. Det är snart dags att få potatisen i jorden och det är väldigt torrt. Det hjälper väl att täckodla, men ändå… Det vackra vädret ger dock inte bara upphov…
-
Kirskålspaj.
If you can’t beat them, join them. Kirskålen växer och frodas i vår trädgård och efter att ha testat smaken förra året har jag bestämt mig för att skörda, förvälla och frysa in en del i år. Både pesto med solrosfrö (billigare än pinjenötter och man riskerar inte att få fenomenet pinjemun) och kirskålspaj är…
-
”Kan du klya mej på ryggen?”
När jag och mina syskon växte upp blev vi ofta kliade på ryggen när vi skulle somna. För mig är den känslan ungefär samma som den som solnedgången i Bredavik framkallar. Allt kommer att ordna sig, liksom. Hur skruvat än allt är runt omkring en lugnar det ner sig vid den här synen. Jag förstår…
-
Trädgårdsdrömmar.
Igår var jag ett tjurkart. Inte hela tiden eller hela dagen, men när jag överväldigades av gräsrötternas tjocka system och det faktum att vi för tredje året i rad höll på att angripa dessa rötter. Jag älskar verkligen att hålla på i trädgården. Jag älskar att ta hand om det som växer, att följa tidens…
-
En resa börjar med ett första steg…
… och en flera hundra år gammal ek börjar sitt liv som ekollon. Vi har följt den här resan sedan i höstas då jag plockade in ett gäng ekollon som lades i blöt och sedan fick en rensning och nytt vatten med jämna mellanrum. Till slut hade jag gett bort eller slängt alla utom en….
Välkommen in till mig!
Jag heter Monica, men kallas för Monna av familj och vänner. Ett H tillkom på slutet när jag skulle hitta på ett användarnamn att använda i det läskiga sajberspejset i tidernas begynnelse. Bloggandet har varit en del av mitt liv i många år vid det här laget och jag har hunnit avverka några stycken. Just här har jag skrivit sedan 2011.
Det är så trevligt när du som läser här lämnar en kommentar. Det gör bloggandet ännu roligare! Hoppas att du gillar det jag skriver och att du vill vara med och diskutera när mina funderingar springer iväg. Välkommen!
Monnah
Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare