Tag Archives: växthus

23 maj

Ändlösa, torra vårdagar.

Jag har vid det här laget fört trädgårdsdagbok sedan 2018. Den har följt ungefär samma mönster, men jag började lägga till foton först då anteckningsappen uppdaterades någon gång, 2020 tror jag det var. Den här typen av anteckningar är så hjälpsamma! Nu när vi är inne på sjunde säsongen i just den här trädgården (från 2017 finns ingenting skrivet, jag var mitt uppe i sorg och förväntanssorg) och jag har börjat luta mig mot erfarenhet istället för att hämta all information från ”expertisen”. Till exempel engagerar jag mig inte längre i (fantastiska) odlingsforum på Facebook eftersom jag blir så stressad av alla som ska dra igång tomater i januari och sådär. Däremot är jag tacksam över att de fanns då jag inte kunde någonting. Dessutom kan jag leta där då jag har specifika frågor och det känns bra. I år började det bra med rejält genomregnade marker, men nu är det återigen torrt, torrt, torrt…

… och inte ett regnmoln i sikte. Jag är tacksam över våra två bevattningsbrunnar, men en av dem har redan gått torr. (Det rinner till med jämna mellanrum, men jag kan inte längre förlita mig på att sköta någon daglig vattning därifrån.) Tack och lov för kommunalt vatten!

Makens ”provisoriska” växthus är jättefint. Igår monterade han byggplast på den östra gaveln, men tyvärr var han inte nöjd med sin montagelösning. Det kommer därför att dröja ytterligare några dagar innan detta kan bli ett tillhåll för värmeälskande växter som chili, paprika och gurka. Hade det inte varit så bökigt att sköta vattningen här nere hade jag nog satt in en vinranka också. (Vi har en som jag fick av min faster då jag fyllde 50, men den verkar inte trivas jättebra trots anpassningar. Tror den vill ha mer värme.)

Mammas väninna undrade om jag ville ha en pensé som hade gjort sitt på hennes balkong. Den frodas vid bikuporna och bina verkar älska att ha den där. (Just här hade de gått och lagt sig och var inte alls ute och flög.) I år har maken och syrran två samhällen igång och båda verkar må bra. Vi hoppas på att det blir en rejäl skörd honung för första gången sedan de skaffade bin.

Jag samlar inspiration till trädgården överallt och tyckte att den här klätterställningen längs vårt promenadstråk var otroligt vacker. Svägerskan har byggt så vackra risstängsel och annat konstfullt i Mörtfors, det är verkligen fint att få in naturen också i människokonstruerade skapelser. Efter att ha grävt en hel del igår eftermiddag har jag ännu en rabatt att gräva ut idag. Det är så torrt i marken att det är mer än lovligt jobbigt, men den som vill ha det fint… Tomaterna borde få komma ner i sina murarhinkar och så är det detta med det evinnerliga vattnandet. Det är bara att öva mindfulness och ta sig an planttantandet till fullo. Först ska jag dock jobba, för jobbet måste också skötas, hehe.

04 maj

Hjärnan och hur den hjälper och stjälper oss.

För många år sedan fick jag träskylten med uppmaningen ”Do more of what makes you happy” (gör mer av det som gör dig glad) av min svärmor. Numera är den typen av inredningsdetaljer borta från inredningsinspirationsbilder, men jag håller hårt i min skylt. Den är en viktig påminnelse om varifrån jag kommer och hur min plikttunga personlighet funkar om jag låter den inre rösten härja fritt. Det där med vad som gör en lycklig är ju lite flytande och inte alltid lätt att förstå ens för sig själv. Vad man vill ha och vad man behöver rimmar nämligen inte alltid med varandra.

Jag har nämnt Andrew Huberman förut i den här bloggen, men nu gör jag det igen. Hans lektioner om hur kroppen fungerar är mycket intressanta och även om de är faktatunga finns det mycket som faller på plats då jag lyssnar. Jag tänker att alla borde lyssna på dem! Igår lyssnade jag på ett avsnitt som huvudsakligen handlade om stress och fick flera aha-upplevelser. Avsnittet jag lyssnade på innan dess handlade om depression och det vill jag egentligen att alla ska lyssna på. Inte minst alla vi föräldrar som är eller har varit oroliga över våra barn och tonåringar med depressiva tendenser. Kanske skulle jag satsa på ett ut i skogen-läger för familjer med barn som bara tror att de är lyckliga då de är uppkopplade? Ansvar för någon annan än en själv, jobba tillsammans med andra för att bygga grejer, bra mat… AI må leda till bekymmer för mänskligheten, apatin och livsledan som som så många barn och ungdomar lider av upplever jag vara ett större problem.

Det ser lite stökigt ut där nere i hörnet, men ojojoj, nu händer det! Växthusets skelett är på plats och finliret kan börja. Om någon vecka kanske jag kan börja använda det? Till höger om den nya konstruktionen står förra årets uppgradering, det där växthuset som enligt instruktionerna (och IRL) inte klarade av vind. Det roliga är att jag tyckte det var jättestort jämfört med Lidl-versionen jag hade året innan dess och jag var jättenöjd med det. Ännu en påminnelse om det där att man kan vara hur nöjd som helst tills man ser vad någon annan har. Då är det plötsligt otillräckligt. För mig funkar det utmärkt att generellt inte engagera mig i olika typer av inspirationsgrupper, utan att bara söka inspiration inför specifika projekt. På det sättet håller jag mig undan känslan av att det jag har inte duger.

03 apr

Rapport från planttanten.

Hej Vår! Vad fint att du strävar på trots att Vinter gärna vill vara kvar. Jag förstår dig, Vinter. Det måste vara fint att få all uppmärksamhet med spektakulära stjärnhimlar i en svarta, kalla natten, vinterlandskap med böljande snö och gnistrande reflektioner i det frusna vattnet och så alla juleljus. Men söta du, nu är det dags att du tar ett steg åt sidan. Jag dissar dig inte, du är varmt välkommen tillbaka när Vår, Sommar och Höst har fått glänsa lite. Men vet du, de senaste veckorna har inte riktigt dina ansträngningar räckt till annat än att vi dragit koftorna tätare omkring oss, stirrat argt på regnblandad snö och konstaterat att det nu är dags för sparrisen att ta över efter grönkålen. Du kan tryggt gå och lägga dig. Jag tror säkert att Höst bjuder in dig framåt november någon gång. Sov så gott!

Luktärterna står fortfarande på verandan, men idag får de flytta ut trots några minusgrader de närmaste nätterna. Det sägs att de blir starka och motståndskraftiga av denna lite svåra behandling och så har det ju varit tidigare år. Våga, vinn!

I år testar jag att sätta dahliorna i 5 l-plastpåsar. Vi har mycket sniglar och de gillar dessvärre dahliorna. Det enda år jag gav dahliorna lite tidigare start blev det väldigt bra, så jag provar i år igen. I plastpåsar tar de inte så mycket plats och den tanken gillar jag.

Flera av pelargonerna har kommit igång och har börjat skicka friska, starka och nya gröna blad. Mammas två pelargoner och en av Lindas mår dessvärre inte riktigt lika bra. Jag provar att sätta upp dem på skrivbordet i söderfönster för att se om de då får den skjuts som behövs. Jag vet att Mammas Mårbacka var sega i starten förra året också, men vill verkligen ge de bästa förutsättningar för att fortsätta kunna driva vidare de enda två jag har kvar.

Igår lade maken grunden till det som ska bli ett enklare växthus med ramverk och byggplast. Det är inte så enkelt som det kanske ser ut. Bygget ska stå på mark som inte är helt slät, och vi bor på en ö där ofta berget ligger nära ytan. Det gäller liksom att man träffar rätt för alla betongplintarnas placering och sedan att vinklar är räta och höjdskillnaden mellan den norra och södra väggen är noll. Nu ska det vara så och jag ser fram emot fortsättningen!

Jag borde så klart ha hjälpt till med bygget, men igår hade vi en lång intensivrepetition inför Poulenc-konserten. Eftersom jag hade så mycket att tänka på blev det inte tid att ta kort. Däremot spelade jag in ett kort klipp till körens sociala kanaler, så här får du en skärmdump med de flesta av de duktiga basarna. Till den här konserten har vi verkligen utmanats och, känner jag, fått ta flera kliv ur vår bekvämlighetszon. Jag brukar för det mesta öva mellan repetitionerna, men för Poulenc krävs att man har full koll på tonernas placering. Då är det skönt med stämfiler så man kan nöta på egen hand… Det ska bli så roligt att få göra detta tillsammans med musiker och solist!

Väl hemma blev det påminnelse om att behandla alla med respekt i sällskap med en av de godaste ostbrickor jag tagit mig an på länge. Eller, jag har väl inte direkt ätit ostbricka alls på väldigt lång tid. Hur som helst var det fantastiskt och jag måste bara tipsa om den godaste osten av alla, nämligen den här:

Jag brukar ha en annan favorit, men nu har den här blivit omsprungen. Så fluffig och enormt läcker, speciellt med päron. Varsågod för tipset! Här på slutet blev det visst annat än planttantsinformation, men så får det vara. Den franska rabarbermarmeladen är den sista som är kvar från förra årets omgång, perfekt med tanke på vad som ligger kvar i frysen. Fortfarande lika gott, speciellt till en bit Gruyèreost. Att använda minsta lilla sparade gröda i frysen är förresten ett kärt besvär för en planttant, så då slutar vi där jag började. Odla mer och våga stoppa händerna i jorden! Det ger livet en annan dimension, och många gånger både mat att äta och vacker ögonfröjd.

19 mar

Lördagstips.

De närmaste månaderna kommer det att vara skitigt på riktigt här hemma. Jord åker in och ut när jag sätter fröer, planterar om krukväxter, skolar om småplantor och allt vad det är. Näring ska tillföras, det ska klippas och ansas, den starkaste ska vinna och framför allt ska plantorna som drivs upp bli starka och motståndskraftiga mot allt från sniglar till röta. Naturen bjuder på starkt motstånd då den är på det humöret, så det gäller att få den på sin sida…

Maken håller på att filurar över hur det kommande växthuset ska konstrueras. Det ska bli en mycket enkel modell, som ett byggskelett med byggplast. Samtidigt ska det klara livet på landet, framför allt kraftig vind (som ju vårt köpta lilla växthus förra året faktiskt inte var konstruerat för). Jag drömmer om ett estetiskt tilltalande orangeri, eller växthus för den delen, men i nuläget är jag mycket tacksam bara för funktionen. På denna plats finns det tillgång till brunn och då det kommer att ligga nära det inhägnade trädgårdslandet blir det ett naturligt läge. Jag undrar om inte också tomaterna kommer att få någon typ av byggplasttak i år på sin lilla konstruktion vid ladugårdsväggen. Inte är det snyggt, men vill man maxa funktionen måste det estetiska ibland få lägre prioritet.

Efter meckande med jord, planering och lite rensning i trädgårdslandet var det dags att ta hand om hemmet. Lite lördagsstädning och förberedelser inför gäster på kvällen. Nu är det bara ett par veckor kvar till Poulenc-konserten och jag försöker lyssna mycket passivt för att verkligen få in harmonierna i ryggraden. Jag hittade förresten ett gott basmatiris som blir väldigt fluffigt då jag var på ÖoB häromsistens. Behändigt med en dragkedja på påsen. Själva riset ligger i en plastpåse som man sätter en klämma på. Annars är ibland storpack stökiga när man börjat ta något ur dem.

Kvällens gäster hade med sig lille Ture, en söt cockerpoo som har en stor personlighet och är väldigt väluppfostrad. Han ville gärna leka, så kanske tyckte han att det var lite trist att de vuxna bara satt och tjatade och tjatade. Han blev dock glad då han fick slicka tallrikarna rena från den väldigt gräddiga fläskfilégryta (glöm inte att salta och peppra fläskfilén då du steker den, det står inte med i receptet men hade gjort grytan ännu godare) som stod på menyn tillsammans med kokta morötter och tomatsallad. Jag kan längta så efter just något riktigt gräddigt och salt ibland och denna rätt fyllde just ett sådant behov. När gästerna kom serverades en tranbärsdrink med lime och så lite Västkustchips till det. De chipsen vill jag dock inte rekommendera. Jättegod smak, men ingen trevlig konsistens. Jag gillar spröda chips, inte hårda. Så testa gärna grytreceptet, men håll dig undan chipsen får bli dagens tips.

12 mar

Sol i hjärnan.

Hej hej från mej! Igår blev en förvisso väldigt slö dag, men jag kunde tänka och med jämna perioder lyckades jag genomföra en del av det jag hade planerat. Maken uppehöll sig i Klackamåla hela dagen för att säkra ved inför nästa vinter. Han jobbade tydligen hårt tillsammans med två av mina bröder, en svåger och så syrran som presenterade mig med vackra bilder från vårvinterskogen.

Arbetet delades upp lite. Här vid klyven var det full rulle från start till mål. Jag kan inte låta bli att tänka på Far och alla timmar han lade i livet på att fälla träd och omvandla till ved. Han har hållit många hem varma om vintrarna, det är allt jag har att säga. Nu har brorsan tagit upp detta uppdrag, men jag tror han märkte att det är ytterst effektivt att utföra somliga uppdrag i amishstil, alltså att alla hugger i. Varje nerlagd arbetstimme blir dubbelt effektiv. Tja, kanske inte dubbelt. Dessutom har kanske inte alla lika mycket kraft att lägga ner. Å andra sidan är det smart att förbereda det uppväxande släktet så de står rustade med många olika slags kunskaper den dag den föregående generationen inte längre finns i livet.

Igår märktes det att det gröna gräset verkar ha vaknat till liv, även om det drog kyligt om öronen. Jag gick långsamt fram och tillbaka mellan hus och lada för att få färdigt på rensandet på övervåningen och fick så småningom allt på plats. ”Någon” har varit i stenladan och ätit på våra lökar. De är liksom urgröpta inifrån, så jag antar att vi har haft besök av någon mus som lirkat sig in genom en icke helt heltäckande dörr. Må så vara. Skulle svälten slå till hade nog inte just dessa lökar räddat oss. Mössen ska ju också ha sitt. Rödbetorna har däremot fredats i sin torv och är fortfarande fina. Somliga har börjat gro lite, men de ugnsrostade rotfrukterna igår var mycket läckra och gav ingen konstig eftersmak. Morötterna som inte var 100% fräscha då de lades i torven har dock inte klarat sig lika bra, så klart. Vissa saker måste man bara lära sig genom erfarenhet.

Här har du årets sämsta bild, men för mig är den guld värd. Basilika av fyra olika slag växer och frodas, till och med thaibasilikan ser ut att må väl fast den kan vara lite gnällig. Just basilika tillhör mina favoriter. När jag väl har fått igång alla krukor går det bra att skörda försiktigt i omgångar. När säsongen för vår egen basilika är slut brukar jag faktiskt känna mig lite mätt och då är det skönt att vila smaklökarna några månader. Det går naturligtvis att sätta nya fröer kontinuerligt, men eftersom jag inte är Sara Bäckmo är jag inte särskilt bra på just den biten i mitt planttantande.

Det märks som sagt att jag har odlat i några år nu. Ingenting ser nytt och fräscht ut, mina tejplappar med namn på sitter till och med i lager på lager på vindruvslådorna. Jag är stolt över mitt småländska tavarliga (sparsam, någon som tar vara på) arv. Släng ingenting i onödan! Igår sattes lite purjo, stjälkselleri, astrar i olika färger, praktvädd (en aprikos färg som jag hoppas matchar astrarna jag fick av syrran förra året) och så smarrig physalis. I år utmanar jag mig själv att inte sätta lika många fröer som vanligt. Jag vet att det kan gå snett (paprikan var till exempel inte lika groglad som förra året), men är ändå nöjd med mitt beslut. Allt ska gödas och få en bra plats. Däremot vill jag förså lite fler grejer än jag vanligtvis gör. Direktsådd i all ära, men vi har också mördarsniglarna att ta hänsyn till och de är tydligen redan i farten här i södern. Urk. Men, men. Alla anpassar sig till situationen och jag gissar att dessa slemmiga typer njuter av all väta som fyllt på våra vattenförråd under vintern! Det blir nog bra.

01 feb

Välkommen februari!

Men hej, kära du! Åh, vad jag har längtat. Jag vet att andra redan har dragit igång förodlingar och olika typer av trädgårdsarbete, men jag är fortfarande inne i den mentala uppbyggnadsfasen. Igår satt jag och tittade på bilderna i förra årets odlingsdagbok. Alltså, vilken skatt! Vad underbart det är att slippa förlita mig på andras kunskaper och övertygelser! Nu kan jag ta det lugnt och inte hetsas att sätta fröer som ändå kommer att leda till rangliga och klena plantor som inte kan sättas ut eftersom det fortfarande är för kallt ute… (De där odlingsforumen på Facebook är fantastiska, men också enormt stress-inducerande för mig. Jag har en känsla av att samma gäller för många andra.)

All mat som växer upp ur de små pilliga fröerna och ur den surt insamlade bokashin med hjälp av maskar, små mikroorganismer, sol och vatten gör mig glad. Det gör även alla blommor! I år har jag inte beställt fullt lika mycket fröer som jag gjort de senaste åren. Det visar sig kanske ha varit fel beslut, men just nu är jag nöjd. Vi har en stomme till ett miniväxthus, men ingenting som täcker. Växthuset ”tålde inte vind” – eh. Får se om vi kan fästa ihop byggplast och få det att funka. Det är en senare fråga, just nu duger det bra att vi har ett litet växthus i sonens skrubb.

Tydligen hade jag glömt att skrubba av hyllplanen innan maken plockade ner hyllan förra året, men det är snabbt avklarat. Den här synen gör mig glad, men jag förskräcks även av det faktum att det känns som att det bara gått ett par månader sedan vi var här förra året…

Vad jag vet finns inget juligt kvar i resten av huset. I köket frodas dock flera amaryllisar och den lilla julstjärnan som kostade 29.90 dagarna innan jul och fortfarande är lika fin. Svärmor hade fått en att leva gott hela året, så jag är lite sugen på att se om jag vill testa samma experiment. Den får fortsatt omvårdnad så får vi väl se hur det blir. Inget nytt på amaryllisfronten. En knopp sitter kvar i sin lök, sju har blommat eller blommar fortfarande och de andra fem lever fortfarande i största välmåga. Vet inte om jag hade behövt skaka om dem lite mer innan de fick flytta in? Försöket fortsätter.

Ps: Vill tipsa om Underbara Claras Fånga årliga februari-utmaning. Jag kommer inte att vara med alla dagar, men hoppas få fram kameran lite mer ofta.

13 maj

Storm i växthuset och frön i backen.

Alltså, idag vill jag bara tala om att det kostar på ibland om man är planttant och bor i ett sådant blåshål som vi gör. Jag hade haft en fin dag på alla sätt och vis och hade satt mig i bilen för att köra in till stan då jag fick syn på rena kaoset… Vi har ett nytt växthus av enkel modell, men åtminstone lite större än det förra från Lidl. För ett tag sedan täckte jag insidan med fiberduk för att följa Farbror Gröns tillvägagångssätt för att avhärda plantorna och det har funkat utmärkt fram tills igår. Då bestämde sig vinden för att utmana växthuset så till den milda grad att plantorna puttats ner från hyllorna av blåsten och hamnat huller om buller på och under varandra. Jag grät då jag krälade omkring i min akuta räddningssituation, men försökte lugnas av maken som tröstade med att det kunde ha rört sig om något mycket värre. (Nej, detta var inte ett sådant tillfälle då kameran åkte fram. Inte en bild jag vill minnas heller.) Idag har jag inte vågat gå ut för att se om plantorna har hämtat sig eller ej. Jag kommer dock att behöva vattna lite senare, så det är väl bara att bita i det sura äpplet… Håll tummarna för mig! Eller för plantorna i alla fall, framför allt var det tomaterna som råkade illa ut och dessutom tappade sina skyltar med namn. Tur att det finns tomatplantor att köpa om det skulle skita sig alldeles.

Något roligare känns det ju att alla blomfröer är i jorden. Jag hade mängder av påsar efter att ha gjort min inventering. De egeninsamlade fröerna har jag redan satt på andra ställen i trädgården. I perennrabatten har jag kompletterat med slingerkrasse och solrosor i bakkant. Alla fröer i framkant på detta foto hamnade vid stenmuren där vi anlade ettårsrabatt redan första året vi bodde här. Gräset behöver tas omhand på ett mer effektivt sätt, det har bara fått härja fritt. Maken körde i alla fall upp svålen med jordfräs och jag satte fröerna där och vattnade igenom ordentligt. Problemet är att jag gärna vill att den här rabatten sköter sig själv, men den kommer ju att kräva vattning varje dag tills fröerna tagit sig om några veckor. Det får helt enkelt lösa sig!

Så här långt har den uppstammade Dr Westerlund från Vajlan kommit. Den behöver snart ännu en toppning och så småningom en större kruka. Jag vågar dock inte riktigt än eftersom det var det förfarandet som knäckte mitt förra projekt. Pelargoner har känsliga rotsystem som inte gillar att få det blött om fötterna, särskilt inte innan de etablerat sig ordentligt. Efter gårdagens påminnelse om hur viktigt det är att komma ihåg att naturen tar sin plats ska jag försöka att släppa oron. Jag vet ju att det mesta blir bra. Det andra kan man lätt lägga till erfarenhetsbanken och det finns oftast nya fröer, nya skott, nya avläggare att testa på. Nu är det dags för helg och det blir kanske inte så mycket tid över till trädgårdsprojekt för mig. Vi får se! Orgelhelg innebär potentiellt fantastiska konserter med duktiga organister i Karlskronas olika kyrkor, men vi i Motettkören ska också sjunga på ”festmässa” på söndag. Tonåringen i familjen ska flyga på utflykt med sin förra värdfamilj och maken ska påbörja ett önskeprojekt till mig (eller till oss, men jag har kommit på det). Hoppas att du får en fin helg!