sömnad – Sida 2

07 mar

När den där kjolen bara ligger och skriker i soffan…

… är det väl dags att göra något av den? Jag blir ständigt påmind om hur dålig jag är på att bara slutföra grejer. Jag är helt enkelt en ”procrastinator” (Förhalare är väl ändå inget ord, eller?) Maken och sonen har sedan ett par veckor en snabbkurs i programmering. De sitter alltså och programmerar flera timmar varje kväll. Det går jättebra och tanken är att sonen ska hjälpa pappa med diverse projekt. Han har helt klart fallenhet och det skadar inte heller att han faktiskt har upptäckt att han tycker att det är roligt. Dessutom skjuter han väldigt gärna sin engelskuppgift, att skriva en novell, framför sig. Brås han månne både på mor och far?

Hur som helst. Jag såg den där kjolen som inte ens var särskilt billig utan bara hade ett fint tyg ligga tillsammans med en soffkudde vars överdrag redan tvättats och lagts undan och bestämde att det var dags att skrida till verket i kväll. Förberedelsejobbet tog lång tid då kjolen hade ett ok som skulle klippas bort och själva kjolvåden var klippt i en böjd form. När man en gång velat bli sömmerska har man koll på vad som är tråkigt och vad som är roligt i sömnadsprocessen även om det är 30 år sedan man sist var i toppform. Då jag tillhör denna skara har jag insett att själva tillklippningen skulle vara lite bökig. Det är helt enkelt därför kjolen har blivit liggande om du nu vill veta varför.

Jag bestämde mig för att sy en kudde med omlottbaksida eftersom jag inte hade någon dragkedja hemma. När det gäller kuddar syr jag dem annars helst med dragkedja då det gör dem snygga både på fram- och baksida…

Före såg det ut så här på köksbordet.

Halvvägs såg det ut såhär, men vem är intresserad av halvvägsbilder? Jag använde dels rullkniven jag fick i present av personalen på Flymens skola då jag slutade där 1993 och dels min älskade tygsax. Båda har klarat att gå opåverkade av tidens tand till skillnad från vissa andra.

Jag klippte framsidan lika stor som kudden, 45×45 cm, medan de två baksidorna som skulle gå omlott klipptes 45×32 cm. Omlottbitarna sicksackade jag och sydde ner ett par centimeter med två dekorativa raksömmar. Känner jag mig själv rätt kommer jag att så småningom lösa stängningen på annat vis.

Bästa sättet att få snygga hörn? Klipp bort hörntriangeln, men håll dig för allt i världen borta från själva sömmen. Jag tycker 2 mm marginal är rätt bra.

Räta mot räta naturligtvis. De båda baksidorna fållades som sagt innan ihopsättningen. Som du ser finns det utrymme för några centimeter omlott.

Så här ser baksidan ut med bara den enkla omlottlösningen. Funkar okej, men jag hade inte lagt den här sidan framåt. Man kan göra en knytstängning eller sy dit ett par knapphål med tillhörande snygga knappar för att göra också baksidan dekorativ.

Sådär. Nu är det bara fräscha tulpaner som saknas. De julröda detaljerna är äntligen bortplockade från soffbordet och påskkudde och pläd är på plats. Kom nu våren!

30 dec

Stolt mamma!

Äldsta dotterns senaste projekt, en rutig klänning. Alla som har sytt vet att det är hemskt klurigt att mönsterpassa rutor, men E gav sig inte. Hon hittade detta snygga reatyg och ett mönster som kostade en dollar och bad mig hjälpa henne. Hon har lagt många timmar på att få allt rätt. Hon har också morrat då jag sagt åt henne att sprätta, men hon har också kommit på att sprättar man då det inte blir bra så blir slutresultatet så mycket bättre! Jag är mycket stolt över att de sömmerskeambitioner jag hade i dotterns ålder liksom verkar ha gått i arv. Jag har nämligen inte andats en suck om att jag tyckte att hon skulle prova ett lite större projekt. (Dessutom är jag rätt nöjd över att jag lyssnade då både syokonsulenten och mina föräldrar bad mig tänka en runda till när jag ville söka till en sömnadsgymnasielinje. Inte för att jag egentligen tror att Natur var något självklart val för mig, jag skulle nog ha gått Humanistisk linje, men jag tror inte jag hade trivts med att slava vid symaskinen dagen lång. Förresten, om jag hade läst språk hade jag ju inte träffat min vän Å och det hade varit en ren förlust!)

Kolla in den rätt grymma mönsterpassningen!

Söt, söt, söt.

Taylor Swift II.

16 aug

Skaparverkstad.

Just nu är det lite svårt att jobba hemifrån eftersom barnen fortfarande har lov. De två äldsta är duktiga på att fixa med sitt på olika sätt, men tioåringen står gärna bredvid mig och ställer tusen och en frågor. Dessutom är hon ultrakreativ och har massor av idéer som naturligtvis gärna ska genomföras NU.

Låt mig presentera Ko. Hon är mjuk och go’ och S fick henne av pappa för några år sedan. Ko har fört en tillvaro i skuggan av andra favoriter, men igår fick hennes status ett rejält uppsving. S kompis var nämligen här hela dagen och hade tagit med sig sin nyaste, dyrbara familjemedlem; en blommig kanin av modellen Build a Bear. Ko är i ungefär samma storlek och S kom på att det skulle vara roligt att fixa nya saker till henne och kompisens blommiga kanin.

Här är Kos nya ryggsäck. S gjorde det mesta själv i samråd med och med hjälp av sin mamma (moi, alltså). Rätt snygg om jag får säga det själv.

Vänskapsarmbanden som är så populära just nu har S hållit på med sedan tidigt i våras. Det här armbandet har dock jag gjort; det första sedan jag själv var tonåring. Vad jag inte kunde räkna ut då jag såg mönstret var att det skulle gå åt dubbelt så långa trådar av den grå mittenfärgen, så mitt jeansmatchade armband fick Ko ta över.

S med en nyekiperad Ko.

Här ser nu hur ett riktigt armbandsproffs ser ut. Gillar de olika modellerna! (Det svarta makraméarmbandet med silverfärgad ring fick S som byggsats i julklapp, men det var lite för svårt för henne. Jag läste den något kryptiska beskrivningen och insåg att jag visst hade gjort slätknutar förut och då gick det jättesnabbt att knyta klart!)