Tag Archives: vänner

28 jul

Korvgrillning, blommande ljung och andra festligheter.

När solen sken och vinden höll sig rimligt flaxande åkte vi ut till naturreservatet med bordsgrillen, nybakade korvbröd och ett gäng korvar. Vi fick sällskap av ett gäng ytterst närgångna kvigor, en ko med kalv och deras mer än lovligt imponerande vän i viken. Dottern fick öva på sin respekt för nötkreatur (s k koskräck) och vi andra fick en stunds liveunderhållning av det mer intressanta slaget.

Dotterdottern gillar naturen, hennes pincettgrepp fångar minsta barr på mindre än en millisekund. Alla undersökningar går via munnen, så det gäller att hålla sig alert!

Herr Grillmeister bemästrade elementet som behöver tämjas vid sådana här tillfällen och vi hade snart en perfekt grillglöd. Diskussionerna handlade bl a om huruvida man kan ändra sin personlighet och om det är mest effektivt att tämja sina svagheter eller ge sina styrkor fritt spelrum. Vi kunde dessvärre inte lösa denna utmaning, men landade i att lite av varje nog är att föredra.

Ljungen börjar blomma, jag rekommenderar varmt att ta sig ut till Uttorps naturreservat om en vecka eller så. Vackraste tiden på året här ute, helt klart.

Kolla bara! Det är något som talar till mitt innersta när jag ser detta.

Lilla kalven vet inte hur bra han har det. Fint så.

Finns det något intressantare än himlafenomen av alla de slag? En halo som avskedspresent från naturen kändes fint att ta emot.

Väl hemma var det dags att göra oss iordning för lillebrors 40-årsfest. Bloggarsyrran kom över och fick både hår och makeup fixade av äldsta dottern som är duktig på sådant. Jag fixade lite fördrink i form av svartvinbärsschorle med frysta blåbär. Uppfriskande och vackert.

Efter fixandet och blombukettsplockandet och presentinslagandet gav vi oss iväg till Bergåsa. Där blev vi bjudna på underhållning av det bättre slaget. Så fint att träffa gamla grannar, släktingar och lillebrors vänner från olika tider i livet. Somliga hade jag bara hört namnen på, andra hade jag träffat på bröllopet för tio år sedan. Brorsan överraskade frun och alla oss andra med en upprepning av bröllopslöftena som gavs den där augustidagen 2014, sommarens sista, magiska dag det året. Vi har dock förhoppningsvis många fina dagar kvar på den här sommaren. När vi rullade hem vid midnatt var festen fortfarande i full gång. Firat liv firas aldrig förgäves. Grattis till lille Hanseman! Må livet fortsätta sprida ljus på din stig.

09 jul

Att bo i någon annans semesterparadis.

Vi bor så fint och jag vill inte åka någonstans under den här tiden på året. Kan inte direkt heller. Det blir krångligt att skaffa växthusvattnare och så fort man är borta i några dagar märker man hur fort saker läggs på hög. Däremot är det trevligt att få sällskap. Just nu har vi vår goda vän och hennes son här i några dagar. Det är fint med gäster man känner sig bekväm med. Det ska inte kännas som ett jobb, som att ens uppgift är att passa upp. Då hamnar man snart i utmattningsfällan.

Jag anställde den besökande lilla gästen för att hjälpa till med kottplockning. Vår yngsta dotter drev på honom i något slags utmaning, så det gick undan.

Efteråt lektes det i timtal. Teckning, målning, fotboll… Barnliv om sommaren som det ska vara.

Den lilla mamman fick istället chans till solstol och bok, som mammaliv om sommaren ska vara.

Malörten kom äntligen bort, de fallna sockerärtsstöden fick bindas upp och luktärter i mängder plockades in.

Vår beresta väninna skickade för många år sedan denna vas i present. Några av luktisarna i blå toner hamnade i den och gör nu toabesöken lite vackrare och mer väldoftande. Dessutom är det härligt att tänka på M och all inspiration hon bidragit med sedan vi lärde känna henne i Palo Alto för trettio år sedan. Hon är lätt en av de topp tio-personer utanför familjen som har påverkat mig mest. En fäbless för djupa samtal, cool attityd, stort hjärta, stark tro, intelligent på ett ödmjukt sätt och mycket familjekär, men samtidigt med starka (och friska) vänskapsrelationer. Denna vas är inte bara en pryl. Den är en påminnelse om vikten av att erbjuda sig själv goda föredömen. Samla på dem och måna om att hålla kontakten på något vis. Och där hamnade vi visst i detta inlägg om att bo i ett semesterparadis.

22 jun

Midsommarafton 2024.

Ja, se det blev en redig midsommar med alla klassiska tillbehör utom nubben. Jag tror jag räknade in 76 personer. Två av mina syskon med familjer, diverse släktingar, vänner och en ströfransos som pussade mig på kinderna så jag genast ville åka till Frankrike. Allt blev så lyckat! Det försiktigt vackra vädret gav dessvärre några rejäla solbrännor, men de tillhör också. Knytisbuffén var god och blomstersyrran strösslade sina händers vackra verk i allt från blomsterarrangemang till tårtdekorationer. Med så många som tar socialt ansvar behövde vi inte oroa oss, det blev helt enkelt trevlig stämning överallt!

Alltså, du förstår. Vår Mimsa, hon kan! Så vackert.

Bästa E fick rycka in och sy ett tak till uteserveringsbordet av våra gamla gardiner och Thailandstyger. Detta hade hon nog inte planerat för midsommar, men åh, så bra det blev! Alltså, varför tog jag inte kort då hon satt på yttervinden i soffan med symaskinen på en stol och löste ett spännande världsproblem?! Tack för vänner som liksom är helt självklara!

Vår coola rockstjärna till kusin passade på att fira sin 40-årsdag med oss. Hans brorsbarn hade missat delen i hans liv då han hade musikaliska ambitioner och imponerades storögt av de tongångar han trots allt bjöd på. Jag älskar hans röst!

Brorsonen och hans hjälpredor bjöd barnen på en strålande lekshow och jag fnissade över hans inlevelse. Bästa!

Något av det jag uppskattar mest är kärleken för musiken bland alla syskonbarn. Undrar om mamma och far (han ”slapp” visst sånglektionerna) applåderar i himlen?! Systersonen och hans tjej spelar så fint tillsammans och svägerskans mamma hängde med på sång och fiol. Dansen runt midsommarstången bjöd på skönsång och fall ner i diket och allsången med ”Sommaren är kort” och ”En vänlig grönskas…” klingade vackert. Det badades visst också, men huuu så kallt!

För vår danske svärson var det vanlig arbetsdag, men han åkte från Hillerød i tid för att hinna smaka lite midsommarmat innan han högg in i dessertbuffén och fick introduceras för kung och fosterland.

Det skapades ljuvliga kransar under blomstersyrrans överinseende. Titta, så fina hon och maken är!

Vi gamlingar övervakade kvällens midsommarsolnedgång i sällskap av nöjda och solbrända midsommarfirande. Maken och min kusin tog sista diskpasset, så detta var min mest sociala midsommar på många år. Jag gillar att vara köksboss, men det är mysigt att få prata med folk också. Gissa vem som har sovit gott inatt? Nu fortsätter vi denna sociala helg, men först ska jag spruta bort spinnkvalster på gurkorna. Är det inte det ena så är det det andra! Hej hopp!

21 jun

Glad midsommar!

Jag hoppas att du får en sådan där helg som blir minnesvärd på ett behagligt sätt. Jag ser fram emot att träffa släkt och vänner från när och fjärran. Vi inleder med stort midsommarfirande, fortsätter med släktträff hemma hos moster och morbror och avslutar med ex-svägerskans 50-årsbaluns. Dessutom får vi äntligen chans att hänga med yngsta dotterns danske fästman, och hur roligt ska det inte bli att träffa morbror och moster som vi inte träffat sedan vi flyttade från USA?! Klackarna i taget!

Ps: Inte för att vara en party pooper, men sommarsolståndet skedde igår kväll. Nu går vi mot kortare dagar igen. Tiden är värdefull. Slösa inte bort den på ältande, trånande, dumheter, ånger eller att vilja ha annat än det du har. Tricket är inte att vilja ha mindre, utan att se det fina i det man redan har. Gör vad du vill med den påminnelsen, själv tackar jag för livet och träder in i big köksboss-rollen.

27 maj

Söndagssoligt.

Vilken fin dag det blev igår! Sol, vajande flaggor över nejden, generositet, kärlek… Jag gillar Ann Jarvis tanke bakom Mors dag, att instifta en särskild dag (hennes egen mors dödsdag) för alla mödrar då ”mor är den person som gjort mer än någon annan för dig”. Diskussionerna runt detta påstående kan av olika anledningar vara många, långa och spretiga, men jag ställer gärna upp på grunddefinitionen.

Jag firade dagen på bussar, i kyrkan, i resterna av brorsdotterns morsdagskiosk (hon sålde slut i ett nafs, kiosken är årligen återkommande och har blivit ett lokalfenomen som t o m skrivits om i lokalpressen, tur att jag hade tingat en bukett), i sällskap av lillillbrorsans familj och vår underbara granne från föräldrahemmet och hans familj, i Hoglands park, på restaurang, på kyrkogården, i soffan med ett broderi, vid diskbänken, i trädgården, i sällskap med älsklingar IRL och via telefon, hukandes över gamla album och på spikmattan. Jag somnade så hårt att jag inte hörde något förrän det mullrade av åska utanför fönstret ganska sent i morse.

Blomstersyrran bjöd mig på sushirestaurang och jag njöt av Hoglands park på väg dit. Det är verkligen lätt att bli hemmablind, den här gången tittade jag noga för att se om jag kunde applicera några designidéer på vår trädgård.

Liljekonvaljerna hamnade till slut hos mamma och mormor på vår kyrkogård. Penséerna har sett sina bästa dagar och ska bytas ut mot sommarblommor, men de klarar sig nog en vecka till. Bokstäverna ska också fyllas i igen. Det blev så lyckat förra gången.

På väg hem från kyrkogården pratade jag med sonen och hans flickvän, så de fick se hur rörd jag blev över överraskningen som väntade hemma utanför dörren! Hur vet man att man har supervuxna barn, att de inte bara är vuxna på papperet? Jo, man får blombud. Jag blev så, så glad, både av gesten, det underbara meddelandet och själva blommorna. När jag hämtat mig lite fick jag ta hand om trädgården varefter jag fick chans…

… att bli bullmamma, trots att jag var ensam hemma! Blomstersyrran och svågern skulle nämligen komma förbi på fika. Åh, jag älskar verkligen att baka, det blir alltför sällan nuförtiden.

Syrran hade bakat mina favvofavoritkakor. Själv tömde jag kylen på en ostskalk, perfekt vattenmelon, några gamla tomater och sjutton (överdrift) olika marmelader. Nu är kylen snart tom på allt användbart, men jag ska nog klämma ut en lunch till besökare imorgon också. Frysen är ju full och vi har alltid goda Fridhem Farm-ägg hemma. På onsdag ska jag ta med dottern och dotterdottern på storhandling. Ja, och så gick denna soliga mors dag, en av livets bättre.

21 apr

Inget, inget, inget och så allt på en gång.

Igår förmiddag orkade jag försöka mig på lite trädgårdsarbete i sakta mak under ett par timmar, men sedan fick jag uppsöka soffan igen eftersom hela eftermiddagen och kvällen var uppbokad. Den här ”syskonbarnsförkylningen” visade sig bli en seg historia.

I utbildningen till världsarvsambassadör ingick en stadsvandring som jag dessvärre inte kunde vara med på. Igår var det så dags för ett uppsamlingstillfälle och vi var tio stycken som tagit vara på denna möjlighet. Tre personer som går stans guideutbildning var dessutom med och lärde sig hur en stadsvandring med ett proffs ska gå till. Jag tog exakt två foton, varav detta var det bästa. Därmed kan vi dra slutsatsen att guiden var ytterst kompetent och att vi blev matade med fakta i en outsinlig ström! Karlskrona har en mycket spännande historia och det är så fantastiskt givande att se på stan från ett annat perspektiv. Tänk, de flesta årtal, platser, människor och händelser som nämndes har jag redan hört talas om, men allt fick under dessa timmar liv på ett annat sätt. Trots att jag hade klätt mig varmt var jag dock helt genomfrusen då jag nästan 2,5 timme efter samlingen vid Karl XI på Stortorget fick dra mig från gruppen eftersom jag hade en tid att passa. Gruppen var helt enkelt så intresserad att alla frågor sinkat oss!

Jag ville gärna komma iväg till brorsan i Rödeby eftersom hans äldsta son hade sin flickvän hemma för första gången och vi skulle få chans att träffa henne. Vilken härlig människa, det kändes som att hon alltid funnits i familjen. Dessutom talar hon världens finaste norska dialekt, jag smälter när jag hör henne… Jag är glad för brorsonens skull och önskar de unga tu all lycka framöver. Det är verkligen spännande att få se både våra barn och syskonbarn hitta sina vägar framåt och är glad att det är viktigt för dem att låta sina partners bli en del i storfamiljen också.

Från grillandet på vitsippsön åkte vi vidare till den traditionella spelkvällen där det denna gång bjöds på raclette. Mums, det är verkligen lyxigt gott! Efter att ha ätit oss mer än mätta och belåtna spelade vi ett luringspel som var roligt, men som jag dessvärre inte minns namnet på. Kortspelet Silver kan jag också varmt rekommendera. Vet inte varför jag är sämst på att komma ihåg regler till olika spel, men just det blev helt enkelt inte en av mina talanger. Tur att andra är bättre på just det.

10 mar

Fira det nya livet!

Med så mycket släkt och vänner i USA växte jag upp med några traditioner som jag tog för givna, men som de flesta andra svenskar uppmärksammat först i närtid då amerikanska påverkare delat med sig av sina liv. Jag och mina syskon hade bland annat julstrumpor som vi fick grejer i på julaftons morgon (fortfarande en viktig tradition för de flesta i vår familj) och kvinnorna i mammas familj och väninnorna hade en baby shower för mamma då jag låg i magen 1970. Att vi inte firade Halloween hade, tror jag, mest att göra med att mamma verkligen tyckte det var otäckt med att sätta låtsasgravar i sin trädgård, hänga skelett runt om i huset och klä ut sig med läskiga masker.

En av våra barndomsvänner gifte sig och hamnade i USA. Hon och hennes man har blivit som vår familj. Våra ungar ser på deras barn som sina amerikanska ”låtsaskusiner” då vi firade alla födelsedagar, högtider och andra begivenheter med dem under våra år i Orem. Den äldste sonen och hans fru väntar barn i april. Med anledning av detta bestämde de sig för att flytta från Virginia till vårt lilla hörn i Sverige för att de ville erbjuda sitt barn en tryggare miljö. (Frun i familjen är ”public defender”, allmän försvarare, och tycker att Sverige mest har ”cute crime”. Hon hänger inte riktigt med på svenskars syn på att Sverige har blivit otryggt. Att se på livet genom andras ögon kan ibland ge perspektiv.)

Igår hade min syster ordnat en så fin baby shower till den blivande förstagångsmamman och den lilla bebisen som är på väg i sitt vackra hem. Det var fantastiskt att känna kvinnokraften från alla åtta kvinnor som hamnat i Karlskrona på olika vis (Jag och syrran är födda här, flyttade som unga och trodde aldrig vi skulle flytta ”hem” igen, vår svägerska är från Stockholm, den blivande mamman från USA och de andra kvinnorna från Umeå, Norge, Ryssland och Iran. Wow!) Jag åkte hem och kände mig så glad och tacksam för syrrans initiativ och att vi alla kunde hjälpa till att få de nyinflyttade att känna sig välkomna och omhändertagna.

08 jan

Om allt möjligt och förmågan att drömma stort.

Helgen har ägnats åt fina möten med familj och vänner, något som jag verkligen känner mig tacksam över. Min lilla systerdotter döptes och hennes pappa sjöng Bo Kaspers ”Vad ska du heta?” så de sista pappersnäsdukarna från förpackningen jag öppnade då lillans föräldrar gifte sig gick åt. Det var fint att komma till lillastesysters nya hem i Höllviken. Syrran är så duktig och det är underbart att se den lilla familjen kämpa på och nå mål av olika slag. Våra föräldrar skulle vara så stolta över dem!

Igår hade vi våra kompisar över på en bit mat och trevlig samvaro. Deras småttingar är otroligt charmiga, inte minst balettdansösen på bilden här ovan som med stor säkerhet deklamerade att hon ”ska bli sjungerska och danserska och stå på alla de största scenerna i hela världen”. Efter sin sju nummer långa konsert är jag tämligen övertygad om att hon kommer att gå långt, oavsett vilken väg hon väl bestämmer sig för att slå in på då hon har några fler år innanför västen.

Idag hade jag inga bokade samtal, så jag ägnade största delen av dagen åt att städa undan julen. Det gav mycket tid till reflektion över bland annat den energi som den lilla musikalartisten så självklart visade upp. Jag sög i mig den som en torrlagd svamp, ville så gärna få ta del av den och låta den ge mig kraft att känna samma självklarhet i mitt liv. Nytt år, nya ambitioner, men samma gamla kropp och samma utmaningar. Må självklarheten slå följe med mig detta år, låt mig ta den i hand och låta den bära mig när jag inte ens har styrfart framåt. Jag önskar ibland det var lika lätt att ladda upp mina egna batterier som de som sitter i den bärbara högtalare som finns här hemma. Bara att plugga in i datorn, den går ju till och med att använda medan den laddas! Jaja. Nu ska jag dra iväg och få till några piruetter innan det är dags att ta en tidig kväll för att häva de dåliga jullovsvanorna jag lagt mig till då jag stannat uppe alldeles för länge. Jag hade tänkt skriva något helt annat, men du vet hur det är. Det är som det är och det blir som det blir. Även så med texterna i Monnahs blogg.

03 dec

Glad första advent!

Denna helg är en av de mest intensiva på året, men alltid lika rolig. I år har vi musikdirektör Alexander Hanson som dirigerar adventskonserterna och Cecilia Hjortsberg med rötter i stan är vår solist. Jag var tvungen att gå fram till Cecilia och fråga om hon möjligtvis är syster till en rolig kille som gick i min gymnasieklass. (Jag och min kompis trodde att han skulle kunna bli allt från stadsminister till informationsansvarig på någon nördig institution eftersom han och hans kompis satt och läste NE på rasterna. Jag glömde fråga vad han jobbar med numera. Uppenbarligen heter han inte Ulf Kristersson, så just den kan vi stryka.) Hur som helst har jag träningsvärk idag efter den speciella sorts intensiv repetition som en sådan här samspelning innebär. Kul var det i alla fall och jag ser fram emot resultatet senare idag.

Efter repetitionen blev det trots allt några timmar över till att städa färdigt och få alla stjärnor och ljusstakar på plats. Nu känns det som att december är här på riktigt trots att jag knappt har hunnit med hälften av vad jag trodde för en månad sedan. Jag är alltid lite snällare mot mig själv efter de tacksamma dagarna, så det är väl bara att säga hej advent, plocka fram dubbaskorna och se till att brandvarnaren funkar. När jag hade tagit kortet för att fånga adventskänslan tänkte jag att jag tror att Elsa och Anton som bodde här, och vars omtanke liksom vilar kvar över vårt hem, hade känt sig hemma. Det är jätteviktigt för mig.

När ljusgrenarna hade fått nya batterier och glaskulor och allt var på plats var det dags att känna på känslan, blåsa ut ljusen och dra in till stan igen, för där…

… hade Restaurang Skeppsgossen dukat upp till ett klassiskt julbord. Kompisen på besök från USA hade bjudit in mig och ett par andra kompisar. Det var riktigt gott och fint fixat. Vi hamnade dessvärre bredvid ett gäng tomtar som redan var överförfriskade då de kom. Jag tror det var ett gäng från en arbetsplats. De lät så till den grad att den stackars unga servitrisen fick be dem dämpa sig lite. Det hjälpte i två minuter, men sedan var samma gubbar i farten och hojtade ”glatt” på serveringspersonal och på varandra. ”Vad fint att ni har roligt, men kan ni dämpa er så de som är runt omkring också kan få känna likadant?” Jag hade slängt ut dem om det var mina arbetskamrater. Hur som helst bad vi att få flytta oss, vilket vi också gjorde. Maten var jättegod och jag hade så trevligt med vår lilla grupp. Vi var bland de första som kom och var de sista som gick. Detta var det första restaurangjulbord jag gått på på många år. Vis av erfarenhet försökte jag ta väldigt lite av allt så jag skulle slippa känna mig som en stoppad julgås efteråt. Taktiken funkade väl, så jag kunde mätt och mycket belåten åka hemåt i snöovädret. Tack för bra dubbdäck! Det var slirigt och dålig sikt, men medtrafikanterna betedde sig betydligt bättre än tomtarna på julbordet. Ibland är det extra mysigt att komma hem och så var det igår kväll. Jag möttes av stjärnglans i köksfönstret och väntande värmefilt. Tack för en lång och härlig dag!