-
Om att väcka amaryllisar.
Vid den här tiden på året börjar jobbet i trädgården kännas något mindre inspirerande. Det finns fortfarande att göra, skam vore det annars. Det är bara inte lika kul att krypa omkring och finlira i rabatter och på regnhala stenhällar. Jag har väntat med att sätta vitlök, men det måste jag göra den här veckan….
-
Komprimerad rapport till minnesbanken.
Nynäshamn, fredag kväll. Tre syrror, två vänner, gott och blandat, högt och lågt. Haninge, lördag. En familj, poke bowl med kyckling, härlig stämning, fira livet. Rudan, lördag kväll. Promenad, kallt som sjutton, vacker natur, frisk luft. Haninge, senare samma kväll. Garderobsrensning, själsrensning, livshjul, mammaterapi. Nynäshamn, söndag. Lyxig söndagsmiddag, familj, sång och piano, satsumas. Nynäshamns kyrka,…
-
Den allmänna känslan.
Regn och mörker, och så vinden på det. Just nu har vi tropisk sommar, höst och vinter i vårt avlånga land, allt på en gång. Jag gissar att det inte är det här de kallar sommar, men jag kan ha fel. Fågelsträck efter fågelsträck på väg någon annanstans. Var hittar de sin trygga punkt när…
-
Måla stenar på kastanjer.
Varje år brukar min syster och hennes familj vara med på projektet Inktober. Jag har alltid ambitionen att vara med, men i år kom jag helt enkelt inte igång. Tanken är att man får ett inspirationsord för varje dag i oktober och att man sedan tolkar det med hjälp av en bläckpenna av något slag….
-
Icke förspilld kvinnokraft.
Jag började tidigt handarbeta. De första grejerna jag gjorde är inte bevarade, men jag har kvar en provlapp/duk med många olika slags sömmar i olika färger som jag gjorde i lekis och en handväska från ungefär samma tid. Hemma broderade jag mycket korsstygn och så småningom började jag både virka och sticka. Mycket! Jag älskade…
-
I denna kropp.
Den knakar och stramar då jag långsamt sträcker på mig efter nattens vila. Kroppen. Den kropp som följt mig i ur och skur i femtioett år och fjorton dagar. Kroppen som jag tyckt så illa om, tjatat på, gnällt om. Kroppen som har tagit mig in i mörka skuggor och upp för höga berg. Kroppen…
Välkommen in till mig!
Jag heter Monica, men kallas för Monna av familj och vänner. Ett H tillkom på slutet när jag skulle hitta på ett användarnamn att använda i det läskiga sajberspejset i tidernas begynnelse. Bloggandet har varit en del av mitt liv i många år vid det här laget och jag har hunnit avverka några stycken. Just här har jag skrivit sedan 2011.
Det är så trevligt när du som läser här lämnar en kommentar. Det gör bloggandet ännu roligare! Hoppas att du gillar det jag skriver och att du vill vara med och diskutera när mina funderingar springer iväg. Välkommen!
Monnah
Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare