Tag Archives: skönhet

10 feb

En ytlig debatt.

Idag var jag och dottern och klippte oss. Tjejen som tog hand om mig var så trevlig och söt och glad och bra på alla sätt och vis. Hon hade hår med dip-dye i lila och rosa, ett par strategiska tatueringar och en glittrande sten på överläppen. Behån var leopardmönstrad i lila och rosa, blusen var lite lagom sexig och jeansen var för små (du vet, så där så mullet flyter ut lite grann över lågt skurna byxor). Vi pratade om än det ena och än det andra och på något sätt kom diskussionen in på hennes jobb, att ge människor ett yttre som de gillar bättre då de går därifrån än då de kom till henne.

Jag önskar att jag var i samma form som för ett drygt år sedan då jag mådde toppen efter både rätt kost och träning. Jag mådde inte bara fantastiskt psykiskt och fysiskt, utan var också nöjd med min kropp. Jag var inte särskilt smal och inte särskilt tjock, men jag kände mig frisk. Här hemma pratar vi mycket om hälsa och vad det egentligen innebär. Människor är komplexa varelser. Vi behöver bra kost, utmaningar, lugn och ro, fysiska aktiviteter, sömn, andlighet, kärlek och en plats att kalla hemma. Jag vill att mina barn ska vara stolta över sig själva, att de ska känna sig starka och att de ska våga ge sig ut i världen på egna ben! Vi är inte riktigt där än, men som tur är har de några år kvar innan de anses vara vuxna på riktigt.

Hur som helst, tillbaka till diskussionen med hårfrisörskan. I hennes jobb är kroppsfixande och kroppsfixering något naturligt. Jag tror att frisörer, tatuerare och personliga tränare många gånger ser på människor som kroppar (läs kött) mer än varelser (läs själ). Vad tror du? Vi är lättmanipulerade och ser vi vissa typer av kroppsideal dag ut och dag in (läs megasmala, vältränade, rynkfria, tatuerade kroppar med löshår och silikonbröst) i synliga positioner tror vi, och tycker kanske till och med, att det är så man ska se ut, att det är det där som är skönhet. I går visade jag på Facebook ett foto på en makalöst vacker kvinna med en makalöst grotesk tatuering i armhålan. De senaste åren har tatueringar blivit lika vanliga som hål i öronen, fast för både män och kvinnor. Till och med min gamla faster gick och tatuerade sig häromsistens då hon var ute och reste. Någon skrev kommentaren att ”No tattoo is the new tattoo” eller något liknande i det där Facebookinlägget. Själv är jag med andra ord så gammeldags att jag hunnit bli modern!

I grannskapet bor ett synnerliget lyckat par. De är båda publicerade och erkända inom sina yrken, jobbar ofta utomlands och är i ungefär samma ålder. Mannen ser ut ungefär som farbrorn i filmen UPP! med glasögon och allt medan hans fru inte har en detalj som inte är fixad. Hon är eventuellt smal av egen maskin, men annars är silikontuttar, uppblåsta läppar, botox, uppstramade ögon och blonderat hår allt man ser. På håll ser hon fin ut, står jag närmare än ett par meter kan jag inte riktigt titta på henne. Hon kan inte prata ordentligt heller eftersom överläppen är så pumpad, men hon sjunger vackert. Hade folk låtit bli att lyssna på henne om hon inte hade fixat sig så där? Hade hennes man älskat henne mindre? Hade hon varit mindre framgångsrik?

Här nedanför ser du en bild på nyaste numret av magasinet Shape. Jenny McCarthy, gammal Playboy-brutta och numera Engagerad Autistmamma No. 1, lyser upp framsidan med en kropp som inte liknar min i något skede av livet. Jag undrar mest hur mycket som är på riktigt, hur mycket som är opererat och hur mycket som är Photoshop. Det som stör mig är att jag tittar på henne och tänker att jag önskar att jag hade den där kroppen. Och det hatar jag. Jag önskar att jag kunde se bilden och tänka att Jenny McCarthy är en vacker kvinna, att hon ser stark och hälsosam ut och att det kunde räcka med det. Jag önskar att jag slapp känna något enda uns av avundsjuka. Och så tänker jag än en gång att jag måste, måste, måste fortsätta att arbeta med mina barns självkänsla, mentala styrka och livsglädje. Hur tänker du om dessa frågor?

07 jun

Tipstorsdag vecka 23.

Jag är inte speciellt känslig och har inga allergier. Under mina tonår reagerade jag om jag åt citrusfrukter – fick blåsor i munnen och i mungiporna, blev ”kliig” i halsen. Som vuxen har jag alltid varit noggrann med vad jag använt för ”skönhetsprodukter” eftersom jag tror att det är viktigt att vi inte utsätter våra kroppar för en massa kemikalier. Härom månaden fick jag emellertid problem. Jag fick en fruktansvärd klåda i armhålorna. Fräscht… Jag hade inte bytt deo, utan var säker på att mina problem var stressrelaterade.  Under några dagar lät jag bli att använda deodorant över huvud taget för att få svullnaden och klådan att lägga sig och det fungerade utmärkt. Då jag började använda deon igen kom besvären tillbaka, så jag tog en andra runda med vila + att åter börja använda min deo. Samma fenomen uppstod och då insåg jag att min kropp helt enkelt sa stopp! Sedan dess har jag inte använt Garnier Deodorant Invisimineral, utan håller mig till Dove och Rexona. Nu behöver du inte göra samma misstag som jag! Vilken deodorant/antiperspirant använder du?

 

20 apr

Lite mer om skönhet.

Om du har mer tid än jag denna dag med regntunga skyar kanske du vill se detta program. Jag har lyft frågan förut. Allt jag kan göra är att lyfta den igen. Alla har rätt att göra som de vill så länge de mår bra och inte skadar någon annan. Men hur lycklig blir man egentligen? Och när slutar man vara missnöjd? Och är det bara de misslyckade ankläpparna jag ser? Finns det faktiskt de som gjort läppförstoringar som kan fortsätta prata normalt och inte ser ut som att de gått in i en vägg? Jag är bara intresserad. Kommer föräldrar att göra ingrepp på sina ”fula” barn då de inte passar in i bilden av den perfekta familjen? Kommer människor att börja se annorlunda ut? Kommer människor att födas utan hår på obehagliga ställen, kommer vi att få megafeta och megasmala människor, liksom två arter? Det här programmet skrämmer mig. Det skrämmer mig för mina barns skull. ”Jag är inte bara vem som helst”, säger Jane som programmet handlar om. Jag vill bara tala om att det är inte jag heller. Jag är inte bara vem som helst. Och att vara en trebarnsmamma i Segeltorp smäller för mig högre än att supa gratis på Stureplan, any day. Men vad vet jag? Må alla ni som säljer er till ett högt pris slippa vakna upp med skönhetsbaksmälla, bröstoperationssår som inte läker eller botoxallergi.

20 feb

Vardag.

Jag och maken följde sonen till bussen och tog sedan en promenad på Långsjön. Tur att isen fortfarande ligger, för min tro hade inte orkat hålla mig uppe… Vackert så jag nästan fick hjärtsnörp var det i alla fall. Bilderna på isen togs med telefonens Hipstamatic-app, därav de roliga färgerna. Egentligen borde man ta ”vanliga” foton och redigera dem, men kommer man bara ihåg att ta vanliga foton också är det ingen fara med ett och annat vardagsförskönat.

Mitt favorithus i hela världen. Det gör sig visst inte med ett blågrönt filter, men jag blir alltid så glad då jag ser det!

Här står jag i Huddinge kommun och ser över till Stockholm. Gränsen går precis där genom sjön har jag för mig.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – vår katt är helt enkelt väldigt speciell. Här ligger Milla och läser IOGTs ungdomstidning Struten och ser ut att trivas rätt bra med livet. (Ingen människa var inblandad i placeringen av katt eller tidning. Ja, inte i förhållande till varandra i alla fall.)

09 jan

För någon med gamla ätproblem…

… är det viktigt att ALLA påminns om följande faktum. Ingen duger. (Och försök inte påstå att just du inte alls påverkas av liknande bilder, reklamaffischer eller annonser.) Det är det här som ligger bakom boomen av botox, fillers, s k ”lyft” som ska få brösten tillbaka ”som de var”, ingenting annat. Människan blir väldigt påverkad av synintryck. ”Barnen gör som föräldrarna gör, inte som de säger.” Just sayin’.

07 dec

En liten modebetraktelse.

Jag fick några gratisnummer av Amelia från min syster innan hon flyttade iväg till Thailand. Amelia är ett magasin som förvisso innehåller ett och annat av värde, men mest är det en riktig skräpblaska. Jag har lite svårt att bestämma målgruppen, men gissar på före detta VeckoRevyn-läsare som inte riktigt nått samma aktningsvärda ålder som Yours Truly. Hur som helst tipsar Amelia i veckans nummer om följande utstyrsel inför nyårsfirandet. För mig som sitter här med tre lager kläder på mig känns det för det första lite kallt. Då jag bjuder på betydligt mycket mer lår än den vackra modellen med plutande läppar inbillar jag mig dessutom att ett par shorts som dessa skulle få en icke önskvärd effekt om jag visade mig bland folk. Dessutom tror jag inte de matchar mina stödstrumpor… Men mer glitter åt folket! Absolut. Strumpor i högklackat var förbjudet då jag var yngre. (Det bevisar väl antagligen bara hur gammal jag är.) Jeans nedstoppade i tubsockor, det var däremot högsta mode! Tur att jag slipper de där korvstrumporna som aldrig satt som de skulle nu för tiden. Tja, det var bara det jag ville säga.

06 okt

Tipstorsdag vecka 40.

Idag handlar mina tips om nagelvård. Jag suttade på tummen då jag var liten och den ovanan gick över till nagelbitning då jag inte längre ”fick” fortsätta. Under mina barn- och ungdomsår såg mina naglar inte kloka ut. Jag bet åtminstone inte på nagelbanden som en del andra gjorde…  Så småningom övervann jag det där eländet, men naglarna blev ju inte snygga för det. Numera har jag urstarka naglar (Tack B50 för det!) och då och då får jag ryck då jag faktiskt fixar till dem. Jag gillar lite lagom längd och det klarar jag av utan några ”nagelproteser”. Det trista brukar vara att man fixar naglarna, men oavsett hur länge man väntar på att lacket ska härda så blir det inte riktigt klart! Härom veckan läste jag om något superöverlack och dagen efter var jag inne på Kicks där det var på rea för 99 kr. Då slog jag till… Mamma Mia! Man målar sitt vanliga lack i två omgångar, och då det översta lagret fortfarande inte har torkat lägger man på ett lager Seche Vite Dry Fast Top Coat. Resultatet blir så bra! Lacket sitter som berget tills man tröttnar. Inga problem att ta bort med vanligt borttagningsmedel! Köp, köp, om du vill och kan lägga pengar på dina naglar. (Jag vet att jag är sen, men det måste väl finnas någon mer än jag som inte alltid hänger med i svängarna…)

Här är annars resten av mina favoriter. (Har inte så mycket mer. Här hemma är det E som står för nagellacksmångfald.)

Från vänster till höger: China Glaze Midnight Kiss (köpt för noll och intet efter jul på Kicks, håller sig fortfarande fint, guld som slår lite lätt åt grönt), Trind Nail Repair (om naglarna blivit lite styvmoderligt behandlade är det bra med en sådan här tvåveckorskur), IsaDora Nail Whitener (naglarna ser ljusa och fräscha ut), IsaDora Wide Brush lacker (snygga färger, billiga, den breda penseln är så skön att måla med och funkar bra), OPI Sweet Memories (vet inte om färgen finns kvar, men det här är ett trevligt om än lite dyrt lack), Seche Vite Dry Fast Top Coat.

Hoppas att ni får en vecka med fina naglar!

05 sep

Kärlek är…

… ibland att bli hämtad och slippa åka kommunalt. Speciellt då man i Älvsjö just nu får vänta i köer i oändliga tider om man vill ta sig bort från centrum som håller på att genomgå en stor omvandling. För övrigt fick jag hicka då jag stod vid den här hållplatsen av två anledningar. TÄVLING! Ni som läser här har chans att få ett paket med en läst pocket (Niceville, fantastiskt bra) och en oöppnad chokladkaka av min favoritsort (Lindt Excellence, a touch of sea salt) om ni räknar ut minst en av de två anledningarna. Första rätta kommentar vinner!

Innan jag fortsätter min ”komma i ordning-dag” vill jag bara dela med mig av skönhet av det mer udda slaget. Jag älskar ordning och reda och kan tycka att betongplattor kan vara lika vackra som en sommaräng om man bara bortser från miljön som ofta finns runt omkring.

Ha en härlig vecka, alla! Det tänker jag ha, trots heshet och allt jag har att göra!

27 aug

Underbart!

När jag läste det här hoppade jag upp från stolen och tjoade, eller i alla fall nästan. Jag har själv börjat ifrågasätta min egen inställning till att man inte ska kunna acceptera sitt utseende som det är (jag pratar nu inte om brännskadade, canceropererade o s v, o s v) då fler än ”ett par” i min omgivning opererat brösten, sprutat fillers i läppar och botox i panna och andra ställen. Jag accepterar deras val, men jag är lite ledsen över att mina döttrar, och sonen för den delen, växer upp i en värld som är på låtsas. De jämför sig med andra som visar en fasad av perfektion, vilket gör att deras egna kroppsliga tillkortakommanden blir ännu större. Vad tycker ni? Är det här en sådan fråga som är allt för jobbig att debattera?

Uppdaterat:

Så här kan det bli om man har otur. (Kvinnan på bilderna är den mycket populära, spanska hertiginnan av Alba. Hon vill visst gifta sig med mannen på bilden. Han kunde vara hennes son, men kärleken är väl blind. Bilder från Aftonbladet.)